F. A. N.

Jag har redan sett alla de här avsnitten av Lost.
S. K. I. T.

Lost-last

Igår åkte sambon iväg till Småland för att jaga över helgen och dagen som ligger framför mig kommer att fyllas av följande sysselsättning:
Jag + soffa + kaffe + godis + apelsiner + en box innehållande 6 dvd:er fyllda med Lost.
Det bästa av allt är att jag kan skylla på mitt gisade ben och inte ens behöver känna ett stygn av dåligt samvete ... !

Hur ser er lördag ut?

Nillas utmaning

Nilla har utmanat mig att skriva ner tio saker om mig själv. Jag antar utmaningen och listan kommer här:

1. Jag älskar att läsa och har alltid gjort det. Lärde mig läsa när jag var fem med hjälp av en äldre kamrat som kunde läsa och började med Pippi Långstrump som till stor del har format mitt liv. Pippi fick mig tidigt att inse att barn faktiskt kunde både synas och höras (fast det tyckte inte mina föräldrar).

2. Gifte mig när jag var 20 och fick två underbara och knasiga döttrar (1972 och 1976) med min dåvarande man Lasse. Mina flickor och mina sex fantastiska barnbarn är mina ögonstenar. Min galna sambo och tillika göteborgare är inte heller så pjåkig.

3. Började plugga när jag var 31 och utbildade mig till en skrivande människa. Jag älskar att skriva nästan lika mycket som att läsa. Tror faktiskt att jag skulle dö om jag blev fråntagen läsandet och skrivandet. Har gett ut två böcker som jag och min kamrat Maria har skrivit ihop.

4. Jag älskar att vara på sjön (inte så mycket i den) och likaså i skärgården (som jag också bor i). Har seglat en stor del av mitt liv, men nu är jag mätt på segelbåtar, nu gillar jag att puttra långsamt i motorbåt.

5. Gillar opera och klassisk musik, R & B och soul. Favorier är Beatles, Vaya con Dios, Jimi Hendrix, Leonard Cohen, Cornelis Vreeswijk och Jussi Björling.

6. Jag är ibland väl snabb i repliken, hjärnan hamnar på efterkälken och jag får skämmas eller ånga mina förhastade slutsatser. Är också expert på att dra ordspråk som ofta är ihopblandade med varandra – till mina kollegors stora förtjusning. Exempel: Det man inte har i huvudet får man ha mellan bena ...

7. Har bantat i hela mitt liv, upp och ner i vikt som en guttaperkaboll. Den "metod" som jag inte har provat är inte värd att nämnas. Nu är jag halvrund, men bantar inte längre och har kanske börjat förlika mig med mina kurvor så smått ...

8. Min älskade pappa (med sin tredje fru, dvs inte min mamma) och bror (med familj) bor i USA och jag sörjer ibland att vi bara ses en gång om året, då de kommer hit på sommaren. I vår fyller min kära far dessutom hela 85 så det börjar bli lite nervöst att ha honom så långt borta, om någon som inte får hända, ändå skulle hända ...

9. Jag är tokig i pelargoner och har säkert 25-30 stycken (varav jag drivit upp en del från frö) som jag nu försöker få att överleva vintern. fast just nu när alla bladen blir gula och skrumpnar har jag faktiskt mest lust att slänga dem allihopa.

10. Ja inte vet jag vad jag ska säga här, men det får väl bli något om att jag gillar att dra igång saker och ting, vara initiativtagare och måla upp de stora riktlinjerna men sen när projekten ska genomföras och tragglas igenom är jag puts väck, lat och försvunnen!
Tjao!

Pinsamt värre

Har ni sett MQ:s julannonser med kärleksparet Laila Bagge och Niclas Wahlgren i konstlade poser och plastigt förtjusta miner? Gillar egentligen MQ men detta tycker jag tyder på riktigt dålig smak.

Någon som blir sugen på att shoppa på MQ?
Jag avstår.

Att vara bra

Kolla in resultatet på mitt personlighetstest som jag hittade hos bloggen Grace och gör sen din egen! Herre min skapare vad bra jag är! Tänk om jag vetat om det förut ...

Att julklappshandla

Detta med att handla julklappar blir i år ett bekymmer. Dvs till de små barnen, de stora vill ändå bara ha presentkort och pengar. Jag har inte hunnit beställa ur årets leksakskatalog på jobbet och jag pallar inte att springa runt i affärer och slåss med kryckorna och försöka skydda mitt lilla brutna högerben.
Vad göra?

Jag får helt enkelt tvinga barnens redan överstressade mammor att utföra denna shopping till mig. Att be sambon vore att be om att få leva med en extra sur karl i flera dagar – det ger jag mig inte in på ...

Eller ska man våga sig på att beställa saker via nätet? Vad säger ni?

Att adventspynta

Så ja. Nu har julstjärnorna, adventsstaken och lite annat med glitter- och glamourstatus åkt upp på sina platser in huset. Det ser onekligen väldigt trevlig och mysigt ut till exempel när man, dvs jag, går upp (om man som jag är så gammal så man måste upp och slå en liten drill på natten) mitt i natten och omsluts av ett svagt rött sken och glittrande små lampor utanför köksfönstret.
Vi har haft en stormig diskussion i veckan på jobbet om man får fuska och sätta upp julsaker före första advent, och därvidlag har vi ännu inte kommit fram till något vettigt. Det bildades raskt två läger: de militanta som påstod att inget advents- eller julpynt fick komma upp förrän tidigast 00.01 natten som gick – basta – och det andra lägret som tycker att man gör som man vill, det är inte så noga ...
Vad tycker ni?

Att snigel-förflytta sig

Faaan, faaan, faaan, vad långsamt det går med kryckor! Och vad gipset klämmer mot ovansidan av foten! Och vad svullna tår jag har på kvällen! Finns det ingen eller inget jag kan få slå hårt med kryckorna?! Hur ska jag stå ut med detta snigelliv ända fram till jul (lägger mig ner på golvet och sparkar och slår och gråter)???

Jag får FRISPEL!!!

Kanske kan jag "råka" sparka på sambon med gipset i natt och låtsas att det var oavsiktligt ...
Vad skönt det var att få sjunga ut.
Nu känns det lite bättre.

Att åka kommunalt med gips

I dag stod jag inte ut hemma längre. Bestämde mig för att ta halv nio-färjan till stan och krycka upp en sväng på jobbet och överraska lite. Normalt tar det ca fyra och en halv minut att gå till färjan, men idag tog det ungefär femton. Och sen var det dags att ta tunnelbanan. Intressant fenomen inklusive kryckor måste jag säga. Folk kollar inte förrän de nästan ramlar över både kryckorna och mig, och när de väl ser min olägenhet ser de mest ut som om jag var en insekt eller något slemmigt som katten släpat in ...

Jag lyckades iaf ta mig till jobbet välbehållen. Samma procedur upprepades på hemvägen, med den skillnaden att en mycket älskvärd kvinna reste sig upp och erbjöd mig sin plats i den fullsatta t-banevagnen. Det finns fortfarande hopp för mänskligheten!

Har ni läst Filter?

Jag som för det mesta avskyr veckotidningar och magasin upptäckte för lite sedan ett otroligt bra "läsmagasin" som de kallar sig själva: Filter. Tidningen har snygg design, ett kompakt och läsvänligt format och enormt många intressanta, djuplodande och välskrivna artiklar likaväl som kortare notiser, intervjuer och inslag. Chefredaktören Mattias Göransson, som också är en bra ungdomsboksförfattare, har en sympatisk och ödmjuk inställning till livet och konsten. Jag har just inlett min första prenumeration och lusläst Filter nr 11 som handlar om många olika saker; film, den undre världen, aktuella böcker, kända och okända människor – massor som jag inte ens visste att jag var road av att läsa om. Bl a ett långt reportage om clownen Manne som mina barn var väldigt förtjusta i som små. Och om Magnus Härenstam och mycket mer.

Kan verkligen rekommendera denna eminenta tidskrift.

Glögg och snart pyssel

Just nu värms årets första glögg hemma hos oss. Vi tänker strax tjuvsmaka på sambons egenhändigt (nästan) komponerade tranbärsglögg. Vi tjuvstartar en hel vecka för tidigt pga tristess, kyla, fukt, dimma, brutna ben och tår och ett kompakt och fruktansvärt mörker som inte mycket annat än alkohol och glömska biter på!

Och redan nästa söndag är det första advent. Ska djupdyka ner i jullådorna och plocka fram värsta kitchiga ljusslingorna och ljusängeln och adventstjärnorna och lite annat smått och gott i veckan. Köpte två djupröda amaryllisar i dag. Det blir dejligt!

Man har inte roligare än man gör sig.
See ya.

Barnvaktslördag

Ska nu åka till stan och barnvakta ett rödhårigt monster och en blond ängel med hjälp av en tolvårig halvhuligan, så jag har inte tid att blogga så mycket idag. Som kompensation för brist på snabbhet och rörlighet får jag väl slå ungarna med kryckan eller sparka dem med gipset om det kniper.
Vi hörs i morgon – gör ingenting som inte jag skulle ha gjort till dess!

Allt klär en skönhet ...

Kolla in mitt nya, fräcka gips! Man kunde välja på vitt, blått eller orange. Sambon tyckte att jag borde ha valt orange, men jag tog en safe blå som matchar den ursexiga gummiskon som hör till själva outfiten. Nu har de 8 stygnen plockats bort och framför mig ligger nu "endast" 4 veckor till med denna störtsköna klump. Den 21 december ska det bort och alla som varit med om detta varnar mig för att det är då den verkliga utmaningen börjar: sjukgymnastik, svag vrist, obefintliga muskler etc.

Den som lever får se.

Skådebröd

Kolla på dessa snygga tomater! Hela sommaren har jag gullat, vattnat, gödslat och pysslat om två stora, praktfulla tomatplantor som har blommat om och om igen. Men kom det några tomater? Inte många. Hur mycket jag än ansträngde mig så är det ni ser på fatet hela "skörden".

Nåväl, jag plockade in dem – de skulle mogna inomhus sas det. Och de gjorde de. I alla fall en sisådär tio stycken. Men gick de att äta? Nej, de är superäckliga! Nu har de nästan ruttnat på sitt snygga fat, så nu åker de i komposten. Men de var åtminstone dekorativa!

Nästa år gör jag ett nytt försök. Under gamla, uppvikta dubbla glasfönster, á la fusk-växthus. Det kan gå!

I går var jag god

Gissa vad min storhet – ursäkta jag menar godhet bestod av? Jag fick höra talas om Kiva, en organisation som förmedlar små lån till enskilda människor och små företag i tredje världen. Dessa lån - det minsta man kan förbinda sig att låna ut är 25 dollar - hjälper människor att studera, starta företag etc. Så småningom får man tillbaka sina pengar utan ränta, och kan låna ut dem igen, och igen. Jag startade i går och lånade ut 25 dollar till en dam i Uganda som har en affär och som ensam försörjer 7 barn. Pengarna ska gå till att utöka sortimentet i affären och att låta barnen gå i skolan. Hon hade begärt att få låna 4.875 dollar och det har hon nu fått ihop, tack vare Kiva! Fantastiskt eller hur?
25 dollar är inga pengar för oss – bara ca 200 kronor! Om detta visar sig fungera kommer jag att utöka och låna ut minst 4 x 25 dollar. Det har ju alla i Sverige råd att både ha och mista, eller hur?
Kanske något för dig också?

Lagen om alltings j-het ...

Idag är det en extrem tung dag. Av allt detta kryck-haltande och konstiga sovställningar (pga av mitt skitgips på mitt skitben) har jag nu också fått mycket ont i ryggen och i höfterna. Antagligen är det inte lång till ett ryggskott. Är inte sugen på att lyssna på ljudbok eller att läsa eller att se på tv. Vill bara lägga mig ner och dö. JA FÖR H-E! Jag tycker synd om mig själv idag!
Sluta tjata.

Ni har väl inte missat Bokunge?

Nyligen startade en mycket fin och högkvalitativ sajt där barn- och ungdomsböcker recenseras och diskuteras. Ni som har det minsta intresse av att få tips och recensioner av dylika böcker – missa inte att gå in på www.bokunge.se!

Intervjuad av Barnens Bibliotek

Känner du till Barnens Bibliotek? Om inte, ta dig en titt på en verkligt fin sajt som riktar sig till barn och som innehåller hur mycket som helst om böcker, barns rättigheter, författarporträtt och mycket mycket mer. I dag har jag fått den stora äran att bli intervjuad av Barnens Bibliotek, tillsammans med 7 andra vuxna som har barnböcker som yrke. Jag fick frågan om vilken som var min favoritbarnbok som liten och idag. Fy, vilken svår fråga! Nästan omöjlig att svara på. Det finns ju så oändligt många att välja på! Till sist bestämde jag mig i alla fall för Pippi Långstrump och Guldkompassen.

Hade jag fått nämna några fler favoriter från det jag var liten hade jag sagt Det blåser på månen, Anne på Grönkulla, Pappa Långben, Det lilla huset på prärien, Oliver Twist och Samhällets olycksbarn. Och från nutid hade jag sagt Jag saknar dig, jag saknar dig, trilogin Sagan om Ringen (räknas de som barn- och /eller ungdomsböcker?), Bläckhjärta, Den utvalde, Benjamin Duva, I taket lyser stjärnorna, Jinx och Stor i käften. Och några andra som jag har glömt!

Vilken är din favoritbarnbok från förr och nu?

Apropå ingenting

Livet är bra underligt. Oftast skuttar man omkring som ett skållat och stressat troll och jobbar, handlar, städar, lagar mat, träffar folk eller vad man nu fyller sin tillvaro med. Man får för det mesta mycket gjort, man är effektiv och stressad. Och så plötsligt – PANG! så ligger man som en halvdöd fisk på mattan och kippar efter luft. Dvs bryter benet och hamnar på sofflocket. Att fixa en enkel lunch tar minst en timme, en dusch likaså. Att hämta ett glas vatten tar ca 5 minuter. Det jag har hunnit med den senaste veckan är att värma och inmundiga halvdana halvfabrikat, koka kaffe och te, gymnastisera benet, prata lite i telefon, facebooka en del, blogga en aning, läsa några manus, läsa dagstidningar på nätet och lyssna på 22 cd:skivor (Harry Potter och Dödsrelikerna).
Inte värst mycket och särskilt inte särdeles effektivt, eller hur?
Veckan som kommer funderar jag på hur den ska tillbringas. En ljudbok till kanske? Förslag?

Apropå namn

Just nu sker ett generationsbyte av namn på smått folk. De senaste månaderna har jag hört att tre nya små gossar har fått namnet Sixten och två dito Rufus. Den Sixten jag känner sedan tidigare är i 80-årsåldern vilket måste innebära att detta namn iaf förekom på 1920-talet. Min mamma som är född 1932 döptes till Solveig Ingegärd. På 50-talet var det Hasse, Bosse, Margareta, Lena och Carina som var poppis. På 60-talet hette folk Camilla, Olle, Magnus, Lotta, Caroline etc. 80-talet har jag dålig koll på och mina barnbarn som är födda på 90- och 00-talet heter i storleksordning Matheo, Villiam, Smilla, Malva, Kajsa och Charlie. Fina namn, eller hur?
Häromdagen talade jag med en kompis som berättade att hennes 92-åriga moster innehar följande välklingande namn: Runa Nelly Leontine. Har ni någonsin hört något så fantastiskt? Det låter nästan som en titel på en länge sedan svunnen stenkake-låt. Och inte nog med det: Runa Nelly Leontines 96-åriga syster heter Hermine, vilket genast för tankarna till Harry Potters kompis Hermione. Ytterligare en av min kompis mostrar hette Axelia.
Det dörjer nog några år till innan någon åter får namnet Leontine, eller vad tror ni?