30 januari 2010

Städa ut ...

Idag har jag och mina två halvsyskon börjat städa ur min mammas hem. När hon gick bort för ca en vecka sedan vägde hon 41 kg och var ganska dement. Hennes hem var totalt inrökt (hon rökte som en bortsbindare i hela sitt liv och drack ca en flaska whisky i veckan + mängder av vin). Vi ska nu rensa ut ett helt liv, vilket känns mycket märkligt, har dålig erfarenhet av sådana här saker. Alltihopa är ett sorgligt kapitel, eftersom jag inte hade varit vän med min mamma på många, många år då hon gick bort. När jag nu gick runt i hennes hus idag där jag inte varit på ca 10 år, var det som att gå in en en gammal barndomsbild, trots att jag inte växte upp där. Många av sakerna var dock desamma. Well, well. Märkligt.

27 januari 2010

Åsså var re simskola ...

Jaha. Nu startar jag om en ny simskole-omgång med barnbarn nummer fem. Hämta på dagis, köpa korv och bulle och dricka, åka till badhuset, byta om, vänta medan ungen leker, simmar, stojar, göra allt baklänges och sedan leverera kidset till pappan eller mamman, beroende på vems vecka det är. Som tur är är väl detta barnbarn den näst sista eftersom det iaf än så länge bara finns en yngre (än så länge!). Tänk om jag hade vetat att det skulle bli sex ungar när jag en gång i tiden för ca sexton vårar sedan fällde de bevingade orden:
– Jag ska se till att alla mina barnbarn lär sig att simma.

Tror ni mina döttrar lyckades glömma detta mellan alla ungar de har klämt ur sig.
Icke.

26 januari 2010

Kolla! Fint! Kolla!

Har ni sett vad min allra bästaste kollega Lisa har GJORT till mig med sina egna, bara händer!? En sån fin logga bara till lilla mig! Historien bakom kautchuket är följande: Lisa är ganska ny på posten som redaktör här på Barnens Bokklubb. Vi sitter och jobbar med att planera en tidning och skissar och ritar och så vidare ... Jag behöver sudda ut något jag skrivit med min blyertspenna och frågar följdaktligen Lisa om hon har ett kautschuk.
– Kautsjukk?
– Ja, ett kautschuk som man kan sudda med.
– Vad är en kautsjukk?
– Ett suddegummi för bövelen!
– Jaså, men säg det då.
– Jag gjorde just det.

Tablå. Hon är 28. Jag 54. I hennes generation finns bara suddisar eller på sin höjd suddegummi. Troligen luktar de hallon också ...

25 januari 2010

Det här med syskon

Jag har fem halvsyskon. Mina föräldrar var gifta tills jag var fyra-fem år och sedan gick de åt olika håll. De gifte om sig och avlade var sitt gäng kids. Alltogether fem. Fine. Att ha massa halvsyskon är troligtvis inte som att ha "hela" systrar och bröder. Vi har iaf inte samma referensramar. Vi är inte riktigt samma generation. Jag är åtta år äldre än den som kom först och tolv år äldre än den sista. Jag har barnbarn, de andra har fortfarande sina barn hemma.
Jag inbillar mig är att det är stor skillnad på hel- och halvsyskon. När jag tittar på mina döttrar så verkar de leva sina liv tillsammans på många sätt, de älskar och hatar varandra, de grälar och skrattar och gör mycket tillsammans. Nu säger jag inte att det är så för alla helsyskon, men när jag ser mina tjejer ihop blir jag glad för deras skull. Så nära har jag aldrig varit någon syster eller bror. Det märks extra tydligt just nu när vår mamma har gått bort. Egentligen vet jag inte vad jag ville säga med det här inlägget, men nu har jag sagt det jag sagt. Vi hörs!

23 januari 2010

Oh my god!

Detta säger jag bara EN gång: I dag har vi varit och handlat garderobsinredning! Hörde ni?
Vi flyttade in i det här huset den 14 maj 2008 och sedan dess har det varit så här omysigt i vårt sovrum!
Har ni en blekaste aning om hur många gånger jag har frågat karlsloken om vi inte kan åka och shoppa garderobsinredning? Och har ni en aning om hur många gånger han inte har haft LUST/TID/MÖJLIGHET (underförstått orkat eftersom han inte bryr sig det blekaste om hur det ser ut runtomkring honom)?
I morgon ska det skruvas upp Elfta-system tills det blöder! Se kan jag äntligen börja inreda rummet! Och kanske till och med välja tapet ... Brunt och guld kanske ...

Jag vågar nästan inte andas för jag är så upphetsad.

22 januari 2010

Njaa ...

Ni som är här då och då vet att jag inte bloggat på några dagar och att det varit lite klent på sistone. Jag börjar faktiskt fundera på om jag ska ta en paus från detta bloggeri. Har inte så många nya idéer och känner mig lite pressad mellan varven. När man läser vissa bloggar så blir man ju rent avundsjuk så kreativa och sjukt roliga, eller genomtänkt seriösa vissa bloggare är. I det ljuset känner jag mig just nu sliten, liten och gråtråkig. Jag ska klura på hur jag ska göra ett tag.
See ya!

21 januari 2010

Hets ...

Guuuud nu har jag ju inte hunnit blogga vare sig igår eller idag ... phu ... hur ska man hinna med allt? Fick tillfälle att gå på förhandsvisning av filmen Till vildingarnas land i kväll så jag hämtade en av mellan-huliganerna och sprang iväg på bio hastigt och lustigt. En mycket välgjord och underhållande – och lite läskig film –precis som boken. Filmmanus följde boken ganska väl. Det enda jag inte förstår är hur man kan ta med sig 3-6-åringar på en ganska läskig och engelskspråkig film med textremsa. Hur tänker man då? Framför oss satt en mamma med två alldeles för små barn som inte satt still en minut. Oerhört frustrerande och irriterande. Jag var tvungen och väsa lite åt henne, men det vart inte så mycket bättre. Bu för korkade föräldrar.

18 januari 2010

Nu så!

Hemma igen efter en fantastisk helg med kära återseenden, brasor, block, kaffe, vin, mat och BERÄTTELSER en masse! Så underbart och så påfyllande att jag nästan flyger! Eftersom vi befann på en naturskön plats vid havet – Källvik – så blev det naturligt att de flesta berättelserna handlade om påhittade personer därifrån – särskilt som vi fick en guidad tur av värdinnan strax innan var och en skulle bestämma tema. Min historia fick namnet Flickan och kråkan (obs! inte Mikael Wiehes låt) och den har ännu inget färdigt slut.

Eventuellt blir det en berättarkväll med vårt gäng i Källvik i sommar. I så fall kanske du kommer och lyssnar!?

15 januari 2010

Berättarhelg

Nån av er som minns att jag var på en veckas berättarkurs på Kreta i somras? Hursomhelst, den här helgen går en liten fortsättningskurs av stapeln. Närmare bestämt i Småland, på samma trevliga ställe där jag var över nyår. Vi är tio glada själar – åtta deltagare och två ledare – som samlas där i kväll och sedan får vi se vad som händer ... rapport om helgens begivenheter kommer nästa vecka! Ha en bra helg!

14 januari 2010

Rapport från en storstad














Härmed kommer två bildbevis på att jag varit på ett fantastiskt konstmuseum – Helsingfors moderna museum Kiasma – första bilden är inifrån den otroliga byggnaden och den andra är en bild på ett av de utställda föremålen – ett guldkranium med lysande ögon. Snyggve!

Sen bar det av till Stockmanns för lunch – herregud en Caesarsallad där gick på det facila priset av 13,5 euro! 135 kronor! Men är man lyxhustru så är man. Ett par strumpbyxor och en svart-vit tröja blev dagens shopping. Inte så gamouröst kanske men det där med negligéer etc är inte riktigt min bästa gren. På kvällen åt vi middag på Glaspalatset. Följande konversation utspann sig mellan mig och hotellets portier när jag frågade hur vi skulle ta oss dit:
– Vet du om det går någon lämplig spårvagn till Glaspalatset?
– ??
– Vet du om det går någon lämplig spårvagn till Glaspalatset?
– Meeenar duu Lassipalassi?
– Nej, jag menar Glaspalatset, det är en resturang.
– Ah, duuu meeeenar Lassipalassi. You see lassi is glas in finish!

Ok, men varför sa du inte det på en gång då?! Om du nu kan alla tre språken, menar jag! En spårvagn gick iaf dit. Krogen påminde lite om ryskt 50-tal och maten var utsökt! (Och paret bredvid oss såg ut som rysk maffia! Hon högklackat, utfrätt, halvrisigt, välblonderat hår långt ner på ryggen, en stor fet PÄLS och innanför en kurvig kropp i en lite för liten klänning. Ålder typ 40. Hennes kavaljer var typ 70, stormagad, flottigt grått hår och stort skägg, kostym, rock och pälsmössa. Man vill knappast vara en fluga på väggen i deras sovrum ...)

Efter middagen utspelade sig ungefär samma konversation med servitrisen, som tidigare med portiern:
– Vet du var Traktor bar ligger?
– Rakktoor?
– Nä, Traktor, you know those big workingmachines?
– Ah, du meeenar Zeitos (betyder tydligen traktor på finska ...)! Joodåå, ni går baaraa tvärrs över kaatan och ...

På Zeitos låtsades jag inte om att jag var svensk utan högg i med engelska direkt! Ha, där lurade jag dom allt! Phu ...

13 januari 2010

Helsingfors!

Har just intagit god hotellfrulle med sambon, nu sängläge en stund och sedan blir det museum och shopping! Hörs!


- Posted using BlogPress from my iPhone

11 januari 2010

Hyvää päivää!

Normalt så jobbar jag hela dagarna. Går upp strax efter sex och går i kolsvarta mörkret med pannlampa som enda ledstjärna. Sen kommer jag hem och lagar mat till sambon. Nå, kokar ett par ägg eller gör en omelett iaf. Sen läser jag manus för jobbets räkning, och har jag inte en svullen och ond fot så går jag ca en timmes promenad. Däremellan fyller jag tvätt- respektive diskmaskin, plockar, fixar, bloggar etc. Fullt upp mao. Men NU. NU ska jag få åka på en lyxresa. I morgon flyger jag och sambon till Helsingfors (ja, ja jag vet att det inte är Karibien eller New York eller något annat fancy pancy place men iaf!!!) där han ska jobba och jag bara ska vältra mig i lyx. Sova ut. Hotellfrulle. Kanske en bastu (vem vet en behandling också kanske ...). Sen eventuellt ett besök på Helsingfors moderna museeum, på det en lätt lyxlunch och sen STOCKMANS! Finaste varuhuset i den stan. Fullt med snygga grejer.

Denna fantastiska lyx kommer att vara mellan tisdag och torsdag. Jag lovar att blogga från min iPhone från Helsinki.

Hyvää päivää!

10 januari 2010

Huligan-helg

I fredags var jag barnvakt till två huliganer och idag har jag och de tre mellan-huliganerna varit på Stadsteatern och sett en modern tappning av Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta. Storyn var inte direkt omgjord, men det var så coolt och modernt genomfört att det blev som en relativt ny berättelse. Mycket bra, dramatiskt, snygg scenografi, bra skådespeleri. Skorpan och Jonatan spelade helt ok, och Samuel Fröler som farfar var godkänd. Om någon av er har sett den svenska filmen Bröderna Lejonhjärta från 1973 med Staffan Götestam i rollen som Jonatan så kanske ni som jag får en lätt illamående-attack över nämnda sk skådespelares insats. Något stelare och mer mekaniskt framtvingade repliker har man sällan skådat på svensk film.

Om ni har ett sällskapsalibi mellan 7-12 år att bjuda med så tycker jag att ni ska ta er dit och ta en titt. Det är den värd!

9 januari 2010

Min bloggidol

Eftersom alla bloggare hela tiden håller på och tackar varandra, och nominerar varandra till olika blogg-priser och gud vet vad, så tänkte jag för en gångs skull passa på och nominera världens bästa blogg-hjälperska: Lisa som innehar bloggen Onekligen. Missa inte att gå in på hennes blogg om du vill ha dig ett gott skratt! Inte nog med det, hon är också den som hjälpte mig igång att blogga för ett par-tre år sedan, hon hjälpte mig på nytt häromdagen med en teknisk detalj på bloggen och också hur jag skulle göra för att blogga från min iPhone. Och detta trots att jag har haft min iPhone i ett drygt halvår och hon i typ en kvart! Men så är hon inte fyllda 30 ännu!

Det är bara att inse att man är översprungen, outvecklad, senfärdig, oteknisk, ovetande och ganska dum. Men för bövelen, det fanns ju inte ens tv när jag föddes! Så vad begär ni?

8 januari 2010

Iiiiiiiiiiii

Första inlägget via iPhone - tack Lisa!


- Posted using BlogPress from my iPhone

7 januari 2010

Dagens gallup

Just nu är det fokus på den stränga kylan, det höga elpriset, om fel eller rätt vargar sköts och så har valårsfläsket så smått dragit igång. För ca ett halvår, ett år sen var jag övertygad om att den borgerliga regeringen skulle ta hem segern även i detta val, men nu är jag inte lika säker längre. Efter allt sjabbel med speciellt sjukförsäkringen och med fokus på alla dessa stackare som nu utförsäkrats har det börjat blåsa betydligt snålare vindar kring Reinfelts öron ...

Dagens gallup:

1) Gillar du kylan?
2) Vad ska en kilowatt-timme kosta mellan 7-10 i morgon fm?
3) Var det rätt att skjuta vargarna?
4) Vilka vinner valet?

Pöss & Kräm

6 januari 2010

Det var tydligen inte intressant ...

Ingen ville prata om mitt val av familjekrönikor i förra inlägget. Nåväl, då ska vi se om den rådande kylan eller mat kan vara intressantare samtalsämnen?! Har idag tagit min första långpromenad på 2 månader – i värsta kylan -16,2 – men det var ljuvligt! Röda kinder, klara ögon och frisk luft i lungorna. Underbart och gnistrande. Under tiden har en älggryta med salami och annat smaskigt stått på spisen och långkokat och detta ska nu strax avnjutas tillsammans med ett mustigt rödvin, knäckebröd gjort på råg/surdeg med en klick stiltonost till.
Mums.
Hur har er trettondag förflutit?

5 januari 2010

La famiglia x 3

Lyran har dragit igång sin TEMATRIO igen och den här gången handlar det om släktkrönikor. Detta med tanke på att julen är familjens gemensamma högtid. Tänkte haka på Lyran i år - får se hur ofta jag kommer ihåg det. Nå, familjekrönikor var det. Här kommer mina bidrag:


Det var vi som var Mulvaneys av Joyce Carol Oates. En fantastisk roman, en av hennes bästa tycker jag. Det handlar om en familj som trasas sönder när den 16-åriga dottern våldtas. Alla är påverkade och alla tiger. Fader står efter den hemska händelsen inte ut med att leva under samma tak som sin dotter och lämnar så småningom hemmet efter att ha slagit både sin hustru och son.

Dinas bok, Lyckans son, Karnas arv av Hebjørg Wassmo. Böckerna om Dina skildrar livet i ett handelshus vid nordnorska kusten i mitten av 1800-talet. Dina är det övergivna och våldtagna barnet som blir "den förskräckliga kvinnan", den som dömer och mördar patriarkatet. Lyckans son handlar om Dinas son och Karnas arv till en stor del om Dinas barnbarn, Karna. Alla böckerna är dramatiska, poetiska, våldsamma, passionerade – mycket drama till hög kvalitet skulle jag vilja säga.

Solveig Olsson Hultgrens hittills 9 utkomna böcker. Den första heter Siden, sammet, trasa, lump och den senaste Spränga gränser. I den första boken möter vi elvaåriga Elin Andersson som är på rymmen och när den boken tar slut så fortsätter nästa bok med nästa generation av Elins kvinnliga släktingar. Författarens tanke är att skildra unga flickors vardag, drömmar och mål, i relief till samhällsutvecklingen. Och det gör hon med den äran! En mycket läsvärd serie lite i stil med Per-Anders Fogelströms Stockholms-serie.

4 januari 2010

Just ingenting spännande

I dag: första arbetsdagen efter jul och måndag. Ingenting av vikt har hänt förutom att jag (och resten av familjen) blivit bjuden på middag av mitt 9-åriga barnbarn och hennes kompis. De handlade och tillagade: färdig rostbiff, grönsallad, fetaost, polarbröd, dressing och någon sort illröd läsk, Helt förtjusande underbart gulligt!
De hade inte direkt plåtkoll på hur mycket mat som skulle gå åt så jag har fått 1,5 skiva rostbiff, 6 fetaostkuber och ett berg av sallad.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli – eller nåt sånt!

2 januari 2010

Mitt 00-tal

Eftersom ALLA verkar datera upp alla ANDRA om hur det senaste decenniet har utfallit så gör väl jag också det!

Jag har:
• "Fått" fyra barnbarn
• Köpt ett sommarställe, sålt samma sommarställe
• Flyttat från stan och flyttat in i ett nybyggt hus på ö
• Innehaft samma gamla jobb (sedan 1995)
• Läst ca tusen böcker
• Skrivit 2 böcker
• Druckit många glas rödvin
• Slutat röka, slutat snusa, slutat äta tuggummi
• Blivit fet, bantat, blivit fet, bantat, ÄR fet ...
• Blivit utbränd, blivit bra, brutit benet
• Resten har jag glömt ...

Home, sweet home

Hemma!
På den här vackra platsen har jag firat nyår med några av mina bästa vänner, närmare bestämt så var vi hela 17 personer. Jag och sambon firar ofta nyår här (ca 2 mil norr om Västervik vid den vackra kusten) och alla delas innan ankomst in i matlag. Det är ett både trevligt och icke ångestframkallande sätt att ordna det praktiska som mat och annat som ju måste göras. När man har "sin måltid" så gör man allt: inhandlar maten, tillagar den och diskar. Resten av tiden är man bara skönt och avslappnat ledig. Sambon och hemmansägaren (vår kompis som har stället) har jagat (de hyr jaktmark i närheten), många har promenerat och undertecknad har pga taskigt ben mest suttit i stugan och läst en mycket bra och otroligt dyster bok: De fattiga i Lodz av Steve Sem Sandberg, boken som vann årets Augustpris i den skönlitterära klassen. Berättar mer om boken när jag läst ut den.

Nu vill jag bara säga en sak: GOD FORTSÄTTNING.
Och sen tjatar vi inte mer om det.