Ha ha ha

I söndags sparkade jag in lilltån i en dörr och sedan blev tån långsamt blåare och blåare ju längre dagen led. Jag blev minst sagt bekymrad, dels eftersom det är trist att ha ont, dels eftersom det blev ett j-a haltande ner till båten men mest av allt för att vi startade en ny stegräkningstävling på jobbet i tisdags!!! Den hade jag verkligen spetsat in mig på ... kanske vinna ... hmmm ... Men döm om min stora glädje när jag idag knappt alls är blå och har lyckats stavpromenera runt ön igen!! Jippiieee!!! Min tå är nog inte alls bruten! Lite tillstukad bara ...

Medealand, tjavisst!

Var på teater i går. Hade länge sett fram emot att äntligen få gå och se den omtalade pjäsen Medealand med Noomi Rapace och Shanti Roney. Och nog är Noomi Medea alltid. Utlevande, skrikande, närvarande, men ändå med något stereotypt över sig. Det är en sorglig, uppslitande och äcklig föreställning som ändå på något sätt lämnar mig aningen oberörd, ger mig en känsla av distans. När Medea på slutet mördar sina barn och genom denna handling äntligen lyckas knäcka den svikande och otrogna fadern/fd maken, vilket har varit hennes mål hela tiden, tycker jag att det hela är en aning pretantiöst. De vita kistorna och den knäckte mannen på scenen får vissa i publiken att kvida, medan jag nästan blir lite full i skratt. Kanske beror det på att jag inte har småbarn hemma, eller så är jag väl avstängd känslomässigt ...

Trots allt en sevärd föreställning, även om jag har svårt att sluta tänka på Noomi som Lisbeth Salander som jag nyligen såg på bio.

Mormors ögonsten

Idag fyller ett av mina barnbarn år, 12 hela år. När han låg i sin mammas mage tvivlade vi på att han skulle födas eftersom hon blödde så mycket vid flera tillfällen, jag var t o m med henne en gång på sjukhuset när hon var helt säker på att hon just fått missfall. Döm om vår förvåning och glädje då det vid ultraljudet visade sig att det skuttade vilt därinne i magen! När han sedan föddes var han ganska ynklig och väldigt gnällig. Enligt hans mamma (som vid det här laget har 4 barn) var han den gnälligaste, spinkigaste och ynkligaste av dem alla. Och inte nog med detta. Innan han var fyllda året hade vi också varit med honom på sjukhus för att kontraströntga magen vid ett flertal tillfällen, det var ingen rolig upplevelse kan jag lova. Att se den där lilla spinkiga kroppen på det där stora bordet och en människa i vit rock som skulle fylla hans lilla mage – som han redan hade så ont i – med kontrastvätska ... ni kan ju tänka er själva ...

Idag är han ungefär tio centimeter längre än jag, spinkig och rak som en pinne, och med en massa självförtroende. Han är cool och lite avmätt på ett underbart förpubertalt vis, spelar en massa konstiga dataspel och har en hel rad gulliga kompisar som alla verkar vara ca 25 cm kortare. En helgmorgon när han var ca 6 år och hade sovit över hos mig, satt han och klurade på något hela frukosten. Och till sist kom det: "Du är ganska gammal va, mormor? Du har rynkor vid ögonen och i pannan!" En annan gång när jag skulle hämta honom på fritids hade han gömt sig för tjejerna som ständigt jagade honom. När vi gick hem, han var väl 8-9 år då, sa han:"Dom är så jobbiga mormor, dom låter mig aldrig spela pingis i fred!"

Idag ska vi fira att detta en gång så lilla knyte, nu med halvhes målbrottsröst, är på väg in i tonåren med stora kliv. Jag glömde att påpeka – och inte utan stolthet – att han fortfarande kramar sin mormor varje gång vi ses (till och med när han har kompisar i närheten). Som ni förstår är han min ögonsten.

Inget att skratta åt

Ni som följer min blogg (ja, det är faktiskt några stackars skrämda själar som offrar sig då och då ...) vet att jag satte in 2 sprillans nya skruvar i munnen i januari. Då hade jag varit tandlös (3 tänder saknas i övre höger tandrad). Då jag fick mina nya skruvar i januari hade jag varit utan tänder sedan i augusti. Närmare bestämt 18 augusti 2008. Men nu är det nära! Nästnästa onsdag kommer jag nämligen att få en brygga ovanpå nämnda skruvar (visste ni förresten att de här två skruvarna hittills har kostat mig ungefär 15 000 kr och att hela kalaset när det är klart kommer att kosta ca 25 000 kr?). Tänka sig – snart ser jag normal ut igen, det tog bara 8 månader. Då kan man nästan visa upp sig för vem som helst, till och med för kungen kanske?

Krossade drömmar

Lotten är skrapad.
Drömmarna krossade.
Vinst 0 kronor.
Livet kan återgå till sitt vanliga, fattiga jag.

När ni nu ser den här avslöjande bilden på delar av min tomt så förstår ni varför jag undvikit att fotografera den tidigare. Vem charmas av en leråker? Högarna ni ser nedanför leran och grävmaskinen är min sambos SAKER som han har lagt under pressenningar medan vi väntar (?) på att vi ska hitta ett bättre ställe. Men om vi återgår till leran så hoppas jag mycket av den här dagen eftersom några av mina kurskamrater från trädgårdsdesignen ska komma hit och ge sina dyrbara tips och råd. Det ska bli spännande att få se vad som kommer ut av detta! Fortsättning följer ...

Tur eller otur?

Sitter och stirrar på en oskrapad Trisslott som jag har fått i ett brev i dag. Jag fick den som tack för att jag gick på ett erbjudande om att abonnera på dvd (som jag f ö redan har lämnat). Dagdrömmer om att storkovan döljer sig bakom de små klöver som är tryckta på lottens framsida! Jag funderar intensivt på vad jag ska göra med pengarna och kommer fram till följande:
1: Resa
2: Resa
3: Resa
4: Kanske ge barnen några kronor ...
5: Resa

Kanske ska lägga undan lotten i natt och ta fram den i morgon och göra om proceduren ...

Ved & jord

Resultatet av påskens vedermödor syns här intill. Men har man inga rabatter så tager man vad man haver: 6 säckar jord från K-rauta för 100 pix får i år leka ställföreträdande rabatter och hysa alla de fina blomlökar våra vänner kom med på vår housewarming! Det blir spännande att se om det kommer att blomma ... Vedstapeln har förärat mig armbågsvred, blåmärkesunderarm och en sjuk träningsvärk på baksidan av låren ... tur att det är kontorsvardag igen ...

Trädgårds-tillskott

New Dawn: enligt utsago från trädgårdsexperterna den snyggaste, bästa, tåligaste, mest rikblommande klätterros som tänkas kan.
Clematis White Swan: Mängder med vita, fluffiga, svanliknande blommor som liksom svajar i vinden.
Clematis warszawska Nike: Pupurröd, sammetslen, storblommig supervacker klätterblomma.

Dessa tre har jag nu varit och shoppat och efter konstens alla regler grävt ner vid mitt coola rostiga armeringsjärn. Hur snyggt kommer detta inte att bli??!!

Heja våren! Heja våren!

Nämen har man sett på maken!

Jamen är det inte så att man kan gråta?! Både årets första blåsippor OCH vitsippor på en och samma dag!! Man kan faktiskt bli rörd för mindre!

Halleluja.

Kom an!

Nu alla hågade och hugade påskharar, påskkärringar, trollpackor, magiker, blåkulleresenärer, oknytt, knytt, vänner och annat löst och fast folk – nu finns det resurser att fylla era kaffepannor med godis!
Fast bara om ni är under 15!

Påskhare: check

Alla tjatar om denna påskhare. Själv känner jag ingen påskhare, har aldrig känt någon och tvivlar på att jag kommer att stöta på någon framöver. Kanske beror det på att jag troligen hade en oerhört olycklig barndom (nästan typ som Lisbeth Salanders), men å andra sidan sägs det att det aldrig är försent att skaffa sig en lycklig barndom. Jag undrar om jag kan skaffa mig en sådan nu där åtminstone en liten påskhare ingår?

Sömn: check

Visste ni att om man sover mer än 20 minuter på dagen "tullar" man på nästa natts djupsömn? Om man absolut måste sova längre än 20 minuter dagtid, så sov inte längre än max 1,5 tim, och inte efter kl 15.00. En djupsömnsperiod är nämligen ca 1, 5 tim och då kommer man in rätt i sömncykeln när man går och lägger sig på kvällen.

Suck. Man måste då tänka på allt. Inte äta ditten eller datten. Inte dricka kaffe efter klockan si och inte dricka så mycket alkohol ... Och nu får man knappt ta en tupplur! Det är inte lätt att vara människa ...

Fest: check

I går blev så huset äntligen invigt med ett "housewarming". Och vilken tur vi hade med vädret! Folk vallfärdade i flödande sol till vår lilla ö och sedan slickade de nästan kanterna på 10-liters kastrullen som var proppfull med älggryta! Tur att några tackade nej annars hade maten inte räckt. Jag och sambon lyckades få en liten barnportion var när folk började tränga sig fram för påfyllning. Då fick vi kvittra "snart kommer tårtorna", så att de inte började äta på det stackars värdfolket också ... På det hela taget en mycket lyckad dag och kväll. Som synes så trängs nu många fina present-vårblommor i köksfönstret. Härligt!

Läst i veckan

Som ni ju vet är jag förälskad i min nya iPod. Just nu lyssnar jag på Stieg Larssons thrillers (har läst dem tidigare) och de är om möjligt ännu bättre så här gång två. Njutning!

Vad det gäller de barnböcker jag arbetat med i veckan vill jag slå ett extra slag för Camilla Lundstens nya pekböcker Äntligen godnatt och Äntligen regn. Hennes bilder och former är så nyskapande och snygga att man blir glad bara av att se omslagen! De korta berättelserna handlar om enkla vardagsäventyr, sådant som små barn gör och kan känna igen. I Äntligen god natt borstar Lillefanten, Kanina och Maskot tänderna, sitter på pottan, dricker välling och får höra saga av Storefanten. I Äntligen regn blir kompisarna jätteglada när de ser att det bildas mörka regnmoln och skyndar sig ut. De vill ju leka i regnet!
Rekommenderas till alla under tre år! (De kommer ut i i början av maj).

Köksbordet och jag

Från köksbordet i mitt nya kök, i mitt nya hus (ja vi flyttade in i ett sprillans nybyggt hus i maj förra året så jag tycker fortfarande att man kan säga att huset är nytt) sköter jag mitt liv. Jag bloggar, skriver, mejlar, äter, jobbar (ibland), diskuterar och ventilerar med min sambo, pratar i telefon med mera. Egentligen kan man säga att jag liksom lever mitt liv från det där fula köksbordet. Men utsikten är inte ful. Det som glimtar mellan träden är havet, eller rättare sagt Lilla Värtan, en flik av Östersjön. Snart, snart kommer denna utsikt att bestå av en grönskande matta med inslag av blåa stänk. Det ser jag verkligen fram emot!
I dag: skrivarbete ska utföras vid ovan nämnda köksbord. Efter det: ÄNTLIGEN FRISSAN!
Ps. Det som ser ut som en galge är i själva verket sambons fågelmats-konstruktion. Jeez, hur man nu kan komma på något så makabert till något så rart ...