Sveavägen del fyra

Och så stod jag där på perrongen i Köpenhamn. Emot mig kom en ung man, klädd i lite småtråkiga kläder, utan solbränna och med en hyfsat bister min i ansiktet. Så här många år senare förstår jag att han inte var ett dugg glad att se mig. Jag var en sommarflirt. Punkt. Och pojken i mina drömmar hade förvandlats till en grå vardagsvarelse. Hm. Hur skulle detta gå? Hemma hos hans föräldrar kunde jag inte bo (de kände min farmor och jag hade ju RYMT). Jag fick istället bo hos kompisar till Jörgen, ett ungt par med en liten bebis i en förort långt utanför Köpenhamn. Jörgen följde mig dit och lämnade av mig. Han skulle ju jobba (han var bartender) på sina föräldrars pub.
Jaha. Där satt jag i en förort med vilt främmande människor som inte på något sätt ville ha mig där. Men de var snälla och jag var olycklig. Vad hade jag ställt till med?
På natten kom Jörgen och sov bredvid mig. Han låg ovanpå täcket och jag under. Hur oskyldigt som helst. Nästa kväll satt jag på puben och kollade när han jobbade och låtsades inte om att jag kände honom (föräldrarna ni vet ...).
Efter tre dagar kom min styvfar och hämtade mig. Min bästa kompis hade skvallrat om var jag var trots att hon lovat på heder och samvetet att absolut inte göra det. Jag har aldrig vare sig sett eller hört ifrån Jörgen sedan dess.
Min styvfar sa nästan inte ett enda ord till mig på flygresan hem. Bara att jag inte fick komma hem till honom och mamma. Jag skulle åka till min pappa och bo där framöver. Det sista jag såg av honom på ett par år var då han satte av mig på tåget till Satsjöbaden, Solsidan. Jo det är faktiskt sant. Min pappa bodde där då. Och sen fick jag börja i nian i Saltis samskola.
Men det är en annan historia.