Nu är det över

Ceremonin var fin och enkel, och den ljusa träkistan var översållad med röda rosor, min mammas älsklingsblomma. Prästen var sympatisk – tack och lov. Jag är ju inte ens med i svenska kyrkan så för mig är sånt här kyrkligt och gudsaktigt lite hokus pokus. Efter själva begravningsakten bar vi ut kistan till bilen, vi tre syskon + tre andra närstående. Det kändes mycket bra. Mina syskon (halvsyskon, de hade en annan pappa som gick bort för ca 12 år sedan) var väldigt ledsna, själv var jag mest ledsen å deras vägnar. Jag sörjde färdigt min mamma för många år sedan, vi hade ju en väldigt dålig kontakt livet igenom. Sen åt vi en fantastisk lunch: mina syskon, deras barn och föräldrar (dvs de ingiftas föräldrar). Min pappa skiljdes från min mamma när jag var 5 år så han var förstås inte med.
Nu är vi hemma igen och det känns skönt att det är över. Det var tråkigt att mina döttrar inte kunde vara med, de reste till USA igår, och det var bokat långt innan mamma gick bort så det gick inte att ändra på. Nu återstår att sälja mammas hus och avyttra lite saker. Det kommer att ta ett tag, men det är som det är.
Livet går vidare och jag med det ...