I dag är det den 10, nej redan den 11 augusti. Semestern är oåterkallerligen SLUT (nästan alla jobbarkompisarna har börjat jobba igen, de senaste tre veckorna då jag har jobbat har det varit så tyst och lugnt på jobbet att man nästan kunnat inbilla sig att det var semester ändå på något vis ...) och snart är sommaren ett MINNE BLOTT. Ovanpå detta HEMSKA faktum ska alla löven falla av träden och det ska bli kallt och mörkna mer och MER och sen, sen ska vi jobba nästan ett helt ÅR. Någon som ser fram emot julen, påsken eller något annat andefattigt som man kan småglädjas åt?
Nehej, trodde väl inte det heller.
Jag tror jag tar livet av mig.
4 kommentarer:
Du är som jag, hör jag. Jag älskar våren och för all del även sommaren, men hösten och vintern - det är mörker, kyla och depp för mig.
Exakt. Ska vi rymma till södern?
Det blev så plötsligt här i Stockholm i alla fall. I förrgår var det sommar. Sen var det kul med regnet trots allt. Men efter det kom ju hösten.
Håller med dig fullt!
Kul att hitta hit trots att jag inte har minsta mormorsroll att identifiera mig med!
Annaa M: Hjärtligt välkommen!
Skicka en kommentar