Gårdagens scenario:
Jag åker i förväg till min mors hus som vi håller på och tömmer, jag och mina syskon. Klockan halv tolv ska vi syskon mötas och senast klockan två ska sambon komma med släpkärran som ska fyllas med skräp för vidare transport till tippen. De två kvinnorna (jag och min syster) träffas halv tolv och sätter igång. Ungefär halv två kommer min bror ... suck ... men någon sambo syns inte till. Klockan blir halv tre. Tre. Det går inte att nå sambon på hans mobil ... Klockan blir halv fyra, och tippen stänger fyra ... Jag ringer för femtioelfte gången och börjar nu på allvar tro att han ligger på akuten. Strax före fyra svarar han i mobilen och meddelar glatt att han är på väg ... Jag får ett frispel och slänger på luren.
Gissa vad som hade hänt? När han hade hämtat släpkärran i Södertälje åkte han ett par mil till – till en kompis i Järna – eftersom han ändå var i närheten. Och tänka sig – där hade han ingen täckning på mobilen! Och insåg inte hur mycket klockan var!
Som straff fick han fylla kärran och åka till tippen idag.
Undrar vad problemet är egentligen? No brain, no pain?
2 kommentarer:
Lite härligt ändå att det finns dom som är sådana, men jag skulle reagera som du! men i den här familjen har nog B bättre koll på tiden än jag.
Lyser vårtecknen med sin frånvaro även hos dej(förutom ljusare mornar)du har ju en zon bättre än mej!
Mariana
Har jag? idag lyser solen helt hysteriskt och det är LJUVLIGT!
Skicka en kommentar