Tänkte börja motionera lite smått. Har iofs tänkt det ända sedan förra hösten, men har liksom inte kommit igång. Nu har jag (sedan före jul ...) fått låna ett par stavar av en arbetskamrat. Tänkte testa stavgång min lilla ö runt. Men det är något som hindrar mig från att sätta igång.Grannarna.
Jag ser framför mig hur jag möter dem på grusstigarna. De kommer emot mig med ett glatt leende och ett käckt hejarop: "Duktigt! Kul! Själv tränar jag bla bla bla, bla bla bla."
Och då blir det ju ändå ingen träning! I alla fall om man vill vara en artig och tillmötesgående granne ...
Dilemma eller lathet – det är frågan ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar