Mormors-utmattning

Denna och nästa vecka går jag på intensivsimskola med Malva 5, ett av mina barnbarn. Vi tycker normalt om varandra och brukar gilla att träffas, men så här femte dagen i rad (vi ska gå åtta gånger!) har en viss utmattning i umgänget uppstått. Igår när vi träffade ett par av Malvas dagiskompisar på badet (som går på en simtid före oss) berättade kompisens mormor (är det en naturlag som säger att alla mormödrar i världen ska gå på simskola med sina barnbarn?) att Malva hade bönat och bett att få gå med dom istället! Tänka sig vilken fräckhet! Hur vore det med lite tacksamhet?

Jag tyar inte mer

Redan i JANUARI fick jag manus (på hemliga vägar ...) till Stieg Larssons tredje och sista (snyft!) bok. Manuset som är så tjockt att det räcker nästan ända upp i taket (ligger i och för sig på en hylla ganska högt upp på väggen) har legat där och tittat på mig med anklagande min sedan dess, som om det tänkte "Vad skulle du tjata till dig mig för, jag ligger ju ändå bara här oläst!" Men NU kära vänner har jag själva boken i min hand!!!
Nu ligger istället boken och tittar anklagande på mig ... När ska jag hinna läsa alla dessa sidor när jag hela tiden ska avbryta för att jobbläsa tusen manus, jag bara frågar?

FÖR många val

Var på bio med äldsta barnbarnen (10 och 13 år) och såg den tredje Piratfilmen. Det är ett helt äventyr i sig att ta sig till bion: först ska det käkas korv och dricka på vägen. Men inte vilken korv och vilken dricka som helst duger; det ska vara Big Bite på 7 Eleven och någon dricka som vi aldrig fick tag i och som jag inte minns namnet på fast vi letade efter den i minst sju kiosker! Sen kommer vi till själva godisakten. Inte vilket godis som helst givetvis. Ut ur bion och iväg till en närliggande godisbutik och välja, välja, välja. När vi äntligen sjönk ner i biosalongen kändes det nästan som jag hade jobbat en hel dag. Jag har bara en reflektion till ovanstående:
Måste vi ha så många sorter av allting?

För övrigt var filmen rätt dålig.

Hemlighetsmakeriet runt Harry

Idag blev det officiellt vilket datum den svenska versionen av sista Harry Potter-boken släpps: den 21 november. Titeln är Harry Potter och Dödsrelikerna. Den 21 juli släpps den engelska boken.
Det ska bli intressant att se om det engelska förlaget kan hålla på boken ända till släppdatum, så att det inte blir med den som med den senaste Stieg Larsson-deckaren där bokhandeln blev så nödig att de släppte boken en hel vecka för tidigt.
Bloomsbury, det vill säga Harry Potters orginalförlag, har faktiskt lyckas hålla tätt med de tidigare titlarna. Dock har jag hört rykten om att förlaget jagar som blådårar runt jordklotet för att hitta en ny bestseller-serie som kan täcka upp det stora inkomstbortfall som blir följden av att det inte kommer några nya Potter-böcker.

Lantz invaderar mig!

Av någon outgrundlig anledning SKA man gilla Annika Lantz. Hon är ju så HIMLA ROLIG, säger folk. Jag stod ut länge. Jag stod ut med att hon babblade på i radiokanaler, typ P3 och P4. På tv lär hon visst också ha varit med. Jag stod till och med ut med att hon skrev en bok (som syntes överallt) om sin graviditet eller förlossning eller amning eller vilket gulligt litet barn hon hade fått eller vad det nu är boken handlar om. Men idag fick jag definitivt NOG – nu pladdrar människan på i P1 också!
Fy farao att till och med P1 skulle sjunka så lågt!
Det finns ingen fredad zon kvar ...

Det är bara slut kvar

I onsdags, det vill säga för 5 dagar sedan, köpte jag en tunika på H & M. Kom hem, provade. Upptäckte att den nog var lite liten. En lång helg kom emellan. Sprang iväg kvickt som en råtta på måndag lunch för att byta. Då var den SLUT.
Vilken besvikelse.

Fiende nr 1

Kolla in fienden!!! Nyss var hela trådgården full och nu – ett minne blott.
Undrar vem det var som kom på att kalla denna styggelse för något som kan förknippas med den vackra rosen? Antagligen dinosaurien och 300-årsjubilaren Linné.
Vet ni hur man får bort fienden? Lätt som en plätt med gräsklipparen. Snart är dom här igen ...

Den underbara lördagssysslan

Vecka efter vecka: Man tittar inte i hörnorna när man kommer hem. Man blundar när man går in i badrummet. Man kisar framför spegeln för att inte se fläckarna så tydligt. Man sopar pliktskyldigt lite precis framför spisen eftersom det inte går att stå där och laga mat utan att det knastrar mellan tårna. Men till sist är det bara att ge upp. Dammråttorna liksom förföljer mig vart jag än går. Man uppbådar kraft och ATTACK!!! I två timmar dammsuger, skurar, fejar, såpar man. Ut med mattorna! Skaka, skaka, skaka. Ett virvelmoln lägger sig på gräsmattan som antar en grå ton. Sådärja. PUH. Världens mest otacksamma jobb som bara syns när man inte gör det är gjort. För den här gången.

Bloggfällan

Nu är det ungefär två månader sen jag startade min blogg. Jag har skrivit regelbundet i stort sett varje dag, men nu har jag drabbats av stora BLOGG-TORKAN! Jag kommer ta mig sjutton inte på en ENDA sak att skriva om! Det här fenomenet är tydligen ganska vanligt bland nybörjarbloggare (idétorkan alltså) så det är väl bara att rida ut det här hjärndöda tillståndet och läsa boken Alla kan blogga (hånfull titel förresten) så kanske det poppar upp någon blogg-idé ...

En bok alla borde läsa

Familjeterapeuten och författaren Jesper Juul har skrivit många böcker om den svåra konsten att ha en bra relation med sina barn. Det som gör Jesper Juuls böcker unika och alltigenom trovärdiga är att hans resonemang alltid bygger på ord som likvärdighet, integritet, ansvar, gemenskap och vuxnas ledarskap.
Snart kommer hans nya bok: Konsten att säga nej. Här talar Jesper Juul mycket om vikten av att vara ärlig mot sig själv. Att leva i en nära relation innebär ständiga ställningstaganden och kompromisser. Inte sällan säger vi ja, fast vi egentligen inte vill. Vi gör det av kärlek, men i längden främjar det varken oss själva eller dem vi lever med. Så här skriver han bland annat i boken:
"Ledarskap är inte att kunna kommendera runt andra människor för att få det som man själv vill. Ledarskap handlar om förmågan att stå för vissa värden och mål med så mycket integritet att det också finns plats för andra som därigenom får lust att samarbeta."
Den här boken tycker jag att alla som har en nära relation, vare sig med barn eller andra, ska läsa!

Vem har koll?

Träffade mitt 5-åriga barnbarn. På väggen i hennes rum ser jag till min stora förvåning att det sitter en bild av Ola Salo.
"Vad är det för kille du har satt upp på väggen?"
"Ser du väl mormor, det är ju Ola!"
"Vad är med honom?"
5-åringen lägger huvudet på sned och tittar mig medlidsamt rakt in i ögonen:
"Det är ju han som ska sjunga på lördag. Och jag ska få vara uppe och titta på tv och äta popcorn och godis."

Noll koll.
För mig går det tydligen bara utför.

Språkförbistring

"Hörde att ni haft utmätning på huset. Gick det bra?"
"Utmätning? Det finns inget hus ännu att göra någon utmätning på. Och förresten så har vi inte ens tagit några lån än!"
"Men var det inte gubbar där från kommunen och gjorde utmätning häromdagen?"
"Jasså, du menar utsättning?"
"Jag sa ju det."
"Precis."

Idol-skräck

Tänk er följande scenario:
Klockan är halv elva på kvällen och jag ska just gå och lägga mig. (Observera att vi bor i en 40 kvadratmeter stort hus med tv precis framför sängarna.) Tillbaka till sängen. Jag går njutningsfullt och lägger mig och ser fram emot en lååång natts ostörd sömn.
PRECIS JUST DÅ sätter min sambo på tv:n och ska kolla på AMERICAN IDOL!!! (De äckligt flinande typerna på bilden är juryn i denna föga intressanta såpa.) Sen halvt om halvt tittar sambon, halvt om halvt sover framför detta elände som pågår ungefär till midnatt. VARJE KVÄLL!
Hur ska jag stå ut?

Good looking

Sådärja. Nu kan vi slå fast det jag har vetat länge – Kevin Costner är VÄRLDENS SNYGGASTE MAN !!!

3 gubbar – 3 timmar

Jag behöver aldrig mer fundera på om jag är effektiv på jobbet. I dag kom TRE män från kommunen för att mäta ut var på tomten vårt nya hus ska stå. I TRE TIMMAR mätte de, kliade sig i huvudet, flyttade instrumenten lite hit och lite dit ... viskande lite med varandra så att vi inte skulle höra och såg allmänt frågande ut. Och när de väl hade bestämt sig så markerade de ut huset två meter högre upp än vad ritningen visar! Effektiva snubbar.

Orimligt dyrt

Var ute och åt lunch idag med en kompis. Vi gick till Centralbadet och åt en – förvisso – god och närade lunch – tonfisksallad med råris, ett halvt ägg, lite grönsallad, några små ynkliga tomatbitar och ett gäng bönor. Men gissa vad lunchen kostade?
ÅTTIOFEM KRONOR!!!
Jag började fundera på vad det kunde kosta om jag själv hade handlat råvarorna och kom fram till ca femton kronor.
Är 85 kr rimligt? Nej, det är sjukt dyrt.

Ajajajajajaj ....!!!

Att bygga hus är ingen sinekur. Tomten är full av rivet gammalt hus och fyra björkar är fällda. Alltså måste jag BÄRA väldigt många tunga saker ... Och då går det som det brukar – RYGGPROBLEM! Vid mitt besök hos naprapaten igår ställde hon en kuggfråga: Är du inte lite för gammal och otränad för att riva hus? Vadå otränad? Jag har ju till och med börjat få valkar i mina frökenhänder och flera konstiga muskler som jag inte ens visste att jag hade! Funderar starkt på att byta naprapat.

Naturens kraft

Överallt så spirar det och växer så det knakar. Det verkar inte spela någon roll om det ligger tjocka lager av fjolårsgräs, blommorna tränger sig igenom vad som helst och kommer upp och öppnar sig mot den livgivande solen. Precis som vi mörkerhatande, frusna nordbor.

En himmelsk drake

Snart kommer en ny storslagen fantasytrilogi – och även denna gång spelar drakar, särskilt en synnerligen sympatisk drake, huvudrollen. England och Frankrike befinner sig i krig och Frankrikes härförare är självaste Napoleon. När första boken tar sin början har kapten Laurence Allendale just bordat och övermannat ett franskt fartyg som har en dyrbar och sällsynt last – ett drakägg från Kina som egentligen är en present till kejsar Napoleon. Men ödet vill att ägget ska kläckas ombord på det numera engelska skeppet och ödet spelar också den unge kaptenen ett spratt – av alla ombord så väljer den nykläckta drakungen just honom till sin förare och anförvant. Kaptenen har inget annat val än att byta livsbana och bli drakförare i konungens tjänst. Draken som kapten Laurence döper till Temeraire visar sig ha ovanliga förmågor ...
Hans majestäts drake är en spännande blandning av fantasy och europeisk krigshistoria som passar alla fantasyläsare från 12 till 100 år. Sagan om ringen-regissören, Peter Jackson, har köpt filmrättigheterna till trilogin som är skriven av Naomi Novik.

Kolla vad fint!

När jag var liten hade min farmor en stor sagobok med John Bauers illustrationer av trollen, pojken som åt i kapp med jätten och alla de andra sagorna. Ibland läste hon högt för mig, och när jag sedan själv lärde mig läsa var det den boken jag kastade mig över varje gång jag var hos farmor. Den saga jag gillade allra bäst var den om lilla prinsessan Tuvstarr som slutade sina dagar stirrande ner på sin egen spegelbild (narcissus?!) i en kärn, ända tills hon så småningom förvandlades till en blomma. Jag tyckte sagan var oerhört sorglig och grät floder och kunde inte förlika mig med att Tuvstarr valde bort livet på ett så sorgligt vis.
Gissa min förtjusning när jag häromdagen skulle ladda ner en ny bild till min mobil, och hittade den här!!!

Så tokigt det kan bli

Har du kollat in Google Earth nån gång? Det är en tredimenisionell världskarta där man kan kolla in exakt var man själv bor ända ner till minsta lilla hus – testa på earth.google.com.

Men nu har Google Earth placerat en liten by fel på globen.
Det är den lilla byn Villa O'Higgins som av misstag har hamnat i Argentina i stället för i Chile där den hör hemma.

Tänk så tokigt det kan bli ibland!

Konversation

Mitt sjuåriga barnbarn:
"Mormor, får jag plocka blommor på tomten?"
"Javisst, men ta inte alla på samma ställe. Plocka en här och en där."
"Okej!"
Medan jag vänder mig om och pratar med barnbarnets mamma skövlas tjugoåtta ställen på samtliga gullvivor. När jag tittar på barnbarnet med aningen sträng blick får jag ett soligt leende:
"Titta mormor, jag har plockat blommor till dig!"
Det är ganska fint med väldigt många gullvivor i en stor bunke inomhus också.

Två ryggskott och trettioåtta vedtravar senare

Jag har långtgående planer på att bli en aktiv socialdemokrat och gå i första majtåg istället för att bygga hus. Idag har jag staplat ved ända upp till himlen – observera att bilden är autentisk.
Nu går jag böjd som en gammal fura och kan med nöd och näppe räta på ryggen. Vojne, vojne – hur ska detta sluta ...
Ps. Sambon hade redan ryggskott.