Holy shit

Av någon outgrundlig anledning bjöd jag hit mina döttrar, mina systrar, min systerdotter, mina kusiner och deras döttrar på middag. Full av entusiasm var jag – typ april – när vi bokade detta. Imorgon kommer dom! 12 kvinnor mellan 7-60 år. Sambon ska grilla hamburgarna och jag ska vara värdinna så mycket jag orkar. Och bara för att det skulle bli extra fantastiskt så passade sambon på att åka till Dalarna idag så jag fick handla själv - och SLÄPA, BÄRA, DRA all mat alldeles, alldeles ensam i och ur båt, uppför alla backarna och sedan packa upp. Tänk på att jag brutit handleden! Nu har jag skurat toaletterna och dammsugit så nu är det dags att hacka till en gigantisk cole slaw. PHU.
Holy shit vad kul det ska bli :-)!

Vilket bra citat!

"Den som inte njuter av sitt eget sällskap har heller ingen anledning till det."
Snott på den här bloggen

Som sagt ...

Efter min misslyckade självständighetsförklaring (läs rymning till den 23-årige Jørgen i Köpenhamn som inte längre ville ha mig, snyft) blev jag så förpassad till FADERSHUSET. Innan dess hade jag bott hos min "ömma" moder sedan mina föräldrar skildes då jag var ca fem år. Och nu var jag alltså 15 och en hopplös, upprorisk tonåring. Min mamma stod inte ut med mig och hade heller ingen aning om hur hon skulle hantera mig. Dessutom var hon omgift och hade två nya illbattingar (läs småbarn) så jag var liksom ointressant. Ogullig. O allting. Och för j-a självständig och argsint.

Inspirerad av tiden (1967) hade jag så lång lugg att jag knappt såg mellan hårstråna, uppfransade jeans (minst två decimeter nertill) och begagnad USArmy-jacka (grön militärjacka köpt second hand på IMPO). På jackan stod det skrivet med tusch vilka band jag gillade: The Beatles, Rolling Stones, Jefferson Airplane, Led Zeppelin, Hep Stars, Walker Brothers ... Pappa erbjöd mig 100 kronor för att klippa luggen. Massa pengar på den tiden (hade 5 kr i veckopeng). Tror ni jag klippte? KNAPPAST.
Jag var COOL. 

Och så hamnade jag då i fiiiiiina Saltsjöbaden i min pappas hus och i en ny klass. Back to 9:an. Där fanns det gott om snygga, rika, välartade, pluggiga ungdomar. Och i pappas hus fanns tre nya småsyskon och en "elak" styvmoder. Hur skulle detta bli? Skulle jag bli tvungen att plugga? Ja. Att uppföra mig? Ja. HJÄLP.

P blev min räddning! Han kom som en stormvind och undsatte mig en smula! Visserligen var hans familj ganska välbärgad, men själv hade han långt ljust hår, slokhatt och lila slängkappa! Tänk er. I detta Busnel-fäste. Och han rökte hasch och hade tillgång till en helt egen källare med en musikanläggning som inte gick för hackor. Han blev raskt min första pojkvän. Och gissa om det kändes skönt att få avvika på någon punkt i denna trånga, rika värld. Om jag inte kunde revoltera på något annat sätt, så fick det väl bli via valet av kläder och pojkvän.
Äventyret kunde börja.

200 barnböcker är ju inte fy skam

Inte för att jag är mycket för kungligheter, men nu har ju ändå något hänt som nästan känns som en äkta tanke: Prinsessan Estelle fick faktiskt något fint i dopgåva av oss. Mig och dig typ. Hon fick 200 barnböcker. Här kan du läsa mer om det http://www.expressen.se/nyheter/regeringens-present-till-estelle-200-bocker/
Å andra sidan finns det många barn i det här landet som skulle behöva få åtminstone EN riktigt bra barnbok. Har regeringen tänkt på det?

På begäran

Gitta från Vilmanstrand (aldrig sett dig här på min blogg tidigare, men eftersom du läste om min ungdoms stormiga tid för över ett år sedan har du väl smygläst utan att ge dig tillkänna?) efterlyser fortsättningen på mina ungdomsinlägg om Sveavägen.
Jag ska allvarligt överväga detta. Det är givetvis inte lika intressant som rymningen till Köpenhamn – vilken finansierades med försäljning av arvegods med mera – men kanske kan jag berätta någon liten smula om snubben i lila slängkappa och stråtrövarhatt som blev min pojkvän i Saltis, vi kan kalla honom P ...

Ja kom inte här och kom

Så bloggar jag då äntligen och vad händer? Nada. Ingenting. Empty.
Inte ett enda litet glatt inlägg och för all del inte ett enda litet oglatt heller.
Sura på då tjurskallar.

Detta har hänt ...

Här kommer en liten uppdatering sen sist. Detta är veckan då jag - äntligen - började gå långt igen. Dvs gå timmeslånga promenader eftersom jag åter lagt på mig kilon som lagt sig som en totalt missklädsam limpa runt magen/(fd) midjan. Igår när det var halvdag på jobbet GICK jag stan runt tills jag fick ont i fötterna (asfalt är ganska oskönt underlag). Därför har jag nu införskaffat nya gympadojjor för att i möjligaste mån kunna njuta av alla dessa kommande promenader.
Veckans höjdpunkt inträffade igår då jag blev bjuden på middag på en alldeles förtjusande liten fransk restaurang, Chez Betty (de har bara sex bord). Det var min allra äldsta väns (vi träffades när vi gick i nian!) födelsedagspresent till lilla moi. Åh, så gott lamm vi åt. MUMS.
Pöss på er.

En liten vecka

Så har återigen en liten vecka gått. Idag kom ett bokpaket från Adlibris. Det var boken Den motvilliga resenären av Jenni Diski som vi ska läsa i bokcirkeln. Varje gång jag får ett dylikt paket så tänker jag att jag måtte vara galen! Jag jobbar med böcker VARJE DAG, det är mitt jobb att läsa och välja ut böcker DAGLIGEN, jag får självklart massor av böcker och ÄNDÅ beställer jag FLER böcker på nätet. Inte nog med att nätbokhandeln är vår största konkurrent, jag köper dessutom fler andra böcker än de jag har omkring mig.
Två andra saker som har slagit mig på sistone:
• Jag blir nog aldrig vuxen eftersom jag fortfarande ÄLSKAR barn- och ungdomsböcker.
• Jag kanske är en slags parasit som lever på andras ord.

Home, sweet home?

Jobbar hemma idag. Eller det var så det var tänkt. Den sjukskrivna sambon är som katten kring het gröt. Vill läsa något intressant för mig ur tidning. Vill diskutera något om hushållskomposten. Vill att jag ska hålla katten så att han kan borsta den extra noga på magen.
Det vore kanske enklare att åka till jobbet.
Phu.

Matildas frågor - nu även på min blogg!

Hittade de här roliga bokfrågorna på Matildas läshörna
och bestämde mig för att försöka besvara dem även jag!

1. Vem hoppas du ska få Nobelpriset i år?
- Joyce Carol Oates.

2. Vad ska du läsa i sommar?
- Bland annat: Havsmannen av Carl-Johan Vallgren, Blå skymning av Joan Didion, Norwegian wood av Haruki Murakami, Det goda inom dig av Linda Olsson, Minnet av en smutsig ängel av Henning Mankell, Frihet av Jonathan Franzen, Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman, Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson, Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson och Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper.

3. Har du några tips på böcker om Nordkorea? I så fall vilka?
- Tyvärr inga.

4. Vilken årstid är den bästa årstiden för läsning?
- Alla!

5. Läser du om dina gamla favoritböcker?
- Det händer. Bland annat så läser jag om trilogin Sagan om Ringen ca vart tionde år.

6. Från vilken del av världen läser du flest böcker?
- Mest anglosaxiska områden.

7. Hur väljer du vilka böcker du ska läsa?
- Mitt jobb väljer oftast åt mig!

8. Hur tycker du att ett bra skolbibliotek ska vara?
- Fullproppat med en massa bra böcker och en superengagerad bibliotekarie!

9. Finns det någon plats du blivit sugen på att åka till efter att ha läst en bok som utspelar sig där?
- Oh ja. Cuba, Island, Sydamerika ...

10. Hur tycker du att man ska göra för att få barn och ungdomar som inte läser att börja läsa?
- Försöka förmå deras föräldrar att inse vikten av läsning! Gå med i Barnens Bokkubb!

11. Vad läser du när du har feber?
- Jag har i princip aldrig feber, men läser ändå jämt! Just nu jobbläser jag Bronsdolken av Michelle Paver (första delen i hennes nya serie som kommer i höst), Familjen Bliss magiska bageri av Kathryn Littlewood (kommer i höst), Guldfisken av Susanna Alakoski (kommer i höst), Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs (SUPERBRA! LÄS!), med mera!

Oj, oj, oj...

Som ni märkte så hann jag inte blogga häromkvällen. Jag är så himla upptagen med att wf:a (var är du N? Bara aubergine at the moment?), läsa dessa aldrig sinade manus, och skjutsa och ömka nyopererad sambo. Däremellan: klappa gosiga katter, tala med barn och ev barnbarn (i den mån de har tid att tala med mig, de verkar ha ett very busy liv), jobba, skriva protokoll till en förening där jag är sekreterare etc. Ni hör ju hur viktig och upptagen jag är ...
Puss så länge.

Om jag hinner ...

... så ska jag skriva ett inlägg senare ikväll. När jag läst "örton" manus. Vi får se. Hav tålamod. Om jag inte hinner vill jag bara att ni ska veta att jag idag fått en hästspruta cortison. Mitt i värsta ontet i min fd brutna handled. AJ.