Litterära hjältar

Jag har blivit utmanad av AnnCharlott . Utmaningen handlar om att berätta vilka litterära hjältar som man minns, och som blivit större än både bok och författare.

Pippi är väl i och för sig inte större än författaren, men eftersom hon är min barndoms största hjälte så måste jag ha med henne i alla sammanhang. Hon symboliserar att barn ska tas på allvar, hon är snäll och står alltid på de svagas sida.

Anne på Grönkulla var också en av min barndoms hjältar, fast då hade jag blivit sisådär 12 år. Hon var fattig och ensam men ändå busig, okuvlig, glad, hjärtegod och älskansvärd. Visserligen var det väl lite så barn skildrades på "den tiden" men vi är nog många som grät och skrattade med Anne när det begav sig.

Barbara Havers, den slarviga, fula, ständigt rökande, dåligt klädda, underbetalda och missförstådda polisen i Elisabeth Gerorges deckare gillar jag skarpt. Jag läste mycket George under en period och blev alltid förbaskad på den rika adliga Lynley som alltid fick cred för sina insatser till skillnad mot denna stackars duktiga kvinna. Jag vet inte om hon går till eftervärlden som större än sin skapare, men likafullt är hon beundransvärd.

Och så har vi då först och främst Gandalf men även Bilbo, Frodo och Aragorn. Ja de måste nämnas och nog är de större än sin författare hela bunten. Mmmm – jag gillar dem skarpt!

Kanske platsar Takeo från Sagan om klanen Otori här också? Han är ju en sann hjälte som kan skriva vacker poesi, göra sig osynlig och som mördar lika tyst och intensivt som han älskar. Han är egentligen god och kan ju faktiskt inte rå för att han är född i shogunernas och samurajernas Japan då det hörde till vardagsmaten att ta livet av folk till höger och vänster.