I fredags var jag barnvakt till två huliganer och idag har jag och de tre mellan-huliganerna varit på Stadsteatern och sett en modern tappning av Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta. Storyn var inte direkt omgjord, men det var så coolt och modernt genomfört att det blev som en relativt ny berättelse. Mycket bra, dramatiskt, snygg scenografi, bra skådespeleri. Skorpan och Jonatan spelade helt ok, och Samuel Fröler som farfar var godkänd. Om någon av er har sett den svenska filmen Bröderna Lejonhjärta från 1973 med Staffan Götestam i rollen som Jonatan så kanske ni som jag får en lätt illamående-attack över nämnda sk skådespelares insats. Något stelare och mer mekaniskt framtvingade repliker har man sällan skådat på svensk film.
Om ni har ett sällskapsalibi mellan 7-12 år att bjuda med så tycker jag att ni ska ta er dit och ta en titt. Det är den värd!
6 kommentarer:
Jag funderade en kort stund i fredags på att gå själv, utan barn-alibi eftersom jag inte har begåvats med några sådana än.
Jag kan ju alltid låtsas att barnet kommit bort.
Jag har inte heller någon 7-12 åring. Men om jag tar med mig Maj så kan vi ju låtsas att en av oss är barnet.
Vore kul att se men det är svårt att få ändan ur vagnen, har lovat dottern att följa med på bio få se om jag kommer i väg på det.
Mariana
Maj o Nilla: Gå och se den – med eller utan barn!
M/S: Det är klart du ska gå på bio! Se till att fådet gjort, det är kul!
Annika du frågade om pris förut 150 är hemma priset.
Mariana
Nilla: Då får du vara barn, du ser så barnslig ut på bilden!
Skicka en kommentar