29 november 2009

Att adventspynta

Så ja. Nu har julstjärnorna, adventsstaken och lite annat med glitter- och glamourstatus åkt upp på sina platser in huset. Det ser onekligen väldigt trevlig och mysigt ut till exempel när man, dvs jag, går upp (om man som jag är så gammal så man måste upp och slå en liten drill på natten) mitt i natten och omsluts av ett svagt rött sken och glittrande små lampor utanför köksfönstret.
Vi har haft en stormig diskussion i veckan på jobbet om man får fuska och sätta upp julsaker före första advent, och därvidlag har vi ännu inte kommit fram till något vettigt. Det bildades raskt två läger: de militanta som påstod att inget advents- eller julpynt fick komma upp förrän tidigast 00.01 natten som gick – basta – och det andra lägret som tycker att man gör som man vill, det är inte så noga ...
Vad tycker ni?

26 november 2009

Att snigel-förflytta sig

Faaan, faaan, faaan, vad långsamt det går med kryckor! Och vad gipset klämmer mot ovansidan av foten! Och vad svullna tår jag har på kvällen! Finns det ingen eller inget jag kan få slå hårt med kryckorna?! Hur ska jag stå ut med detta snigelliv ända fram till jul (lägger mig ner på golvet och sparkar och slår och gråter)???

Jag får FRISPEL!!!

Kanske kan jag "råka" sparka på sambon med gipset i natt och låtsas att det var oavsiktligt ...
Vad skönt det var att få sjunga ut.
Nu känns det lite bättre.

24 november 2009

Att åka kommunalt med gips

I dag stod jag inte ut hemma längre. Bestämde mig för att ta halv nio-färjan till stan och krycka upp en sväng på jobbet och överraska lite. Normalt tar det ca fyra och en halv minut att gå till färjan, men idag tog det ungefär femton. Och sen var det dags att ta tunnelbanan. Intressant fenomen inklusive kryckor måste jag säga. Folk kollar inte förrän de nästan ramlar över både kryckorna och mig, och när de väl ser min olägenhet ser de mest ut som om jag var en insekt eller något slemmigt som katten släpat in ...

Jag lyckades iaf ta mig till jobbet välbehållen. Samma procedur upprepades på hemvägen, med den skillnaden att en mycket älskvärd kvinna reste sig upp och erbjöd mig sin plats i den fullsatta t-banevagnen. Det finns fortfarande hopp för mänskligheten!

23 november 2009

Har ni läst Filter?

Jag som för det mesta avskyr veckotidningar och magasin upptäckte för lite sedan ett otroligt bra "läsmagasin" som de kallar sig själva: Filter. Tidningen har snygg design, ett kompakt och läsvänligt format och enormt många intressanta, djuplodande och välskrivna artiklar likaväl som kortare notiser, intervjuer och inslag. Chefredaktören Mattias Göransson, som också är en bra ungdomsboksförfattare, har en sympatisk och ödmjuk inställning till livet och konsten. Jag har just inlett min första prenumeration och lusläst Filter nr 11 som handlar om många olika saker; film, den undre världen, aktuella böcker, kända och okända människor – massor som jag inte ens visste att jag var road av att läsa om. Bl a ett långt reportage om clownen Manne som mina barn var väldigt förtjusta i som små. Och om Magnus Härenstam och mycket mer.

Kan verkligen rekommendera denna eminenta tidskrift.

22 november 2009

Glögg och snart pyssel

Just nu värms årets första glögg hemma hos oss. Vi tänker strax tjuvsmaka på sambons egenhändigt (nästan) komponerade tranbärsglögg. Vi tjuvstartar en hel vecka för tidigt pga tristess, kyla, fukt, dimma, brutna ben och tår och ett kompakt och fruktansvärt mörker som inte mycket annat än alkohol och glömska biter på!

Och redan nästa söndag är det första advent. Ska djupdyka ner i jullådorna och plocka fram värsta kitchiga ljusslingorna och ljusängeln och adventstjärnorna och lite annat smått och gott i veckan. Köpte två djupröda amaryllisar i dag. Det blir dejligt!

Man har inte roligare än man gör sig.
See ya.

21 november 2009

Barnvaktslördag

Ska nu åka till stan och barnvakta ett rödhårigt monster och en blond ängel med hjälp av en tolvårig halvhuligan, så jag har inte tid att blogga så mycket idag. Som kompensation för brist på snabbhet och rörlighet får jag väl slå ungarna med kryckan eller sparka dem med gipset om det kniper.
Vi hörs i morgon – gör ingenting som inte jag skulle ha gjort till dess!

20 november 2009

Allt klär en skönhet ...

Kolla in mitt nya, fräcka gips! Man kunde välja på vitt, blått eller orange. Sambon tyckte att jag borde ha valt orange, men jag tog en safe blå som matchar den ursexiga gummiskon som hör till själva outfiten. Nu har de 8 stygnen plockats bort och framför mig ligger nu "endast" 4 veckor till med denna störtsköna klump. Den 21 december ska det bort och alla som varit med om detta varnar mig för att det är då den verkliga utmaningen börjar: sjukgymnastik, svag vrist, obefintliga muskler etc.

Den som lever får se.

19 november 2009

Skådebröd

Kolla på dessa snygga tomater! Hela sommaren har jag gullat, vattnat, gödslat och pysslat om två stora, praktfulla tomatplantor som har blommat om och om igen. Men kom det några tomater? Inte många. Hur mycket jag än ansträngde mig så är det ni ser på fatet hela "skörden".

Nåväl, jag plockade in dem – de skulle mogna inomhus sas det. Och de gjorde de. I alla fall en sisådär tio stycken. Men gick de att äta? Nej, de är superäckliga! Nu har de nästan ruttnat på sitt snygga fat, så nu åker de i komposten. Men de var åtminstone dekorativa!

Nästa år gör jag ett nytt försök. Under gamla, uppvikta dubbla glasfönster, á la fusk-växthus. Det kan gå!

18 november 2009

I går var jag god

Gissa vad min storhet – ursäkta jag menar godhet bestod av? Jag fick höra talas om Kiva, en organisation som förmedlar små lån till enskilda människor och små företag i tredje världen. Dessa lån - det minsta man kan förbinda sig att låna ut är 25 dollar - hjälper människor att studera, starta företag etc. Så småningom får man tillbaka sina pengar utan ränta, och kan låna ut dem igen, och igen. Jag startade i går och lånade ut 25 dollar till en dam i Uganda som har en affär och som ensam försörjer 7 barn. Pengarna ska gå till att utöka sortimentet i affären och att låta barnen gå i skolan. Hon hade begärt att få låna 4.875 dollar och det har hon nu fått ihop, tack vare Kiva! Fantastiskt eller hur?
25 dollar är inga pengar för oss – bara ca 200 kronor! Om detta visar sig fungera kommer jag att utöka och låna ut minst 4 x 25 dollar. Det har ju alla i Sverige råd att både ha och mista, eller hur?
Kanske något för dig också?

17 november 2009

Lagen om alltings j-het ...

Idag är det en extrem tung dag. Av allt detta kryck-haltande och konstiga sovställningar (pga av mitt skitgips på mitt skitben) har jag nu också fått mycket ont i ryggen och i höfterna. Antagligen är det inte lång till ett ryggskott. Är inte sugen på att lyssna på ljudbok eller att läsa eller att se på tv. Vill bara lägga mig ner och dö. JA FÖR H-E! Jag tycker synd om mig själv idag!
Sluta tjata.

16 november 2009

Ni har väl inte missat Bokunge?





Nyligen startade en mycket fin och högkvalitativ sajt där barn- och ungdomsböcker recenseras och diskuteras. Ni som har det minsta intresse av att få tips och recensioner av dylika böcker – missa inte att gå in på www.bokunge.se!

Intervjuad av Barnens Bibliotek

Känner du till Barnens Bibliotek? Om inte, ta dig en titt på en verkligt fin sajt som riktar sig till barn och som innehåller hur mycket som helst om böcker, barns rättigheter, författarporträtt och mycket mycket mer. I dag har jag fått den stora äran att bli intervjuad av Barnens Bibliotek, tillsammans med 7 andra vuxna som har barnböcker som yrke. Jag fick frågan om vilken som var min favoritbarnbok som liten och idag. Fy, vilken svår fråga! Nästan omöjlig att svara på. Det finns ju så oändligt många att välja på! Till sist bestämde jag mig i alla fall för Pippi Långstrump och Guldkompassen.

Hade jag fått nämna några fler favoriter från det jag var liten hade jag sagt Det blåser på månen, Anne på Grönkulla, Pappa Långben, Det lilla huset på prärien, Oliver Twist och Samhällets olycksbarn. Och från nutid hade jag sagt Jag saknar dig, jag saknar dig, trilogin Sagan om Ringen (räknas de som barn- och /eller ungdomsböcker?), Bläckhjärta, Den utvalde, Benjamin Duva, I taket lyser stjärnorna, Jinx och Stor i käften. Och några andra som jag har glömt!

Vilken är din favoritbarnbok från förr och nu?

15 november 2009

Apropå ingenting

Livet är bra underligt. Oftast skuttar man omkring som ett skållat och stressat troll och jobbar, handlar, städar, lagar mat, träffar folk eller vad man nu fyller sin tillvaro med. Man får för det mesta mycket gjort, man är effektiv och stressad. Och så plötsligt – PANG! så ligger man som en halvdöd fisk på mattan och kippar efter luft. Dvs bryter benet och hamnar på sofflocket. Att fixa en enkel lunch tar minst en timme, en dusch likaså. Att hämta ett glas vatten tar ca 5 minuter. Det jag har hunnit med den senaste veckan är att värma och inmundiga halvdana halvfabrikat, koka kaffe och te, gymnastisera benet, prata lite i telefon, facebooka en del, blogga en aning, läsa några manus, läsa dagstidningar på nätet och lyssna på 22 cd:skivor (Harry Potter och Dödsrelikerna).
Inte värst mycket och särskilt inte särdeles effektivt, eller hur?
Veckan som kommer funderar jag på hur den ska tillbringas. En ljudbok till kanske? Förslag?

14 november 2009

Apropå namn

Just nu sker ett generationsbyte av namn på smått folk. De senaste månaderna har jag hört att tre nya små gossar har fått namnet Sixten och två dito Rufus. Den Sixten jag känner sedan tidigare är i 80-årsåldern vilket måste innebära att detta namn iaf förekom på 1920-talet. Min mamma som är född 1932 döptes till Solveig Ingegärd. På 50-talet var det Hasse, Bosse, Margareta, Lena och Carina som var poppis. På 60-talet hette folk Camilla, Olle, Magnus, Lotta, Caroline etc. 80-talet har jag dålig koll på och mina barnbarn som är födda på 90- och 00-talet heter i storleksordning Matheo, Villiam, Smilla, Malva, Kajsa och Charlie. Fina namn, eller hur?
Häromdagen talade jag med en kompis som berättade att hennes 92-åriga moster innehar följande välklingande namn: Runa Nelly Leontine. Har ni någonsin hört något så fantastiskt? Det låter nästan som en titel på en länge sedan svunnen stenkake-låt. Och inte nog med det: Runa Nelly Leontines 96-åriga syster heter Hermine, vilket genast för tankarna till Harry Potters kompis Hermione. Ytterligare en av min kompis mostrar hette Axelia.
Det dörjer nog några år till innan någon åter får namnet Leontine, eller vad tror ni?

13 november 2009

Det heliga tretalet

Nu mina kära vänner är det magiska tretalet uppnått! Nirvana är nära, de himmelska ängderna väntar med klockspel och änglakör! Nu vet jag att allt det onda är över, kampen är avgjord, slaget ligger bakom oss. Allt som väntar är godhet, fromhet, kärlek, ljuv musik, ungdomens källa.

En andra tå på min fd friska fot har jag idag lyckats bryta, as well ...
Inget mer av ondo kan ske.
Halleluja!

12 november 2009

Väsande uppläsning

Några timmar varje dag (nåja den här veckan har det varit så hittills iaf) så lyssnar jag på den sista boken om Harry Potter, Harry Potter och dödsrelikerna. Jag gillar verkligen att lyssna på ljudböcker, går ofta långa promenader med min iPod fylld med någon skön bok. Nåväl. Jag har läst några Harry Potter på svenska och några på engelska - och har missat ett par. Men nu tänkte jag att jag skulle ta mig an den sista, det hör nästan lite till mitt jobb att ha läst dessa böcker tycker jag. Dessutom gillar jag både fantasy och sagor så det är verkligen ingen större uppoffring.
Men - jag är lite besviken måste jag säga. Det är otroligt många upprepningar och onödiga ord i denna otroligt tjocka bok. Långa transportsträckor som är tjatiga, och vi får höra vad Harry tänker - om och om igen. Lite långrandigt och tjatigt. Dessutom tycker jag inte att Krister Henriksson som läser boken, gör det särskilt bra. Vanligtvis är jag en stor Krister Henriksson-fan, men han gör för många konstiga röster - ibland väser han så mycket att jag inte hör vad han säger! Stort minus! När jag lyssnar på en ljudbok vill jag ha en bra uppläsare rätt och slätt. De bästa uppläsarna jag har lyssnat på hittills är Reine Brynolfsson och Thorsten Wahlund. De är suveräna båda två!

11 november 2009

Nokia – nej tack

Har ni sett att Nokia har en kampanj med det gamla anti-kärnkraftsmärket som symbol? Det gör mig nästan vansinnig när företagen gör om gamla solidaritetssymboler och vänder på dem och gör dem till "sina". Varför ska de kommersiella krafterna tafsa på dessa symboler som en gång i tiden var så oerhört viktiga för kampen mot bl a kärnkraft.
Jag säger NOKIA – NEJ TACK.

Vad är väl en bal på slottet ...?

Dagen innan min lilla (!) vurpa i t-banetrappan släpade jag med min ena dotter på stan för att shoppa. Hon skulle vara smakråd. Jag skulle denna höst gå på flera fester och behövde något riktigt apsnyggt att sätta på mig. Vi styrde stegen mot NK. Nu skulle det DYRSHOPPAS! Och faktum är att det lyckades! Jag hittade omedelbart (till min STORA förvåning) en skitsnygg tunika/klänning som det stod Annika på. Märket var Kris och kostnaden var nästan lite väl många pix, menvafan. Jag bestämde mig för att det fick gå ändå. Hittade sedan dessutom en lika dyr och helt underbar kofta av märket Karen Millen. Jag köpte den också.
So far so good ...

Nu hänger de där fina kläderna oanvända i garderoben och kommer så att fortsätta. Jag missade första festen i lördags och nästa nu på fredag och en tredje om ett par veckor.
SUCK.

10 november 2009

1, 2 och vad blir ... 3...?

Upp-och-nedvänd skalbagge. Precis så orörlig och klumpig och hjälplös känner jag mig. Och som om inte detta benbrott vore nog så utspelade sig följande scenario på tröskeln till badrummet i går kväll: Jag tar ett litet snedsteg med ena kryckan, tappar balansen en aning, skuttar till och sparkar in den friska fotens tår i kryckan så det säger TJONG. Värk uppstår genast och när jag vaknade i morse var mellantån blå=bruten.

En olycka kommer sällan ensam sägs det, så jag väntar nu med bävan på vad som ska hända som olycka nr 3 ... "Ligg bara ner och stäng munnen", säger sambon. Undrar om man kan vricka munnen eller om han bara tycker att jag har blivit osedvanligt gnällig ...?

8 november 2009

Benbrott

Hej kära vänner! Här ser ni orsaken till att jag inte bloggat på nästan en vecka ... benbrott! Det var i onsdags morse när jag var på väg till ett möte som jag gick och sms:ade samtidigt som jag gick nerför en trappa i t-banan. Kanske är man nu lite för gammal för sådana övningar, (det tyckte iaf mitt barnbarn 12 år när han fick höra vad som hänt ...). Och plötsligt låg jag där som en sprattlande fisk och kippade efter andan för så ont gjorde det. Två snälla väktare lyckades släpa upp mig till gatan där jag satte mig i en taxi och drog till Danderyds sjukhus. Där konstaterades det att benet hade gått av så olyckligt att det behövde opereras!!!
I nästan 3 dyng låg jag sedan och väntade på operation. Skandal om nån frågar mig. 3 DYGN! Måste nog ringa mina landstingspolitiker och fråga hur det står till med resurserna egentligen ...

Nåväl, i fredags opererades jag och i går fick jag komma hem. Och här sitter jag nu som en padda, men 2 kryckor som enda hjälpmedel för att ta mig fram. Ca 2 km gångväg till bilen gör ju att jag blir en fånge här på min lilla ö ett tag ...

3 november 2009

I kväll är det stressigt: tvätta, sortera, vattna blommor, läsa manus, pussa på sambon, leta efter en traford till ute-ljusslingan, tvätta håret, sortera kvitton ... hörs i morgon!

1 november 2009

Home, sweet home!

Hemma igen från myshelg med goda vänner, påfylld av många skratt, många härliga samtal, en hel del trattkantareller och en skön känsla i kroppen av att ha promenerat massa! Nu väntar en vecka med jobb, BK (Basal kroppskännedom), simskola (med glad femåring) och barnvakteri till en treåring som just upptäckt ordet NEJ (!).
Sambon har just hängt upp en fin gren med vidhängande fågelfröautomat utanför köksfönstret – nu börjar vintersäsongen och fågelskåderiet på fullaste allvar.
Kanhända lite pensionärsvarning på det ...?