Som sagt ...

Efter min misslyckade självständighetsförklaring (läs rymning till den 23-årige Jørgen i Köpenhamn som inte längre ville ha mig, snyft) blev jag så förpassad till FADERSHUSET. Innan dess hade jag bott hos min "ömma" moder sedan mina föräldrar skildes då jag var ca fem år. Och nu var jag alltså 15 och en hopplös, upprorisk tonåring. Min mamma stod inte ut med mig och hade heller ingen aning om hur hon skulle hantera mig. Dessutom var hon omgift och hade två nya illbattingar (läs småbarn) så jag var liksom ointressant. Ogullig. O allting. Och för j-a självständig och argsint.

Inspirerad av tiden (1967) hade jag så lång lugg att jag knappt såg mellan hårstråna, uppfransade jeans (minst två decimeter nertill) och begagnad USArmy-jacka (grön militärjacka köpt second hand på IMPO). På jackan stod det skrivet med tusch vilka band jag gillade: The Beatles, Rolling Stones, Jefferson Airplane, Led Zeppelin, Hep Stars, Walker Brothers ... Pappa erbjöd mig 100 kronor för att klippa luggen. Massa pengar på den tiden (hade 5 kr i veckopeng). Tror ni jag klippte? KNAPPAST.
Jag var COOL. 

Och så hamnade jag då i fiiiiiina Saltsjöbaden i min pappas hus och i en ny klass. Back to 9:an. Där fanns det gott om snygga, rika, välartade, pluggiga ungdomar. Och i pappas hus fanns tre nya småsyskon och en "elak" styvmoder. Hur skulle detta bli? Skulle jag bli tvungen att plugga? Ja. Att uppföra mig? Ja. HJÄLP.

P blev min räddning! Han kom som en stormvind och undsatte mig en smula! Visserligen var hans familj ganska välbärgad, men själv hade han långt ljust hår, slokhatt och lila slängkappa! Tänk er. I detta Busnel-fäste. Och han rökte hasch och hade tillgång till en helt egen källare med en musikanläggning som inte gick för hackor. Han blev raskt min första pojkvän. Och gissa om det kändes skönt att få avvika på någon punkt i denna trånga, rika värld. Om jag inte kunde revoltera på något annat sätt, så fick det väl bli via valet av kläder och pojkvän.
Äventyret kunde börja.