29 december 2009

Önskar er alla ett bra slut

Drar till Småland imorgon bitti så nu blir det blogg-torka ett par dagar. Ska snart lära mig att blogga via min iPhone, promise.
Till dess – gott nytt år!

Fortfarande olöst mord

Julen 1996 mördades en 6-årig skönhetsdrottning i sitt hem i Atlanta i USA, under mystiska omständigheter. Hennes namn var JonBenét Patricia Ramsay. Hon hittades i husets källare, hennes ben och händer var ihopbundna och munnen var förtejpad. Flickan hade blivit torterad, sexuellt misshandlad och strypt till döds. Föräldrarna, John och Patsey Ramsay blev misstänkta för mordet tills en fd lärare greps. Läraren visade sig senare oskyldig och mordet är fortfarande olöst.

I sin senaste bok Älskade syster, skriver Joyce Carol Oates, JonBenéts hemska och brutala historia, fast i sin egen omisskännliga, påhittade form. I Oates version handlar historien om den lilla isprinsessan Bliss som enligt ett förvridet amerikanskt skönhetsideal blir offret, snarare än den idol hon till synes är på ytan. Ett vackert underbarn som bakom fasaden äter mängder med piller, tvingas bleka både hår och hy, skönhetsopereras, skickas till tveksamma terapeuter och aldrig får tillfälle att bara vara en vanlig liten flicka. Oates visar som alltid fram den amerikanska medelklassens otäcka baksida, och hon gör det på ett ohyggligt naket och vidrigt skoningslöst vis.
Historien berättas i jag-form av Skyler, Bliss handikappade storebror som i tio års tid efter sin systers död tror att det är han som är skyldig.

Detta är en satir över den amerikanska drömmen, en egen version av en sann händelse (ungefär i samma anda som Blonde) och det är ingen vacker berättelse. Ibland vill man spy och/eller gråta, men som alltid är Joyce Carol Oates en skicklig bildväverska och ordvrängare och man kan inte annat än hänföras och läsa vidare, till the bitter end ...
Jag kan inte göra annat än rekommendera boken!

Middag för 13?

Ska åka bort över nyår till bästa vännerna. Vi är där – på deras vackra sommarställe vid havet ovanför Västervik – nästan varje år och denna gång är vi hela 13 personer. Och nu har det fallit på min och sambons lott att laga middag till alla dessa människor på fredag. Som tur är inte på själva nyårsafton! Alltså sitter jag nu här och bläddrar förtvivlat i diverse kokböcker. Vad GÖR man för något till 13 pers dagen efter nyårsafton? Pizza mot hangovern? Sofistikerad fiskgryta? Lasagne? Jag inser att jag måste konsultera Anna Bergenström och Per Morberg ...

Vad ska ni göra på nyår?

28 december 2009

Årets bästa och sämsta?

Igår skrev Den hemska tvillingen om vilka händelser som varit årets höjdpunkt och lågvattenmärke, och då slog det mig att jag sällan varit så mycket sjuk och sjukskriven som detta år! Nu när året börjar gå mot sitt slut och jag summerar ihop saker och ting så kan jag ändå se att det har varit gott. Jag har lärt mig mycket om mig själv då jag gick i min KBT- och BK-grupp (BK=Basal kroppskännedom) på Danderyds sjukhus. Det var oerhört nyttigt att få fundera och diskutera i grupp och jämföra sig med andra och varandra. Jag tycker att jag lärde mig en hel del om mig själv som jag nu har glädje av både i jobbet och privat. Det var det bästa i år!
Det sämsta var att bryta benet. Det är f-n så krångligt att ta sig någonstans, och jag har gått upp i vikt av att sitta still så länge. Och det kommer att dröja ett tag till innan jag går mina raska, dagliga promenader – tyvärr.

Men snart stundar ett nytt år, och nya utmaningar. Det ska bli intressant att få vara med om dem! Vad är ditt bästa och sämsta i år?

27 december 2009

Jul, jul, strålande jul?

Igår var det middag hemma hos oss med barn och barnbarn. Julmat var ingen sugen på och istället serverades älgrostbiff, potatisgratäng och hemgjord glass. Vi hade gjort ett berg av glass eftersom det var flera gäster som skulle ha kommit, så nu får sambon och undertecknad äta fet gräddglass flera dagar i rad! Sen måste jag nog ta itu med all övervikt jag skaffat mig under det stillasittande "brutna-ben-tillståndet" och sedan julen ovanpå det. Nu laddar jag för att börja en ny viktväktaromgång efter nyår ... inte så kul så att det stör, men för trånga byxor är ännu tråkigare ... Idag är det slappardag med lite läsning och kanske en kort promenad i vinterkylan, tyvärr är inte mitt ben så bra att jag kan gå långa promenader ännu. Segt det här med brutna ben ...

25 december 2009

Bubbelbad och champagne

Sambon har just gjort avbön för sin försumlighet från år 2009 och bjudit på bubbelbad, champagne och annat trevligt. God fortsättning!

24 december 2009

Till er alla ...

... från mig – en riktigt God jul!

Nu småputtar risgrynsgröten och snart ska jag få öppna ett par klappar. Är som ett barn på ... ja, vad? I morgon kommer en rapport om hur denna dag förflöt.
Kram på er kära vänner!

23 december 2009

Sötnosarna mina

Nu ska jag berätta vilken fantastiskt SNÄLL mormor jag är: Trots att jag var ledig idag gick jag upp kl 06.15, klädde på mig och upptäckte till min fasa att det hade kommit ytterligare typ 30 cm snö under natten. Tog mina kryckor och pulsade till bilen (1 dryg km) och körde bil för första gången (nåja jag fuskade lite när jag hade gips men det räknas inte), tack sambon som stog i iskylan igår och satte på dubbdäck på min lilla bil, och körde till dottern för att vara barnvakt till hennes två huliganer. En timme senare blev ytterligare två huliganer avlämnade eftersom svärsonen skulle jobba halvdag och hans fru (min yngsta) skulle julhandla. jag och kidsen har pysslat, kollat på film och lagt pussel och haft jättemysigt. De är så söta att det verkligen inte var någon uppoffring, jag ville bara tala om vilken oerhört GOD människa jag är. Men det ska man väl vara så här i juletid?
Det kanske kvalificerar mig till en extra julklapp?

Just nu puttrar julskinkan i ugnen, snart provsmakning så här dan-före-dopparedan! Mums!

22 december 2009

Lång-lunch

Har just kommit hem från jobbets årliga jul-lång-lunch som började 13.00 med champagne och avslutades (dvs för min del, många av kollegorna satt kvar när jag gick vid sjusnåret) med pannacotta, kaffe och smågodis. Däremellan har vi druckit hinkvis med gott rödvin och ätit mycket god cateringmat – inget julbord så långt ögat räcker – det äter vi aldrig. Det gör man ju hemma på julafton så att det räcker! Vi hade som vanligt supertrevligt och än så länge har jag lyckats avhålla mig från att öppna julklapparna jag fick. Normalt sliter jag upp dem så fort jag kommer hem, men i år tänkte jag låtsas att jag är någorlunda vuxen och vänta ända till julafton! Vi får se om det lyckas ...

Nu 12 lediga dagar!!!
Men först grava lax. Vi hörs.

21 december 2009

Gipset av!

Imorse blev jag gipslös och fick en stödstrumpa, ett träningsprogram av en sur och stressad sjukgymnast och en spark i röven. Ut ur vården med dig!
Sjuksyrran som tog bort gipset var vänligheten själv och hade överarmar som nästan såg ut att kunna lyfta 100 kg, it-läkaren som skruvade och klämde lite på foten var knappt torr bakom örona och tittade mig nästan inte i ögonen och sa att allt såg/verkade ok och sen ett snabbt hejdå!
Foten känns inte riktigt som den tillhör mig, dessutom är den blank, röd, avskavd och mörk med typ flagat krokodilskinn. Men nu ska det duschas så det står härliga till och sen blir det fet-kräm på och tänk er – sova utan gips i sängen ... mmm så skönt!
Imorgon är en ny gipsfri dag, sjukvården påstod att det ska ta minst lika länge att bli någorlunda bra som gipset har suttit på. Jaja, det är bara att träna, vicka på foten och gå vidare i livets glada vaktparad ...

20 december 2009

Bachs Juloratorium

I kväll ser jag fram emot att få gå på konsert i Engelbrektskyrkan med goda vänner och lyssna till Bachs Juloratorium. Detta är programmet:

Del 1-3 och 6. Johann Sebastian Bach.
Medverkande: Engelbrekts Motettkör
och Barockorkestern Rebaroque.

Sopran - Jeanette Köhn Alt - Kristina Hammarström
Tenor - Niklas Engquist Bas - Olle Persson
Dir - Bengt Eklund

Berättar hur det var i morgon! Och imorgon ska gipset av! HURRA!

19 december 2009

Fixa o dona

Här sitter jag och läser bloggar och surfar och bloggar själv i stället för att dammsuga och skura toastolar och tvätta och allt det där fejandet som man får för sig att man måste göra strax före jul. Jag funderar också lite nervöst på hur det kommer att bli när gipset tas bort på måndag. Kommer jag att kunna stödja på benet eller blir jag återigen helt beroende av kryckorna? Märkligt nog gick en av mina närmaste kollegor och ramlade och fick en spricka i benet på precis samma ställe som jag, så nu är vi två (vi sitter dessutom i rummen bredvid varandra) som stolpar runt med gips på kontoret!
Nä, nu ska jag tampas med dammsugaren ett tag!
See you!

Ps. Fick min första matleverans igår. Toppenbra – förutom att palsternackorna och morötterna var monstruöst gigantiska! Typ ett halvt kilo vardera!

17 december 2009

Is is it

Ungefär så här såg det ut på vår lilla ponton/gångbro över till fastlandet imorse. Jag fick hålla mig i räcket och hasa mig de ca 100 metrarna som bron är. Men tapper som jag är – och plikttrogen – så tog jag mig givetvis över med näbbar och klor. Att jag allvarligt funderade på att vända hemåt när jag såg ismassorna, men envisades med att klara biffen berodde i ärlighetens namn på att jag ÄNTLIGEN hade en klipp- och toningstid hos frissan idag (skulle ha gått dit dagen efter det berömda benbrottet ...) . Mitt hår började typ se ut som någon tufsig och rufsig golvmopp ... But not any more!

16 december 2009

Ni är inget vidare ...

... på att bli min personliga shoppare (som vi säger på svenska)!

I går blev jag därför tvungen att ta mig till en leksaksaffär och införskaffa Duplo (lego) till det 3-åriga monstret. När jag då äntligen hade tagit mig till en denna affär (vilket faktiskt var förenat med lite livsfara i snögloppen!) tror ni då att den storlek på Duplo-låda jag hade tänkt mig fanns kvar? Näe, det hade alla utan gips shoppat före mig. Hrmpff ...
Jag blev alltså tvungen att köpa en lite mindre låda Duplo + en annan Duplo-variant med djur och bondgård etc. Hoppas verkligen att monstret kommer att UPPSKATTA mina stora ansträngningar.

Hur går det för er med julshoppandet - ni som bara har tid med er själva?

15 december 2009

Jag är min egen personal shopper

På min lilla ö finns det unga människor som har fattat vad livet går ut på. Nämligen att istället för att HAND-DRA all mjölk, öl, kaffe, diskmedel, senap och ost i "dramaten-kärran" så beställer man maten på nätet och får den hemkörd ända fram till tomtgränsen. Hämtar och fraktar maten över vattnet på pråm + kör ut på traktor gör öns entreprenör – till det facila priset av 140:- per leverans, vilket omfattar 2 plastbackar vari det får plats 2 kassar mat. För varje extra back kostar det 20:- extra. Det är ju nästan GRATIS.

Först nu när sambon har ryggskott och jag är gipsad har vi börjat FATTA. Att det här är det enda VETTIGA sättet att få hem mat när man bor som vi gör. Kan någon människa i hela världen förstå varför jag har envisats med att göra det manuellt i dryga 3 år? Antagligen för att jag är en människa med en MYCKET LITEN HJÄRNA.

Det ska bli spännande att packa upp maten på torsdag.

14 december 2009

Jag behöver en personal shopper!

Jag kommer ingen vart ... med mina julklappar. Det är inte så himla noga rent generellt – sambon får klara sig utan och döttrar och vänner likaså – inte för att det så många som brukar få, men några nära och kära brukar ändå få något litet. Det är barnbarnen som självklart MÅSTE få klappar. Några har jag beställt på nätet men resten? När och hur ska jag klara att gå ut och trängas och skuffas med min klumpfot?
Jag skulle verkligen behöva en "personal shopper"!
Någon?

13 december 2009

Växa - inte lyda

Jag har just läst manus till en bok - Växa - inte lyda - som kommer i mars 2010 som jag kan rekommendera alla som har med barn att göra på ett eller annat sätt. Författaren Lars H Gustavsson är inte känd som en duktig barnläkare, utan också för sin klokhet, sina åtta egna barn och kanske framför allt för sina ypperliga tankar om barnuppfostran - eller kanske snarare om sina tankar om hur vi kan lära oss att förstå barn.

Boken handlar till största delen om att respektera och uppmuntra barnet och hur vi kan "uppfostra" utan att kränka. Det handlar mycket om mina egna förväntningar som förälder och få syn på mig själv, om att time-out inte är något bra sätt att fostra barn och så en hel del reflektioner om hur det var när författaren själv var barn och hur barn bemöttes då.

Lars H Gustavsson är en mästare på att på ett lugnt och ödmjukt vis få oss att fatta hur vi får våra barn att växa som människor.
Missa inte denna mycket kloka bok. Här är författarens åtta råd om barnuppfostran:

1. Tro alltid barnet om gott!
2. Ge barnet en stund varje dag då du är absolut närvarande och har hur mycket tid som helst!
3. Läs, berätta och sjung!
4. Lek – och låt barnet leka!
5. Respektera ditt barns integritet!
6. Ha så få fasta regler som möjligt – men gott om tålamod!
7. Bevaka barnets rätt till en känsla av värdighet och värde!
8. Öppna ditt hem, bry dig om barnets kompisar och engagera dig i vad som händer i förskolan och skolan!




Nu är jag lugnare

Nu känns det bättre, förutom att jag är DÖDSTRÖTT på gipset och på att jag får ONT i vänster höft av detta ojämna haltande (den 21 ska gipset väck!). Idag är det iaf en soft luciadag med lite glögg, funderingar på hur vi ska inreda en garderob (2.40 lång med skjutdörrar) som har stått oinredd sen vi flyttade in i huset i maj 2008, en älgstek i ugnen och allmänt mys. Lyssnar på mina nya CD med Vaya con Dios, Stevie Wonder och Mikael Jackson och försöker "småshejka" loss väldigt lite ...

Det här med samfällighetsföreningar ...

I går satt jag på möte i samfällighetsföreningen i 5 (!!!) timmar och det var bara massa tjafs, oenighet, lägerbildningar, manliga tuppar som tuppade sig mer än vanligt och - it sucks, kan jag säga. Det var sista gången jag gick på ett sådant totalt deprimerande möte, nästa gång ka jag göra som ungefär hälften av grannarna hade gjort, ge en fullmakt till något som röstar som vi. Usch, man tappar nästan lusten att bo här ...
Och när jag kom ut vid ca 18-tiden så vräkte snön ner och där stod jag med mitt gipsade ben och hade tagit bilen - utan vinterdäck - eftersom sambon ligger hemma i ryggskott (normalt hade han redan satt på vinterdäcken på min bil). Jag började nästan storgråta kan jag erkänna! Men det var bara att bita ihop, köra i snigelfart till affären och sedan gå hela vägen hem med tung ryggsäck, i snösörjan, och försöka att inte tappa balansen. Som tur var hade jag en sorts "broddar" på kryckorna som jag kunde fälla ut och sedan gick jag myrsteg hem ..
Gissa om jag var glad när jag äntligen var hemma! Phu!

11 december 2009

Nytt blod ...

I dag har vi fått veta vem som blir vår nya VD. Vi har till och med fått hälsa på henne. Det känns tristare än trist att vår gamla VD försvinner. Den nya blir "min" fjärde VD på 15 år. Tur att jag bara ska jobba i typ sju år till. Då behöver jag bara lära känna ytterligare en VD till innan jag avgår. Det vill säga om 5-års VD-intervallet håller.

Nu ska jag dränka mig i rödvin.

10 december 2009

Trevligt förlagsmingel

I kväll har jag varit på en av de saker som är ganska ofta förekommande och väldigt trevligt i min bransch: man missar aldrig ett tillfälle att bjuda till mingel, fest, samkväm. I kväll var det glöggparty på ett av de större förlagen och det var som alltid både trevligt sällskap och gott tilltugg. Jag gick hem ganska tidigt eftersom jag inte riktigt orkar mingla (läs stå) så länge med mitt gipsade ben, men det var kul ändå.
I barn- och ungdomsboksbranschen jobbar det mest kvinnor och de enda männen är en och annan chef och en och annan manlig författare eller illustratör eller så har "han" något annat kreativt jobb som musiker eller dylikt. På min arbetsplats arbetar det 16 kvinnor och den enda man som ibland dyker upp är vår styrelseordförande. Vi har alltid trevligt på jobbet, trots att vi "bara" är kvinnor. Och vi saknar inte några män, men är det inte lite konstigt att det nästan bara är kvinnor som intresserar sig för barn- och ungdomslitteratur/kultur?!
Kan det ha något att göra med att det handlar mycket om känslor och inspiration?
Eller kanske på grund av det relativt låga löneläget?
Vad tror ni?

8 december 2009

Superhjältejul? NEJ TACK.

Men hörrni, har ni kollat in årets julkalender? Jag måste säga att jag skäms å barnens vägnar när jag tittar på detta mjäkiga, fåniga, töntiga, löjliga och absolut i särklass URDÅLIGA program! Hur kan redaktionen på Sveriges television nöja sig med ett manus som inte handlar om någonting och så spetsa det med en blond fjolla som mest verkar älska sina snygga dräkter, sitt utsmyckade hår och dåliga sång som hon plötsligt och till synes utan anledning brister ut i tätt som oftast – känns som taskig musikalvarning! Den manliga superhjälten har hittills inte gjort en enda hjältemodig insats utan lufsar mest omkring och ser ut som en muskulös och nollställd nobody ...
Finns det någon försonande drag över denna smörja? Möjligen att det åtminstonde är JUL, JUL, JUL hela tiden.

Jag minns alla superbra julkalendrar som Teskedsgumman, Trolltider och Herkules Johnssons storverk. Det var tider det!
Skämmes SVT!

7 december 2009

Nobel?

Hur har ni det med era Nobelpristagare? Har ni läst något av Herta Müller? Jean-Marie Gustave Le Clézio? Doris Lessing? Orhan Pamuk? Harold Pinter? Elfride Jelinek?
Den enda jag kan skryta med att ha läst av ovanstående författare är Doris Lessing. Och tittar jag tillbaka på listan över samtliga pristagare så har jag läst 23 av 106. Inte mycket att skryta med.
Och ändå jobbar jag med LITTERATUR – men bara barn- och ungdomslitteratur förstås – och det räknas liksom inte. De som jobbar (på förlagens pr-avdelningar) med att försöka få ut information och reklam om barn- och ungdomsböcker säger att det är nästintill omöjligt att få journalister att recensera barn- och ungdomsböcker, jämfört med vuxen litteratur.
Sorgligt men sant.

Så istället för att läsa massa svåra vuxenförfattare (läs Nobelpristagare), tycker jag att ni ska testa en riktigt bra barn- eller ungdomsbok! Om ni vill ha tips är det bara att säga till!

6 december 2009

Home again

Allt lugnt, det gick bra att köra bil. Lite stumt att gasa och bromsa och aningen ryckigt med gummiskon men på det hela taget en lyckad biltur ändå. Köpte några kalasbra julklappar till tre av småhuliganerna och ingredienser till goa fisksoppan som jag ska överraska den tomhänte jägaren med ikväll.
Måste säga att jag känner mig mycket nöjd, särskilt med att jag gick strax efter det hade slutat snöblandat småregna och kom hem innan skyfallet som vräker sig ner utanför fönstret just nu hade dragit igång!!!

Gissa vad jag köpte mer som jag pysslar med just nu?
Kolla bilden, snyggt för att vara första gången va (det är INTE lösnaglar)? Fransk manikyr om ni inte visste!

Köra bil? JA!

Nu har jag tröttnat på att kolla på dvd:er och läsa manus och ligga med benet i högläge. Nu tänker jag krycka mig till bilen och se om jag klarar att köra iväg till mitt närmaste köpcentrum och handla lite godsaker till middag – eller vad sägs om laxsoppa med svartrot och majs? – och kanske till och med ett par julklappar.
Jag berättar hur det gick framåt kvällskvisten ...

5 december 2009

F. A. N.

Jag har redan sett alla de här avsnitten av Lost.
S. K. I. T.

Lost-last

Igår åkte sambon iväg till Småland för att jaga över helgen och dagen som ligger framför mig kommer att fyllas av följande sysselsättning:
Jag + soffa + kaffe + godis + apelsiner + en box innehållande 6 dvd:er fyllda med Lost.
Det bästa av allt är att jag kan skylla på mitt gisade ben och inte ens behöver känna ett stygn av dåligt samvete ... !

Hur ser er lördag ut?

3 december 2009

Nillas utmaning

Nilla har utmanat mig att skriva ner tio saker om mig själv. Jag antar utmaningen och listan kommer här:

1. Jag älskar att läsa och har alltid gjort det. Lärde mig läsa när jag var fem med hjälp av en äldre kamrat som kunde läsa och började med Pippi Långstrump som till stor del har format mitt liv. Pippi fick mig tidigt att inse att barn faktiskt kunde både synas och höras (fast det tyckte inte mina föräldrar).

2. Gifte mig när jag var 20 och fick två underbara och knasiga döttrar (1972 och 1976) med min dåvarande man Lasse. Mina flickor och mina sex fantastiska barnbarn är mina ögonstenar. Min galna sambo och tillika göteborgare är inte heller så pjåkig.

3. Började plugga när jag var 31 och utbildade mig till en skrivande människa. Jag älskar att skriva nästan lika mycket som att läsa. Tror faktiskt att jag skulle dö om jag blev fråntagen läsandet och skrivandet. Har gett ut två böcker som jag och min kamrat Maria har skrivit ihop.

4. Jag älskar att vara på sjön (inte så mycket i den) och likaså i skärgården (som jag också bor i). Har seglat en stor del av mitt liv, men nu är jag mätt på segelbåtar, nu gillar jag att puttra långsamt i motorbåt.

5. Gillar opera och klassisk musik, R & B och soul. Favorier är Beatles, Vaya con Dios, Jimi Hendrix, Leonard Cohen, Cornelis Vreeswijk och Jussi Björling.

6. Jag är ibland väl snabb i repliken, hjärnan hamnar på efterkälken och jag får skämmas eller ånga mina förhastade slutsatser. Är också expert på att dra ordspråk som ofta är ihopblandade med varandra – till mina kollegors stora förtjusning. Exempel: Det man inte har i huvudet får man ha mellan bena ...

7. Har bantat i hela mitt liv, upp och ner i vikt som en guttaperkaboll. Den "metod" som jag inte har provat är inte värd att nämnas. Nu är jag halvrund, men bantar inte längre och har kanske börjat förlika mig med mina kurvor så smått ...

8. Min älskade pappa (med sin tredje fru, dvs inte min mamma) och bror (med familj) bor i USA och jag sörjer ibland att vi bara ses en gång om året, då de kommer hit på sommaren. I vår fyller min kära far dessutom hela 85 så det börjar bli lite nervöst att ha honom så långt borta, om någon som inte får hända, ändå skulle hända ...

9. Jag är tokig i pelargoner och har säkert 25-30 stycken (varav jag drivit upp en del från frö) som jag nu försöker få att överleva vintern. fast just nu när alla bladen blir gula och skrumpnar har jag faktiskt mest lust att slänga dem allihopa.

10. Ja inte vet jag vad jag ska säga här, men det får väl bli något om att jag gillar att dra igång saker och ting, vara initiativtagare och måla upp de stora riktlinjerna men sen när projekten ska genomföras och tragglas igenom är jag puts väck, lat och försvunnen!
Tjao!

Pinsamt värre

Har ni sett MQ:s julannonser med kärleksparet Laila Bagge och Niclas Wahlgren i konstlade poser och plastigt förtjusta miner? Gillar egentligen MQ men detta tycker jag tyder på riktigt dålig smak.

Någon som blir sugen på att shoppa på MQ?
Jag avstår.

1 december 2009

Att vara bra

Kolla in resultatet på mitt personlighetstest som jag hittade hos bloggen Grace och gör sen din egen! Herre min skapare vad bra jag är! Tänk om jag vetat om det förut ...

Att julklappshandla

Detta med att handla julklappar blir i år ett bekymmer. Dvs till de små barnen, de stora vill ändå bara ha presentkort och pengar. Jag har inte hunnit beställa ur årets leksakskatalog på jobbet och jag pallar inte att springa runt i affärer och slåss med kryckorna och försöka skydda mitt lilla brutna högerben.
Vad göra?

Jag får helt enkelt tvinga barnens redan överstressade mammor att utföra denna shopping till mig. Att be sambon vore att be om att få leva med en extra sur karl i flera dagar – det ger jag mig inte in på ...

Eller ska man våga sig på att beställa saker via nätet? Vad säger ni?