När jag var liten hade min farmor en stor sagobok med John Bauers illustrationer av trollen, pojken som åt i kapp med jätten och alla de andra sagorna. Ibland läste hon högt för mig, och när jag sedan själv lärde mig läsa var det den boken jag kastade mig över varje gång jag var hos farmor. Den saga jag gillade allra bäst var den om lilla prinsessan Tuvstarr som slutade sina dagar stirrande ner på sin egen spegelbild (narcissus?!) i en kärn, ända tills hon så småningom förvandlades till en blomma. Jag tyckte sagan var oerhört sorglig och grät floder och kunde inte förlika mig med att Tuvstarr valde bort livet på ett så sorgligt vis.Gissa min förtjusning när jag häromdagen skulle ladda ner en ny bild till min mobil, och hittade den här!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar