31 maj 2009

Momo! Ut!!!

Igår var jag barnvakt till det rödhåriga monstret (2,5 år) och den blonda ängeln (9 år). Det rödhåriga monstret har på senare tid börjat förstå hur saker och ting hänger ihop. När den där tanten som kallas momo kommer - då tänker mamma och pappa försvinna. Hmm, bäst att hålla superkoll på morsan medan hon är kvar och göra sitt bästa för att igonorera den där momo. Sagt och gjort. Inte en blick är man värd så länge föräldrarna är i närheten ... Förra gången skrek han i en halvtimme när föräldrarna gick, igår skrek han inte alls! SEGER!! När föräldrarna försvann log han och tittade under lugg, förbindligt. Kvällen framskred under glam och gamman, allt var trevligt och inte en enda sur min. MEN SEN! När det var dags för sängen skrek han MOMO UT! och pekade på dörren. Ut gick jag och två minuter senare sov han ...
Svårtolkad ung man, mycket svårtolkad.

6 kommentarer:

Speja sa...

Svårtolkad men lätthanterlig - just vid sängögonblicket i alla fall;)

Magica de Hex sa...

Ja, men när ska ungen inse att det är jag som är hans bästa vän i världen ...?

Susanna sa...

Du lever efter helgen och det är glädjande....Kram

Speja sa...

Tänkte frångå linjen lite på min blogg och länka till ditt inlägg om att läsa högt och artikulera eftersom det känns angeläget. Hoppas det är OK!

Magica de Hex sa...

Självklart!

engelsson sa...

Haha..ja barnbarn e verkligen livets efterätt..fast ibland av den surare varianten