Underbara ungar

I måndags kom yngsta dottern med två huliganer i släptåg. Hon erbjöd sig att komma och hjälpa mig med lånehunden eftersom jag har ryggskott och det är ju så gulligt att man blir tårögd. I två dygn har jag nu fått helt fantastisk "hjälp":

Sand i hela huset, blöta handdukar på ett flertal ställen, leksaker överallt som det är supernajs att snava på med ryggskott (särskilt de där sylvassa bondgårdsdjuren), smutsiga tallrikar på alla plana ytor, kladdiga fingrar under skyddsfilten i soffan, öppna tuschpennor på köksbordet, smörgåsbitar under köksbordet (nä, där ljög jag allt, de åt hunden upp så snart de nuddade golvet) ...
Nu har de åkt hem, jag har varit hos naprapaten, hunden har fått simma efter pinnar i motionssyfte, och jag tänker nu sätta mig på balkongen med ett stort glas rödvin och ett manus i "splendid isolation".

Ensamheten! Mmmm ...