Just nu läser jag – och i stort sett resten av Sverige – Luftslottet som sprängdes. Eftersom jag vet att detta är sista boken så försöker jag att tänja på boken och bara läsa lite varje kväll för att den ska räcka så länge som möjligt. Före kvällens lässtund är jag på sidan 248 av 704 sidor. Träffade nyligen några glada norrmän som inte längre var lika glada när de fick höra att jag läser boken just nu – de får vänta på översättningen ända till nästa år!!! Skadeglädjen är den enda sanna glädjen har jag hört någonstans.
Å andra sidan har ju de sitt roliga kvar ...
Hmmm.
Frågan är om jag ska vara glad eller ledsen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar