I går var jag och sambon och såg filmen Män som hatar kvinnor. Det är en välgjord och sevärd film, även om boken förstås är mycket bättre. Det största intrycket gjorde Naomi Rapace som Lisbeth Salander. Hon spelar inte Lisbeth, hon ÄR Lisbeth. I scenen där hon ger sin förmyndare advokaten på pälsen är hon stenkall, stentuff och jätteäcklig. Ändå ser man att hon egentligen bara är en ensam liten unge som har satt på sig en mask för att överleva. Hon gjorde verkligen intryck på mig.
Döm om min förvåning när jag på eftermiddagen i dag stöter ihop med samma Naomi – fast live – i dörren på dagis då jag skulle hämta mitt barnbarn!!! Jag måste ha sett ut som ett UFO först, men samlade mig hyfsat snabbt och sa att jag oftast inte brukar tilltala känt folk men att jag bara var tvungen att berätta för henne att hon suttit på min näthinna hela dagen och att jag tyckte att hon var strålande i rollen. Hur som helst, hon blev glad och jag dröp snabbt av in på avdelningen. Märkliga sammanträffanden man kan råka ut för ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar