I går gick jag upp i ottan trots att det var lördag. Anledningen var att jag skulle följa med min ena dotter, hennes make och två barn till Kolmården. Denna utflykt har varit planerad länge, och nu skulle det äntligen bli av. Jag har inte varit på Kolmården sedan mina barn var små, och såg därför fram emot dagen. Vi började med safariparken. I snigelfart genom svensk tall- och björkskog med inslag av exotiska djur som verkligen såg helt malplacerade ut! Tänk dig själv att möta en struts eller en noshörning mellan blåbärsriset och granarna ... De där stackars strutsarna gick där och pickade på bilarna som defilerade förbi i en begravningsliknande procession. Och en flock lejon mitt i myrstackarna och tallbarren såg verkligen malplacerade ut! Sen var det då dags för själva djurparken. Savannen, jo jag tackar! På en stor, plan äng med några stenar på sprang zebror, noshörningar, gnuer och gaseller omkring. Jag skulle nästan vilja dra det så långt som till djurplågeri. Och sen – dagens höjdpunkt – delfinshowen! Visserligen fick vi se delfinerna hoppa och simma med sina skötare, men en stor del av den korta stund som vi trodde var vigd till dessa ljuvliga vattendjur, fick vi i stället ägna åt en tv-skärm där en TÖNTIG, APLIKNANDE KARL SPRANG OMKRING OCH SKREK OCH FJANTADE SIG. Gissa vem? Markoolio. Vem vill byta ut delfiner mot Markoolio? Tror Kolmårdens ledning verkligen att barnen – som för övrigt ser på tv- och dataskärmar tillräckligt annars – också vill se denna fjant på en stor tv-skärm i stället för att kolla på livs levande delfiner?
Vad är det för trams?
Måste det vara kändisar med i alla möjliga och omöjliga sammanhang?
Tror man inte att djur i sig är tillräckligt spännande för de bortskämda små liven?
Nåväl, summa summarum Kolmården: dyrt som attan, synd om djuren och korkad delfinshow. Det bästa på hela dagen var de roliga aporna och hagen med getter, minigrisar och höns där barnen fick gå in och klappa och mata med blad.
Slutsats: Man kan precis lika gärna åka till en 4H-gård! Närmare, billigare och trevligare!
Nu har jag gnällt klart.
der jag aldrig och inte klänning heller. Möjligen någon gång på sommaren. Just nu försöker jag hitta lite nya kläder inför vintern, men inser att allt är folklore, sjuttiotal, spetsar, glitter, mönster, blommor, rysch och pysch. Till och med vanliga toppar har något j-a rynkband eller en hög med glitter någonstans. Vart ska man gå för att få tag i klassiskt enkla plagg?
En sån liten raring!
I mitt jobb läser jag kanske i genomsnitt ett par nya föräldrahandböcker per månad, ibland mer, ibland mindre. En del är bra, många mindre bra. Dagens föräldrar köper iaf kopiösa mängder med föräldrahandböcker, så de går åt som smör i solsken. Man verkar tvivla på sin egen förmåga, sitt eget förnuft när det kommer till barnuppfostran. Men kanske är det som den kände danske familjeterapeuten Jesper Juul säger att dagens föräldrar håller på och uppfinner en helt ny modell av att vara förälder. Förr var alla auktoritära, då körde man på det spåret (så som vi blivit uppfostrade i min generation). Sen kom "total frihet från uppfostran" på 60-talet och därifrån har det vinglats hit och dit. Nu har vi äntligen nått fram till insikten att barn är kompetenta, att de är värda vår respekt, att vi inte får kränka dem etc ... De flesta i Sverige är överens om att barn är värda att behandlas som MÄNNISKOR.