Barnboksspaning

Här kommer en liten ”spaning” från barnboksmässan i Bologna om vilka trender som gäller i år. Efter flera ”mörka” år fyllda av monster, drakar, nattliga maror och annat läbbigt noteras att det dystra verkar ha dragit hädan. I år är det naturen som gäller. Det kommer flera fina naturböcker för barn i de lägre åldrarna, till exempel Smarta Små upptäcker naturen.
Trend nummer två är klassiska sagor – helst i retrostil – gärna 50-tal. Jag hittar påfallande många sagor som baseras på Sagan om Rödluvan, och en hel del bilderböcker om vargar (dock utan Rödluvan).
Trycktekniken verkar ha blivit både billigare och bättre eftersom många böcker har dekorativa hål i omslagen, typ Tove Janssons Hur gick det sen? För några år sedan var det alldeles för dyrt att göra.
På ungdomsbokssidan kan man nästan tro att det är samma formgivare som jobbar worldvide eftersom ett STORT antal omslag är prydda med ungdomarnas favoritsko Converse. En sista spaning noterar en hel del böcker om änglar och hundar. Och som alltid sticker ett och annat monster upp sitt fula tryne mellan boksidorna!

Att sedan solen sken, magnolian hade knoppar stora som päron, glassen var grym, kaffet starkt, sparrisen mjäll och jordgubbarna mogna gjorde inte saken sämre!

Joråbarasåatt

Ja, ja jag SKA berätta om utrikesresan, men baraintejustikväll. Orkar inte. Behöver för bövelen semester nu. Jobbade över dessutom och fick ta mig hem medelst t-bana, buss och apostlahästarna eftersom sambon plötsligt skulle jobba över. Härligt att bo på ö nästan jämt.
Barasåattnivet.

Blandade bilder

Ett axplock bilder är vad jag orkar med att ladda upp idag, kom i säng halv tre i natt (planet landade efter midnatt) och har jobbat och packat upp. Ögonen innehar ett ton grus och jag känner att jag inte har något spirituellt att säga just nu, mer kommer imorgon! Och som ni ser så är det här med bilder lite besvärligt ... har ingen koll på hur de borde läggas in för att bli snygga ...

Packar igen ...

Ska åka en sväng till Bologna och Venedig och möta våren. Packar och steker samtidigt älgstek till släkten som kommer på brunch. Ska man ta sandaler eller stövlar, shorts eller yllestrumpor - fan vet - det är nog bäst att packa både och. Först blir det trevligt jobb tre och en halv dag och sedan kommer sambon och så åker vi till Venedig och har trevlig semester i tre och en halv dag. Nu betala räkningar och måla tånaglarna - det kan ju bli sandalväder!
Tjingeling!

Det är mycket nu ...

Imorgon är det Earth our mellan halv nio och halv tio på kvällen. Ska man ta det på allvar? Tanken är att vi ska vi släcka alla lampor "för att skicka en signal till väldens beslutsfattare om att ta klimatfrågan på allvar."
Dessutom ska vi ställa tillbaka klockan en timme på natten och så är det min födelsedag också. Inte för att jag dör av längtan efter att storfira det precis men - (hi hi!) jag såg minsann PANIKEN i min sambos ögon på vägen hem ikväll då han insåg att det är min födelsedag imorgon - och inte på söndag som han hade fått för sig. Så fort vi kom hem drog han en vals om att gå och titta till båten eftersom det har blåst så mycket de senaste dagarna ... hmm ... en ursäkt så god som någon. Vi får väl se vad det renderade? En ask kokosbollar från vårt närbelägna ICA kanske?

Hemma är bäst

Tillbaka igen från minisemestern. Helsingfors var kyligt och rått, aningen kallare än här och ungefär lika mycket is på trottoarerna. Den underjordiska kyrkan var stängd - öppnar inte förrän i maj - men Stockmanns var bra. En mycket trevlig krog är Lassipalassi, god mat, gammaldags röda sammetssoffor, strikta kypare, stark belysning från 50-talslampor - lite rysslandskänsla faktiskt. Har iofs aldrig varit i nämnda land, men som jag föreställer mig det. Sängarna på hotellet var ok - men dessa kuddar! Varför är de alltid fel? Tjocka, tunna, hårda, knöliga ... tror jag ska bli en tant på riktigt och ta med mig min egen när jag åker till Italien nästa vecka.
Så fick jag det sagt också.

Mot Helsinki!

Imorgon bitti åker jag och sambon till Helsingfors. Ska bland annat besöka den underjordiska kyrkan, dricka vodka på Torni och göra Stokkmans osäkert.
Gör ingenting som inte jag skulle ha gjort medan jag är borta.
Sisu!

Det här med presenter ...

Barn och barnbarn fyller år i dagarna. Köpte idag en jättefin tröja till dottern som jag, när jag kom hem, insåg att jag själv ville ha. Hamnade i ett prekärt dilemma ... skulle jag behålla tröjan och ge mig ut och köpa en ny till ungen imorgon? Ångesten!
Till sist sansade jag mig och insåg att det finns fler av samma sort att köpa hos hovleverantören, om jag inte kan bärga mig. Har nu gjort paket så jag slipper se finingen.
Hade bara julpapper, men vad gör man när man bor på ö?

BIG time manushög

Oj, oj, oj så många manus jag har att läsa ständigt och jämt. Det är härligt med alla underbara böcker, att få ta del och njuta av (många iaf) dem, men jezus vad mycker fritid det tar. I snitt läser jag minst en extra arbetsdag i veckan. Just nu ligger följande manus på min "läspall" (ingen av dessa manus har ännu kommit ut, de flesta är hösttitlar): Oskyldiga av Anne Cassidy, Rum 213 av Ingelin Angeborn, Den vita katten av Holly Black, Mordbrand på skolan av Lena Lilleste, Syskon mot sin vilja av Ritta Jacobsson, You against me av Jenny Downham. Helst ska dessa vara lästa till nästa torsdag då vi har redaktionsmöte på jobbet.

Det lustiga med det här jobbet som jag en gång tog för att jag älskar att läsa, är att jag nästan aldrig hinner läsa de vuxenböcker jag verkligen skulle vilja läsa ...
Ödets ironi?

Resor coming up

På måndag är det dags för de traditionella "lyxhustru-dagarna" i Helsingfors. Tre dagar, två nätter på hotell medan sambon jobbar. Tänkte se den underjordiska kyrkan som lär dölja sig under själva staden och kanske till och med kosta på mig en manikyr på Stokkmans. Veckan därpå är det dags för den årliga barnboksmässan i Bologna och efter mässa; tadam (!!!) – tre och en halv semesterdagar i Venedig med nämnda sambo.
Inte såååå väldigt synd om mig.

Sveavägen del fyra

Och så stod jag där på perrongen i Köpenhamn. Emot mig kom en ung man, klädd i lite småtråkiga kläder, utan solbränna och med en hyfsat bister min i ansiktet. Så här många år senare förstår jag att han inte var ett dugg glad att se mig. Jag var en sommarflirt. Punkt. Och pojken i mina drömmar hade förvandlats till en grå vardagsvarelse. Hm. Hur skulle detta gå? Hemma hos hans föräldrar kunde jag inte bo (de kände min farmor och jag hade ju RYMT). Jag fick istället bo hos kompisar till Jörgen, ett ungt par med en liten bebis i en förort långt utanför Köpenhamn. Jörgen följde mig dit och lämnade av mig. Han skulle ju jobba (han var bartender) på sina föräldrars pub.
Jaha. Där satt jag i en förort med vilt främmande människor som inte på något sätt ville ha mig där. Men de var snälla och jag var olycklig. Vad hade jag ställt till med?
På natten kom Jörgen och sov bredvid mig. Han låg ovanpå täcket och jag under. Hur oskyldigt som helst. Nästa kväll satt jag på puben och kollade när han jobbade och låtsades inte om att jag kände honom (föräldrarna ni vet ...).
Efter tre dagar kom min styvfar och hämtade mig. Min bästa kompis hade skvallrat om var jag var trots att hon lovat på heder och samvetet att absolut inte göra det. Jag har aldrig vare sig sett eller hört ifrån Jörgen sedan dess.
Min styvfar sa nästan inte ett enda ord till mig på flygresan hem. Bara att jag inte fick komma hem till honom och mamma. Jag skulle åka till min pappa och bo där framöver. Det sista jag såg av honom på ett par år var då han satte av mig på tåget till Satsjöbaden, Solsidan. Jo det är faktiskt sant. Min pappa bodde där då. Och sen fick jag börja i nian i Saltis samskola.
Men det är en annan historia.

Jag älskar böcker!!!

Idag har jag varit på ett heldagsseminarium under rubriken Jag älskar böcker. Förlagen, stora som små, plus bokhandel och författare drog sin framtidsvision på förmiddagen (snacka om mycket snack om digitala appar - gäsp ...). Eftermiddagen ägnades åt hjärnforskaren Martin Ingvar (MYCKET intressant och spännande - absolut dagens höjdpunkt), en person som kallade sig visionär (är inte det lite pretentiöst?), statssekreteraren på utbildningsdepartementet (feminist javisst!) och en vice vd i ett stort telekombolag (de är liksom stöpta i en viss form) drog sitt framtidstänk.
Som sagt. Martin Ingvars framträdande som var 30 minuter långt och gick under rubriken Livets mening är att läsa gjorde mig lycklig. Nu kommer jag att sväva på små rosa moln hela helgen (sambon åker till Gbg, jihaaa!!) och jobba lite och LÄSA och pussa katter och dricka rödvin.
Splendid isolation!
Lyckan!!

För trettiofem år sen ...

Idag fyller min yngsta 35 år. Det är samma tjej som kom hem från det stora landet i väster igår. Jag glömmer aldrig hur lycklig jag var när hon föddes - jag hade så hett önskat mig en tjej till - och blev bönhörd. Hon hade svart långt hår och var totalt vindögd. Och vägde - håll i er nu - 4.7 kg! Förlossningsläkaren tog in henne och en annan bebis i ett rum och lade dem bredvid varandra. Sen förevisade han en himla massa barnmorskeelever skillnaderna på dessa två som legat lika länge i sina mammors magar - 40 veckor. Den andre stackaren vägde 2.3 kg. Skillnaden var som biffen och bananen. By the way kan jag meddela att Lill-Babs också fyller år idag. Inte min kattunge (som också heter Lill-Babs) utan den usla, folkkära sångerskan från Hälsingland. Om nu någon är intresserad.

Home, sweet home

Nyduschad, nyäten, nypussade katter, nypussad sambo, åh vilken lycka att vara hemma och framför allt - slippa höra de hemska ljusa rösterna på barntv - de har nästan varit det jobbigaste den här veckan. Varför pratar de i falsett hela tiden? Nilla skulle behöva ta med sig de där tecknade figurerna till sin kör, så fick de kanske lära sig ett och annat.
Kolla vilket vackert silverhalsband signerat Efva Attling jag fick av min söta dotter och hennes man som tack för barnvakteriet. Det blev jag superglad för!

Vab alt vabb

Just nu ägnar jag mig åt anhörigvab (vabb?), dvs om man är nära anhörig (som jag) till ett sjukt barnbarn (som lill-huliganen) så får man enligt Sveriges rikes lag få sjukpenning för att stanna hemma och sköta om nämnda barn. Det ska bli intressant att se hur många små kronor staten tänker förse mig med för att jag tar hand om två huliganer (observera att man bara får anmäla ett barn - även om/trots att båda är sjuka) under en eftermiddag ...
Fyrkantigt?

Imorgon eftermiddag kl 15.00 landar mamman och pappan.
Jag kan inte nog poängtera hur HIMLA trevligt det känns.

Jag är ett vrak

Minsta huliganen har skrällhostat och nyst och snorat hela (nåja, halva då) natten för att sedan slå upp de ljusblå tio över SEX och kräva uppstigning. Den ena tonårshuliganen tömde kylskåpet medan vi andra var på ön igår. Nu har jag tillbringat ett par timmar under en filt i soffan medan den hostande och PIGGA lillhuliganen har ägnat sig åt att, under vilda rop, jaga livet ur de två katterna som (för säkerhets skull) också bor här just nu.
Nu står valet mellan att:
- klä på sig och gå och handla frukost
- gå och lägga mig under nämnda filt igen och bara ge f-n i allting
- kommer inte på något mer vettigt alternativ ...

Nu skriver huliganen...

Och nej, ni ska inte tro att det är synd om mormor!
(snarare synd om oss...haha skoja)
föresten kolla in min blog www.lolfinger.blogspot.com
och ni ska heller inte tro att det är fyra huliganer (eller vad hon nu kallar det)
utan man kan säga att det är två för att den största är hos sin
tjej den näst äldsta är inne på sitt rum med sin tjej!
vänta man kan ju säga att det är en huligan för jag är ju en ängel
från ovan!

pöss pöss
P.s glöm ej att checka in min blogg! D.s

Free as a bird

Är jag och kidsen idag. The little huligan är avpoletterad till dagis och de bigger ones ska få den stora äran att bowla med sin älskade mormis idag. Visst är jag förtjusande snäll som inte bara är barnvakt, jag tar dessutom en surt förvärvad semesterdag och ägnar också den åt dem!
Gillar faktiskt mig själv.
Mer anar än ser helgonglorian ovanför mitt lilla gråsprängda huvud.

Hamburgare coming up ...

Ikväll är det beställt hemmagjorda hamburgare till middag och cupcakes ska bakas. 17-åringen har inte bevärdigat mig med ett enda samtal på minst ett dygn och 13-åringen sov över hos en relativt ny bekantskap ute i förorten i natt. Talade med kompisens mamma och fick ändå känslan av att jag var grundlurad. Förutom att jag har hand om alla ungar så har min andra dotter (som också har rest bort på samma resa) lastat på mig hennes två katter ... Vilken tur jag har som är så privilegierad.
Visst är det lite synd om mig va? VA?

I all hast ...

Slänger in några ord på vägen mellan jobb, matshopping och dagis för vidare transport till fritids. So far so god. I dag ska lillhuliganen ta med sig en kompis hem från dagis och han har beställt glass till efterrätt. Han verkade nöjd med detta kvälls-scenario vid avskedet imorse, vi får se om det håller hela vägen. Annars har 13-åringen hål i huvudet eftersom han obviosly inte har fattat att man ska ställa in mjölken i kylen och låsa ytterdörren när man går sist. 17-åringen försvann på bio vid tiodraget i går kväll och har inte syns till sedan dess ... phu.
Tjao.