Nattfåk är en oerhört sorglig bok. Jag har gråten i halsen oavbrutet medan jag läser. Det är nästan så att jag vill lägga den ifrån mig mest hela tiden. Jag kommer ihåg känslan från förra boken. Det finns ett klart drag av vemod hos herr Theorin. Men jag kämpar tappert vidare. Jag tycker att boken påminner en hel del om Ayvides senaste bok Människohamn. I alla fall än så länge. Vi får se hur det går ...ps. Bilden har jag snott här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar