9 mars 2011
För trettiofem år sen ...
Idag fyller min yngsta 35 år. Det är samma tjej som kom hem från det stora landet i väster igår. Jag glömmer aldrig hur lycklig jag var när hon föddes - jag hade så hett önskat mig en tjej till - och blev bönhörd. Hon hade svart långt hår och var totalt vindögd. Och vägde - håll i er nu - 4.7 kg! Förlossningsläkaren tog in henne och en annan bebis i ett rum och lade dem bredvid varandra. Sen förevisade han en himla massa barnmorskeelever skillnaderna på dessa två som legat lika länge i sina mammors magar - 40 veckor. Den andre stackaren vägde 2.3 kg. Skillnaden var som biffen och bananen. By the way kan jag meddela att Lill-Babs också fyller år idag. Inte min kattunge (som också heter Lill-Babs) utan den usla, folkkära sångerskan från Hälsingland. Om nu någon är intresserad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Mäkta impad på att du fixade veckan.
Attans vad stora/gamla... dom blir barnen.
Må så gott
En jättebebis! Ingen risk att bebisarna blev förväxlade i alla fall, när det skilde så mycket i vikt.
Jag vägde 4580 gram och trodde att jag var typ värst, men tydligen inte.
I alla fall så var jag det vackraste barnet på hela BB, sa mamma.
M/S: Ja det innebär att man blir gammal själv. Tyvärr.
Maj: Jättebebis var verkligen ordet.
Nilla: Du vill alltid vara värst. Man kan inte lyckas jämt!
Min äldsta är arton på sitt nittonde och jag önskar han var 35 hade flyttat hemifrån och hade egen familj ;o)!
Jag brukar säga att det bara är barnen som blir äldre själv känner jag mig bara vackrare och yngre, det hänger kanske ihop med den sämre synen iofs... Men känsla är där!
Hälsningar
Eva
Skicka en kommentar