Bye, bye!

Imorgon åker jag och den 13-åriga huliganen (nummer två av sex) till Kreta och går var sin kurs, solar, badar och myser. Jag går en Skrivarverkstad och huliganen går en Film & fantasykurs. Det är faktiskt inte alls synd om OSS!
Kolla in www.lendas.nu vad många kuliga kurser som finns på denna gudabenådade plats!

Rojalister

Jag får väl anta att ni är rojalister allihopa eftersom ingen, det vill säga I.N.G.E.N, har kommenterat gårdagens inlägg. Ah, meh, slipp då tjurskallar.

Anti-bröllop

Idag flyr jag och sambon ännu längre ut i klorofyllen - dit inga tv-master och bröllops-reportar når. Iofs naivt att tro att man kan fly från detta jippo - det kommer att förfölja oss alla - vare sig vi vill det eller inte - i åratal framåt. Stackars människor - hur ska de få tid med varandra, undrar jag. Och handen på hjärtat - är inte hela idén med att ärva titlar befängd? Min pappa är ingenjör, och jag som hade nästintill underkänt i både fysik och kemi, hur skulle det se ut om jag hade tvingats att bli ingenjör?

Tjoflöjt!

Bättre med vardag jämt

Det här med helger är egentligen oerhört överskattat. Man längtar till fredagen hela veckan och sen när det äntligen ÄR fredag så ska man först trängas med alla idioter i mataffären och sen ska man helst grilla om det är sommar och sen dricker man ett glas vin (eller möjligtvis två) och sen tuppar man av i soffan. Lördagen ägnas åt någon hysterisk aktivitet som att måla boden eller städa eller umgås lite snabbt med några gamla polare och sen är det söndag och då ska man läsa manus och duscha och vattna pelargonerna och sen är ju för fasiken helgjäveln slut.

Det är antagligen bättre med vardag jämt liksom. Enklare. Inte så höga förväntningar på det.

Prickiga kaniner, talande pingviner och lusiga igelkottar

Idag sitter jag hemma och skriver texter för brinnande livet. Det e mitt liv de se. Dvs en väldigt stor del av mitt jobb. Och idag har det handlat om de mest skilda typer av beskrivningar: från ungdomar i en miljösförstörd framtida värld, till gamla bovar och banditer, typ den riktiga Lasse-Maja (inte deckarduon) till en supergullig pingvin som har problem att äta sig mätt eftersom han tycker att det är så svårt att fånga fisk, till prickiga och fläckiga kaniner som leker att de är cirkusartister ... påklädda och avklädda djur, spökhistorier med klass, knasigt roliga bilderböcker. Inte konstigt att man aldrig blir vuxen när man – om och om igen – tillbringar sin tid med att upprätthålla det barnsliga intresset för barn- och ungdomsböcker.

Snart ska jag ha en veckas semester och tänkte ta med mig böcker för vuxna. Fan vet om jag klarar av att läsa så mogna ting?

Det här med apps och iPhones och så ...

Jag är prylfreak (på vissa områden), det är bara att konstatera. När Macbook kom, var jag tvungen att ha en sådan, när SonyEricssons nya telefoner kom, var jag bara tvungen att ha en ny sådan varje år och när iPhone kom måste jag såklart skaffa en sådan pronto! Problemet är bara att det kommer nya saker hela tiden. Nu är min PowerBook G4 snart 5 år gammal och börjar och bli skavankig så den vill jag byta ut. Och min iPhone har för det första spräckt glas och snart kommer ju dessutom iPhone 4 ...

Hur ska man stilla alla dessa neeeeeds???

Datanördar är vi inte allihopa

Länge eller rättare sagt flera gånger har jag försökt ladda ner nya ringsignaler till min iPhone eftersom de som är standard i telefonen är så APTRÅKIGA. Idag kom en kompis på besök, och hon är superbra på både iPhone och Mac – så nu har hon hjälpt mig att ladda ner fyra justa låtar som ringsignaler: en Elvis,en Michael Jackson,en Barry White och en från filmen Moulin Rouge!
Jag börjar med Billy Jean ... Mums!
LYCKA!

Visst är jag lätt att tillfredställa?

Det här med kläder ...

Alltså nu blir det lite mera vikttjat. Jag plockade alltså ihop alla stora långbyxor och skänkte dem till en loppis. Sen gick jag raka vägen till HM för att köpa ett par sommarbrallor. Hittade ett par tunna, fina mörklila och slog till. Men det var väääääl mycket stretch i dem så nu är de nästan lika stora som de jag gav bort ... Vem har bestämt att det ska vara så himla mycket stretch i byxorna? Gud, eller?
Nu jagar jag 3/4-långa sommarbyxor med klent resultat. Var finns alla vanliga slappa sommarbrallor?
Var köper ni era sommarkläder?

Same, same, but different ...

Jobba, jobba, jobba.
Sova, sova, sova.
Äta, äta, äta.
Se på tv, läsa, duscha, träffa vänner.
Och så börjar det om igen.
Ganska förutsägbart. Ganska mycket rutiner.
Same, same ...

Fast det är klart. Om tre veckor åker jag till Kreta och går på kurs. Och ett barnbarn ska med och också gå på kurs! Det är däremot MYCKET rutinerat!

Hektiskt!

Städat ur det sista i mammas hus, imorgon tar den nya ägarna över. Vi tre syskon städade i nästan 4 timmar, städfirman får definitivt backning! Sen hem och gräva upp en miljon slånbärsbuskar - med taggar långa som fingrar (!) - som vi borde ha tagit bort för länge sedan, nu hade de rötter som icke var nådiga, flera meter! Och rosen som jag trodde var död lever! Några små söta rotskott längst ner, så nu är den nedklippt till fotknölen. Sen koka gulaschs-soppa på det. Nu är jag helt slut och totalt sönderriven på armarna av de där j-a buskarna. Jag tror vi grävde upp minst 20 stycken! Nu fick iaf de fina pionerna som stod gömda i buskaget luft!

Oj, oj, behöver vara hemma och fixa trädgården istället för att jobba ... Hur ska man bära sig åt för att få råd med det? Tips?

Snälla, snälla, ge er till känna

Med min povra mängd kommentarer undrar jag ibland varför och för vem jag bloggar? Mig själv mest kanske? Men så kollar jag min statistik och ser att jag har ungefär 100 besök per dag! Men varför är det knappast någon som säger något?

SNÄLLA, SNÄLLA ge er till känna! Fråga vad ni vill! ANDAS HÖGT.
En liten, liten kommentar, typ Hej! kanske ni kan kosta på er.

OM jag ber riktigt snällt ...?

ALMA-priset utdelat till fantastisk historieberättare

Igår var jag på Konserthuset och såg prisutdelningen av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Vinnaren heter Kitty Crowhter. Hon är ca 40, kommer från Belgien och är uppväxt med en engelsk pappa och en svensk mamma. För den stora prissumman – 5 miljoner kronor! – ska hon bland annat köpa ett torp i Sverige! Hon både illustrerar och skriver sina böcker och innehållet är både realistiskt och magiskt. Figurerna är vare sig djur eller människor.
Om sig själv säger Kitty Crowther: "Om jag var tvungen att välja ett ord för att beskriva mig själv skulle det vara historieberättare. Jag har genomströmmats av berättelser så länge jag kan minnas. Böcker var min trygghet, min bubbla."
När jag efter prisutdelningen (som Kitty fick emotta ur självaste drottningens hand!) gick runt och detaljstuderade Kittys illustrationer fick jag en känsla av både japansk animé och lite Ulrica Hydman Vallin i en härlig blandning. Fast samtidigt var de så egna, så drömmande och så magiska att jag blev helt förälskad i bilderna. När kvällen var slut och jag med ett småleende på läpparna spatserade ut ur Konsterthuset fick alla en påse med en av Kittys böcker i! Lycka!