Jag har just varit inne och tittat på mina dagliga ca tio bloggar plus två nya som jag fått tips om. De var inte det minsta roliga. Hur många bloggar finns det egentligen och varför bloggar jag själv, kan jag ibland undra. En slags dagbok på nätet? En spegel? Och snart kommer väl något nytt?! Twitter förstår jag inte hur det funkar, Facebook håller jag däremot också på med.
Kanske för att jag egentligen inte har något liv.
Varför bloggar ni?
4 kommentarer:
Jag bloggar för att jag tycker om att skriva och för att det kan vara skönt att sätta tankar på pränt och dessutom få respons på dem. Men mest för att sortera ut dem inför mig själv.
Det andra skälet är sällskapet. Andra bloggare känns som en sorts vänner för mig och att skriva här kan ibland vara istället för att ha någon att prata med vid middagen efter arbetsdagens slut.
Att jag läser andras bloggar är för att jag tycker om att få en inblick i andra människors sätt att tänka och se hur de lever sina liv. Ibland är det så otroligt olikt mitt eget.
Jag tycker den här interaktiva sysselsättningen är bra mycket mer givande än att kolla på själsdödande teveprogram i alla fall.
Började blogga för att kunna visa upp trädgårdar jag ritat(som utfördes)i stället för hemsida som verkar krångligare att ordna.
Det var inte alls meningen att göra inlägg så ofta men ded visade sig vara kul.
Det som Maj skriver stämmer nog på mej också förutom att jag inte tycker om att skriva är dålig på det.
Ser fram mot dina inlägg och hoppas du fortsätter.
Tack Maj för ditt fina och utförliga svar, det stärkte mig lite. Ibland känns det bara så hopplöst egotrippat att sitta där och bjuda ut sig själv och sitt liv, vem bryr sig egentligen? Men man kan ju välja vad man vill exponera. Och M/S Design: visst är det kul ibland men så här två och ett halvt år senare kan man känna sig lite uttjatad ibland.
Ja, varför. Själv ser jag det som ett forum där jag fritt kan experimentera och formulera. Det är härligt eftersom jag annars skriver på uppdrag och alltid måste "foga" mig. Ska jag presentera något mer syfte så är det faktiskt - nu blir jag storvulen - att kanske få mig och läsarna att hitta tillbaka lite till det där som man kände och upplevde som liten. Försöka åtminstone. Själv trivs jag att titta in här, känner mig liksom hemma eftersom du i mångt och mycket resonerar som jag. Det är ju ändå någon slags gemenskap som man har med sina bloggvänner.
Skicka en kommentar