Uppriktigt sagt: det här med läsning. Vad ÄR det egentligen, funderar jag över ibland. Vi pratar och pratar om hur BRA det är att läsa. Vi försöker med alla medel att förmå våra barn att gilla böcker. Och vi som älskar att läsa försöker ju att snika åt oss lästid så ofta det bara hinns med. Häromdagen skulle jag åka tunnelbana från Stockholms innerstad till de södra förorterna och upptäckte till min FASA att jag inte hade med mig något att läsa! När vi åker långt med bilen har jag alltid något att läsa (kul för sambon/bilföraren?) och så fort jag har en ledig stund så läser jag. Kanske vore det bättre att gå en promenad, sporta, baka bröd, lära mig en ny hobby, träffa människor jag inte känner eller helt enkelt bara softa?Den stora frågan är om inte läsning är en flykt undan den ibland alltför grå vardagen? Fast jag föredrar att se på det som ett sätt att vidga sinnena ... ELLER?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar