Jag har fem halvsyskon. Mina föräldrar var gifta tills jag var fyra-fem år och sedan gick de åt olika håll. De gifte om sig och avlade var sitt gäng kids. Alltogether fem. Fine. Att ha massa halvsyskon är troligtvis inte som att ha "hela" systrar och bröder. Vi har iaf inte samma referensramar. Vi är inte riktigt samma generation. Jag är åtta år äldre än den som kom först och tolv år äldre än den sista. Jag har barnbarn, de andra har fortfarande sina barn hemma.
Jag inbillar mig är att det är stor skillnad på hel- och halvsyskon. När jag tittar på mina döttrar så verkar de leva sina liv tillsammans på många sätt, de älskar och hatar varandra, de grälar och skrattar och gör mycket tillsammans. Nu säger jag inte att det är så för alla helsyskon, men när jag ser mina tjejer ihop blir jag glad för deras skull. Så nära har jag aldrig varit någon syster eller bror. Det märks extra tydligt just nu när vår mamma har gått bort. Egentligen vet jag inte vad jag ville säga med det här inlägget, men nu har jag sagt det jag sagt. Vi hörs!
3 kommentarer:
Det där med att inte veta hur det skulle kunna varit om man varit helsyskon har jag nog funderat på men har alltid kännt mej som helsyskon och man har ju undrat hur det varit att ha sin riktiga pappa i familjen, men det är klart jag har ju i stället två fantastiska.
Ha de!
Mariana
Låter avundsvärt! Min styvpappa var också fantastiskt men vi hade inte så tight kontakt eftersom jag och min mamma inte hade det. Tyvärr.
Jag tror mer det beror på hur man har levt än om man är hel eller halvsyskon. Ålderskillnaden är viktig i den ålder. Min äldsta syrra var 10 år äldre än jag och hon var liksom vuxen hela tiden. Och bestämde!
Skicka en kommentar