Adam Tensta

HJÄLP!
Mitt barnbarn vill så otroligt gärna gå och lyssna på en konsert med sin IDOL Adam Tensta (och jag har lovat gå med honom) men jag hittar inget i stockholmstrakten. Tips?

Goodbye Sonya!

Detta ynkliga foto var allt jag lyckades åstadkomma i den hord av pressfotografer som trängdes runt Sonya efter att hon fått sitt fina pris. Nu har jag levt med denna kvinna i dagarna tre – intervju, föredrag, prisutdelning, nu är det dags att lämna henne rent fysiskt och på allvar börja plöja resten av hennes böcker. Jag har blivit rekommenderad Thursday’s Child, så den står nu först på tur!

Här kommer listan över hennes böcker på engelska:

Trouble All the Way, 1984
Sparkle and Nightflower, 1986
The Glass House, 1990
Wilful Blue, 1994
Sleeping Dogs, 1995
Black Foxes, 1996
The Devil Latch, 1996
Princes, 1997
All My Dangerous Friends, 1998
There Must Be Lions: Stories about Mental Illness (with Nick Earls and Heide Seaman), 1998
Stripes of the Sidestep Wolf, 1999
Thursday’s Child, 2000
Of a Boy, Viking (Australia), 2000 (utgiven som What the Birds See), 2003
Forest, 2001
The Silver Donkey, 2004
Surrender, 2005
The Ghost’s Child, 2007

Prisutdelningen

Och i kväll, gott folk, ska jag gå på prisutdelningen på Skansen och dessutom efteråt få den stora äran att dinera med Sonya Hartnett och kronprinsessan Victoria (i alla fall befinna mig i samma rum)! Nu blev ni allt avundsjuka, va?

Så här står det på ALMAs hemsida:
Onsdag 28 maj är det dags för utdelning av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2008. H.K.H. Kronprinsessan Victoria delar ut priset till årets pristagare Sonya Hartnett. På scen uppträder Adam Tensta, Pete Jöback, Andreas Johnson, Abalone Dots, Mando Diao och Peter Asplund Quartet. Kvällens konferencier är Kattis Ahlström. Prisutdelningen sänds direkt i SVT2.
Plats: Sollidenscenen, Skansen onsdag 28 maj kl 18.00

Prisutdelningen är öppen för alla. Fri entré för alla under 18 år efter kl 16.00, övriga betalar 40:- efter kl 16.00.

Sonya Hartnett in my heart

Igår fick jag en kvarts intervju med världens just nu bästa författare alla kategorier - Sonya Hartnett och tillika vinnare av ALMA-priset. Det var förstås lite läskigt att på 15 MINUTER försöka göra en proffsig (HA HA) intervju på engelska och få svar på engelska som skulle skrivas ner och sedan kunna tydas ... Förbannar mig själv å det grövsta att jag inte hade fixat en bandspelare! Hon var i alla fall supertrevlig och ödmjuk och i kväll ska jag gå och lyssna på ett föredrag som hon håller om sitt författarskap på Kulturhuset. Just nu läser jag hennes bok Ghost child, en roman som handlar om ett helt livs ensamhet och längtan efter en förlorad kärlek. Den är fantastisk, lågmäld och kan verkligen konsten att måla upp bilder för min inre syn. Jag tror faktiskt att Sonya Hartnett är min nya idol.

Vart jag än vänder blicken i mitt nya hus så ser jag denna syn. I går lyckades jag packa upp 3 lådor och det blev 1 full kvar med grejer som jag aldrig borde ha köpt, packat, burit ut till ön och packat upp. Nu får det gå till tippen ...

Jösses flickor!

Jag är djupt imponerad och har insett att jag aldrig kommer att bli författare. I dag har jag intervjuat en tjej som går i skrivarklass, eller rättare sagt litteratur-drama inriktning på högstadiet på Södermalmsskolan i Stockholm. Hon berättade att hon skriver nya skräckberättelser (hennes favorit-författare är Ayvide, King, Rowling och Thydell) flera timmar varje natt då hennes föräldrar ligger och sover och tror att hon gör detsamma. Hon har till och med skickat in ett manus på 190 sidor (!) till några förlag men fått nobben. Dessutom översätter hon mängder av sina egna texter till engelska för att en kompis i Australien ska kunna läsa dem på nätet (på en sight som heter fanfiction). Människan i fråga är ännu inte 15 år. Vad månde det bliva ...? Jag får hålla utkik efter henne om några år!

Försök inte

Idag hade jag ca 20 personer som stod i kö på Facebook för att jojna mig som friend. De log med sina små fyrkantiga ansiktsbilder och försökte verkligen se lockande ut. Men jag stod emot. Jag har för sjutton inte en susning om vilka de är!

Kolla!

Hittade en så fin bild på mig i famnen på min snygga pappa! Jag är väl någonstans mellan ett och två år. Kunde inte låta bli att lägga in den här på bloggen en stund.

Snart Lissabon

Äntligen äntligen har vi flyttat in i vårt nya hus. Och jag är ohjälpligt förälskad i det! Nu kommer fasen gardiner, mattor, hängare, vilket matbord ska vi ha, hur ställer man in värmen och så vidare. Nästa fas är att tömma lägenheten i stan och sedan packa upp ca 1000 kartonger – och sen börjar äventyret trädgård!

Men innan dess ska vi faktiskt åka på en minisemester till Lissabon, sambon och jag. Vi får hoppas att vi kan njuta och uppleva och inte sover bort tiden – så trötta som vi är!

Fy för den lede!

Jag avskyr alla hurtfriska, glada, hejaropsaktiga människor som gör matprogram i tv. Det märkliga är att min sambo som inte kan (säger han i alla fall) laga mat, med förkärlek kollar på just matprogram (i rättvisans namn måste jag erkänna att han gärna kollar på program med monsterbilar också). Är det i verkligheten någon som följer programmet in i minsta detalj när den sirapssöta, munplutande, falskleende Leila smackande tillagar något sött och sliskigt, för att sedan kasta sig till affären och inhandla alla ingredienser och sedan tillaga själva rätten?
Brist på sex?

Det var som jag misstänkte

Enligt Ninni på Dagarna så ligger det till så här: Bloggar man så bloggar man. Punkt slut. Dag ut och dag in. Jag får ibland helt enkelt inte det berömda ... ur vagnen. Fantasin tryter. Då tycker jag inte att jag har NÅGOT som någon kan vara intresserad av. Suck.
Men om ni nu absolut måste veta det så har jag suttit i en bil hela helgen, på väg till och från Göteborg för att gå på min sambos syrras femtioårsfest. Visserligen står vi mitt uppe i en flytt, men i den familjen uteblir man inte från en femtioårsfest om man inte vill drabbas av EVIG FÖRBANNELSE. Och det vill man ju inte.
Ps. Någon nytta var det väl med trippen, jag hann nästan läsa ut två manus: Mary Hoffmans (Stravaganza ni vet) Klostrets gåta och Resan till den gyllene staden av Kevin Crossley-Holland. Den sista är ruggigt bra, men ännu ej färdigläst. Återkommer!

Varför påklädda djur?

Har just suttit en stund och funderat på varför det är så många påklädda djur i bilderböcker? Här kommer några hypoteser.
1: Djuren är för blyga för att klä av sig (utom Mumintrollet som är naken och Kalle Anka som visar stjärten).
2: Barnboksförfattarna hade en oerhört traumatisk barndom.
3: Alla vuxna tror att barn är dumma i huvudet.
4: Barnboksillustratörerna vet inte hur man tecknar människor.
5: Det är ju så GULLIGT med djur!

Veckans lästrio: Stockholmsskildringar

Denna veckas uppmanas vi på En annan sida att berätta om våra största läsupplevelser som skildrar Stockholm. AnnCharlott på Bokstavligt skriver om Per-Anders Fogelströms stad-serie som också tillhör min ungdoms stora favoriter. Jag fick tänka en lång stund innan jag kunde erinra mig vilka bra böcker som utspelar sig i Stockholm. Men till sist kom jag på det:

Barnens Ö, P C Jersilds debutroman som jag också älskade i tjugoårsåldern. Den handlar om elvaåriga Reine och det som händer honom sommaren 1975. Han lurar iväg sin mamma till annan ort så att han själv ska kunna stanna kvar i stan i stället för att åka till kollo. Han träffar massa underliga människor och funderar mycket över detta med att bli vuxen. Väldigt bra bok!

En annan väldigt bra bok är Ayvides bok Hanteringen av odöda som handlar om ett olidligt varmt sommarstockholm (igen!). Plötsligt slås all elektricitet ut och alla människor drabbas av en våldsam huvudvärk. Just då passar alla som dött de senaste två månaderna på att vakna till liv och det blir kaos överallt. En riktigt härlig skräckroman med mänskliga zoombies!

Exponering ...

Om det nu är så att man inte kan gå naken ur sängen i sitt nya sovrum utan att alla grannar som går förbi på stigen nedanför ser ens blaskiga och osnygga kropp – är det månne skäl nog att få ligga kvar där i all oändlighet?

Ikeamannen och ängeln

Igår stod jag vid Ikeas byte/återlämna-disk med ett berg av prylar som blev över efter att vi satt upp vårt nya kök. Bakom disken stod Ikea-gossen Jens, på sitt allra mest strålande humör. Min teori är att han bestämt sig för att bli Ikeas bästa och hurtigaste returhanterare i maj 2008. Följande dialog utspelade sig:
– Jaha ja, och här har vi fått lite över ser jag, ha ha. Ja nu är det ju tyvärr så att det har gått mer än 2 månader sedan köpet gjordes, så det kan inte bli några pengar tillbaka förstår du. Det blir till att nöja sig med ett tillgodokvitto förstår du, ha ha.

Nästa steg var att försöka förklara vilka små saker som fattades i paketen och som jag nu kommit för att komplettera köket med.
– Jaha ja, och nu behöver du några extra små vinklar till 80-lådan - ja ursäkta fikonspråket, vi pratar ju lite så här internt förstår du, ha ha, jaha, ha ha, dom finns tyvärr inte, då måste du köpa hela lådinsatsen nämligen. Ha ha ha.

I en timme och tio minuter stod jag framför Jens och log och log och log. Och han förklarade allt väldigt noggrant och ingående, (antagligen berorende på att alla som återlämnar saker på Ikea är efterblivna). Allt skulle sägas tre gånger, följt av ett ha ha.
Jag är normalt en kolerisk person, men nu kan jag lägga till min meritlista att jag - tack vare Jens - har fått en helt ny egenskap - ett UNDER av tålamod.

Och förresten - de där extra små vinklarna som jag fick i present av Jens (i ett jättepaket som jag släpade ut till min lilla ö) fanns inte en tillstymmelse till ...

Skruva, skruva, skura, skura

Snickarna har gjort massa fel, arkitekten likaså, Ikeakök ska upp, furugolv ska såpskuras och saker ska bäras från ett hus till ett annat – jag är så otroligt trött, trött, trött på detta husbygge ... Och inte hinner jag läsa alla manus som ligger på hög heller!
Jag är ta mig den för gammal för att hålla på så här. Jag borde penisonera mig och köpa en chick lägenhet på Playa del Sol någonstans i södra Europa i stället ...