23 grönfinkar

Det är roligt att sitta vid mitt köksbord och studera fågellivet i rönnen utanför. Där hänger fyra olika matanordningar till fåglarna. Småfåglarna vill säga. Trots att vi har satt upp barriärer och olika hinder för att skatorna och kråkorna inte ska komma åt maten, så hjälps det inte. De stora fåglarna är oerhört uppfinningsrika och hänger i krokig arm för att komma åt läckerbitarna. Så fort de stora farliga kråkorna kommer så flyr småfåglarna. Men igår var det kråkfritt en bra stund och då passade 23 kvicka Grönfinkar på att flyga och flänga och äta!

Så här står det om Grönfinkar på Sveriges ornitologiska förenings hemsida:

Grönfinken var enligt äldre uppgifter att döma en sällsynt fågel på 1700-talet och även under en stor del av 1800-talet, men arten är en av de som ökat mest under det senaste seklet och idag finns det uppskattningsvis drygt 650.000 par i landet. Vad som orsakat denna ökning är oklart, men ökad vintermatning kan vara en av anledningarna. Dessutom har grönfinken fått en ny födokälla genom vresrosens spridning. Trots den ökade födotillgången, flyttar en del under vinterhalvåret till Nordtyskland och i vissa fall ända till Sydvästeuropa.