Inte lätt att bara vara Jennie ...

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: det är YTTERST få böcker som jag gråter när jag läser. Igår kväll när jag läste Bara vara Jennie dock: FLODER!

9-åriga Jennie bor med sin mamma och sin lillebror Jonatan, 4 år. Jonatans pappa Micke har stuckit och sin egen pappa har Jennie aldrig träffat. När boken börjar ska Jennie börja tredje klass nästa dag, och mamma har lovat att följa med till skolan. Jennie har fått nya fina byxor som mamma lovat lägga upp. Men när Jennie vaknar alldeles försent på morgonen är mamma inte vaken, byxorna har bara ett ben uppsytt och på mammas nattduksbord står en tom flaska och ett glas. Det är dags igen.
Trevande och osäker börjar Jennie tredje klass. Lögner avlöser varandra och Jennie har fullt sjå att hålla masken. Hon tvättar sina kläder, håller ordning på sin lillebror och gör allt för att ingen ska märka att det är kaos och katastrof hemma. Mormor som bor i en stad långt bort ifrågasätter ingenting och Jonatans pappa Micke, som då och då hämtar sin son, ser nog och förstår säkert en del, men har inte ryggrad nog att ta itu med problemet, särskilt inte nu när han har ny fru och ny bebis på gång …
Men bredvid Jennie sitter en ny klasskamrat, Monica. Och tro det eller ej, men till Jennies stora förvåning verkar det som om Monica faktiskt vill bli kompis med Jennie. Fast hon har ljugit! Och Jennies nya fröken Eva, börjar också ana att allt inte står rätt till. Och till sist rämnar Jennies fasad och allt kommer fram i ljuset.
– Jag hatar dig, sa Jennie igen. Du är ingen förklädd prinsessa, mamma. Du är bara ett fyllo!

Det här är en mycket välskriven och oerhört stark bok. Just nu vimlar det av alkoholist-mammor i barnlitteraturen och många av dessa känns som tillrättalagda schabloner. Så känns det inte i Bara vara Jennie. Allt känns självupplevt, äkta och oerhört sorgligt. Det blöder i hjärtat för denna lilla flicka som tar så stort ansvar och som så solidariskt håller sin mamma om ryggen.

Den här boken borde alla som på något sätt jobbar med barn läsa, och dessutom borde alla mellanstadielärare läsa den högt för sina klasser. I lågstadiet är ungarna för små för att behöva lida med och för Jennie, det behöver man några fler år på nacken för att orka med.
Författaren Solveig Olsson Hultgren har tidigare skrivit den historiska serien Siden, sammet, trasa, lump för lite äldre barn. Ett författarnamn att hålla koll på framöver!