Sista bokfemman ...

Som sagt, denna vecka annonserar Malin ut sin sista bokfemma. Jag har inte deltagit i den alla veckor, snarare då och då när jag haft tid och då det har varit ett kul tema. Denna sista gång är temat fritt. Och vad väljer jag då? Jo, jag tar helt enkelt några av de allra bästa ungdomsböckerna – några är lite äldre titlar – jag läst. Här kommer de:

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon: Den autistiske Christophers egen skildring av sina försök att göra en ibland totalt obegriplig verklighet mera hanterbar är så ömsint och så tankeväckande. Som läsare blir man omtumlad, road och oroad på samma gång och förhoppningsvis bra mycket klokare. Alla är vi olika – men alla är vi unika och värda att mötas med kärlek och respekt.

Säg något av Laurie Hals Anderson: Det fruktansvärda hände på en fest sista helgen före high school. Det fick Melinda att ringa polisen och nu ser alla i skolan henne som tjejen som förstörde ett bra party. Alla undviker henne som pesten.
Porträttet av Melinda är starkt och som läsare blir man oerhört engagerad - det är svårt att låta bli att sträckläsa för att få reda på vad som egentligen hände på den där ödesdigra festen.
Samtidigt är det här en berättelse som är skriven i en sådan humoristiskt, knivskarp stil att man inte vill missa en enda mening!

Elefantguldet av Eric Campbell: När Matt och Alison följer med sin pappa till Afrika kommer de en illegal elefantjägare på spåren. Den stora elefanten Papa Tembo är också ute efter jägaren.

Den mäktige av Rodman Philbrick: Den svage kan bli stark, den dumme klok - en gripande och ovanlig berättelse om vänskap mellan två killar som inte är som andra. Freak är den vanskapte lille killen med en hjärna som Einsteins. Max är jätten vars förstånd ryms i en jordnöt. Tillsammans är de oslagbara.

Flickan som var vacker i onödan av Janne Lundström: en grym och realistisk berättelse från 1600-talets Afrika som handlar omAsombasine, som betyder ”flickan som var vacker i onödan”. Det är inte nådigt att vara kvinna i Leopardklanen. Männen behandlar dem mer som hundar än som människor. De får stryk, för lite mat, och utsätts för övergrepp. Trots att det är ganska hemskt är det också en fantastisk berättelse från en spännande del av världen som vi nästan aldrig läser om. Berättelsen känns så realistisk och målande att man får en känsla av att man själv har varit med.