9 december 2010

Igår proggafton

Igår kväll var jag på Teater Reflexen i Kärrtorp och såg amatörteaterskådisar spela Mina drömmars stad. Det var en blandning av gammal och modern tid, arbetarrörelsens frammarch blandad med dagens invandrarpolitik. Det var hur många som helst på scenen och de sjöng och spelade av hjärtans lust. Flera gamla polare var med, alla har de varit inblandade i Enskedespelet, många är från den gamla vänstersidan, och än idag har de hjärtat på rätta stället.

När jag satt där och tittade på alla dessa glada, dansande och sjungande människor - de flesta med grånande hår, kulmage och fläsksvålar både här och där - slog det mig att så där gammal ser jag också ut numera. Det blev verkligen en spegel av mig från både förr och nu. En härlig och sällsam upplevelse var det.

4 kommentarer:

M/S Design sa...

Detn är inte lätt när man inser att man troligtvis ser lika gammal ut som dom andra gamla 'jämnåriga'

Maj Korner sa...

Men det är också härligt att känna att man lever, att tiden då kan fortplanta sig fram i nuet och framkalla precis samma känslor som när det begav sig.

Magica de Hex sa...

Mariana: Nä det är inte lätt. När jag ser mig i spegeln tycker jag att jag ser rätt ok ut, men på foto - fy för den lede!
Maj: Nja precis samma känslor är det väl inte, nu är det mest nostalgi.

nillas liv på pinnen sa...

Jag kommer att tänka på Nationalteatern och deras tältturné. Härliga tider!