15 september 2007

Journalister är ett svårflörtat släkte

Igår var det pressfrukost på jobbet för nya Boken om läslust. Mackor beställdes och avhämtades, kaffetermos efter kaffetermos fylldes med nykokt kaffe, bord ställdes iordning, kollegan och jag var beredda att dra vår lilla "show", dvs sitta inför alla journalister och branschfolk och berätta om boken: varför vi har gjort den, vad den innehåller, varför den är så himla bra, och så vidare ... Jag hade lite svårt att somna kvällen innan, trots att jag var ordentligt förberedd. Klockan 9.00 skulle det börja. Kvart över nio hade det inte kommit en själ och halv tio hade det dykt upp tre (!) personer. Två var lärare som blivit intervjuade för boken och en person var illustratören till boken. RIDÅ!
Vi drog förstås vårt anförande ändå, och det gick bra. Som tur var satt även alla arbetskamrater och lyssnade, så det blev ju inte helt tomt i rummet.
Det var tydligen inte intressant att vi har gjort en bok. Vi får hoppas att de den är tänkt för - föräldrar - ska finna den läsvärd.

Får man säga ett ord som börjar på j och slutar på a om journalister?

3 kommentarer:

Pysseltanten sa...

Vad trist! Ämnet borde verkligen ha intresserat fler än redan "frälsta", tycker man!

Magica de Hex sa...

Ja eller hur? Tack!

Pi sa...

Ja! Det får man. Säga j-a journalister, alltså. Och gärna några svordomar till.

Men det hade kanske hänt något viktigt? Någon som en gång varit med i en dokusåpa kanske hade chansen att få ett programledarjobb. Sådant vill tidningarna naturligtvis inte missa.

Med lite tur kanske ni kan få några ord i de artiklarna som de skriver någon gång i halvåret. Du vet, när de samlar ihop en hel bunt barnlitteratur och pliktskyldigast betar av ett lass.