Det här med att blogga är f-n i mig överskattat. Antingen är man lite litterär och berättar initierat vilka böcker alternativt manus man håller på med. Eller så viker man ut sin man och sitt samliv i någon sorts halvkväden visa, men liiiite vågat för att det ska vara läsvärt. Eller så babblar man på om sin gravida mage, alternativt sin unge eller som i mitt fall något barnbarn eller något om äpplena eller något annat lika trist.
GÄSP.
Hur ospännade och osexigt som helst.
Tänk om man vågade sig på att berätta sanningen?
Se den i vitögat liksom.
Då, då skulle det vara något att hänga i julgranen.
Gäsp.
2 kommentarer:
Som du säger finns det en mängd olika inriktningar när det gäller bloggar. En hel massa av dem intresserar mig inte alls. Gravidbloggar och de flåshurtigt humoristiska har jag svårt för. Men en och annan hittar jag allt som jag tycker är läsvärd. Jag tycker det är intressant att lära känna folk på det sätt man lär känna dem genom en blogg. Att fundera lite över dem och deras liv. Som en bok, fast slutet inte är skrivet än. Jag lär mig saker och jag får inblick i hur ett liv fjärran från mitt kan se ut. För min personliga del är det roligt att skriva också, det ger mig perspektiv och är många gånger en form av sällskap. Det jag skriver är alltid sant, om än inte ALL sanning.
Exakt. Tack för de kloka orden. Jag blir bara så trött på mig själv ibland. Och så är det ibland omöjligt att komma på något intressant att blogga om ...
Skicka en kommentar