
Varsågoda! Här kommer ett inlägg här som jag egentligen skrev till Barnens Bokklubbs blogg:
Gillar du Elsa Beskows böcker, eller tycker du att hon borde läggas till handlingarna såhär 136 år efter sin födelse och 57 år efter sin död? Själv är jag ambivalent – ibland tycker jag att hennes bilderböcker är supermossiga, till exempel när jag tittar i en bok av Lisen eller Emma Adbåge eller Pija Lindenbaum. Men sen kommer jag på vilka fantastiska sagor till exempel Resan till landet Längesen och Sagan om den nyfikna abborren är, och hur mycket hon har betytt för oräkneliga generationer att jag helt enkelt kapitulerar.
Men visst är det otroligt att hennes böcker har överlevt så länge? Jag hittar inget motstycke i den svenska barnboksutgivningen. Jag antar att Astrid Lindgren och Lennart Hellsing också kommer att vara superpopulära långt efter sin död, men om det kan vi ännu bara sia.
Nå, tillbaka till tant Elsa: hon debuterade 1897 med Sagan om den lilla, lilla gumman och hennes allra sista bok, Röda bussen gröna bilen, kom ut 1952. Hon har skapat mängder med klassiker: Tomtebobarnen, Tant Brun, tant Grön och tant Gredelin, Puttes äventyr i blåbärsskogen, Olles skidfärd, Solägget och Hattstugan bara för att nämna några. Dessutom illustrerade hon flera av Alice Tegnérs sångböcker och var delaktig i skolans läsebok Vill du läsa? Som slutkläm kan jag avslöja att hon skapade dessa böcker samtidigt som hon födde sex gossar och stöttade sin make Natanael Beskow; predikant och socialarbetare och så småningom teologie doktor!
Vilken sagotant!