I helgen drar den store krigaren, ugh, jag menar sambon, till de stora skogarna i norr. Där ska han jaga björn och älg, sova i en typ 20 kvadratmeter stor barack i våningssäng tillsammans med en hoper andra stora, starka krigare, nej jag menar jägare.
I gryningen går de upp och sedan smyger de hur långt som helst i becksvarta mörkret till sitt pass. Där sitter de sedan blickstilla och inväntar ljus och djur.
Efter en hel dags sittande och eldande i skogen (kanske kanske skjuter någon ett djur också och då blir det genast liv i luckan) drar de sedan hem – hej hå, hej hå, vi hem till stugan gå – och äter enormt stora biffar, bälgar i sig danskt öl (de har ett par danska vikingar med i laget som förser gubbarna med denna ädla dryck), pruttar och drar sedan förmodligen TIMMERSTOCKAR fram till nästa gryning ...
Fatta vilken tur att jag inte behöver vara med i den miljön!
Nästa helg kommer han hem, trött och lycklig, och har troligen halva bilen proppad med älgkött. Min enda bävan är att han ska träffa på en arg björn, huh!
4 kommentarer:
Det låter roligt när du beskriver det, men jag tycker som du, inte lockar det särskilt mycket att själv vara med. Hoppas de träffar rätt eller inte alls, i alla fall, så att du får hem din jägare igen utan vare sig hål eller revor.
Håller med. Och även om det låter lite bortskämt så börjar jag – efter sisådär femton år – bli rejält trött på att ständigt äta älgkött!
Undrar om man måste vara man för att se fram mot att slåss med mygg i timmar på samma ställe och sen gå till kojs med icke rosdoftande jaktkamrater,mej lockar det inte trots att jag har tagit jägarexamen.
Ja, förmycket av det goda kan bli trist de mä... intressant!
Skicka en kommentar