28 februari 2011

Banvakteri barnvaktera

Ägnar mig åt att barnvakta typ fyra huliganer. Den äldste verkar vakta sig själv för han försvann ut och sa att han nog sover hos sin tjej ... åsså var det bara tre kvar ... Fint att de har sportlov också, det blir riktigt dyra luncher nu ...

27 februari 2011

Sveavägen del tre

Och så gick jag då in i de ädla tonåren. Och från att ha varit en snäll och lydig flicka så blev jag upprorisk och så småningom mods - till mina föräldrars stora förskräckelse. Min mamma som var fullt upptagen med sin modebutik och sömnadsateljé + mina nya syskon (en syster föddes då jag var 10 och en bror när jag var 13) hade ingen vare sig lust eller tid med mig. Och i min fars familj fanns tre nya småbarn ... jag ägnade i stort sett åren mellan 13 och 16 till att göra i stort sett allt den äldre generationen ogillade; börja röka (min mamma rökte), hänga med killar, köpa begagnade US Army-kläder på Impo på Gamla Brogatan, gå med i demonstrationerna mot FNL (Enl Wikipedia: De förenade FNL-grupperna (DFFG) var en organisation inom den svenska vänstern, skapad för att bilda opinion för FNL och Vietnam, och emot USA:s krigföring under Vietnamkriget.) och bli mods.

Jag kan säga att jag NJÖT av att vara i opposition mot min borgliga familj och blev ständigt straffad med utegångsförbud och andra trista pålagor. Men det var som om det inte bekom mig längre. Jag hade hittat min egen väg och älskade att göra och vara ALLT som mina föräldrar inte var. När jag äntligen hade lyckats trassla mig fram och klara av nian och ta mig in på gymnasiet, orkade jag dock inte längre. Jag pantsatte mormors silverskedar och en av mina egna guldringar (obs! jag stal inget!) och rymde helt sonika till Köpenhamn. Där bodde nämligen Jörgen, en 23-årig dansk som jag hade ett svärmeri med på sommaren innan gymnasiet. Frågan är väl om han blev så jätteglad över att få en kär 15-åring på halsen ...?
Mer om det i nästa avsnitt om min uppväxt!

26 februari 2011

Två tv och en trasig diskmaskin ...

På måndag träder jag i tjänst som Nanny-akuten åtta dygn framöver, och idag har jag gått kurs i tv-programmering, tvättmaskin och nypajad diskmaskin ...
Fyraåringen såg måttligt road ut när jag kom och berättade att jag snart skulle barnvakta honom, 10-åringen hade målat sig med någon slags beige ton i hela fejjan, 13-åringen lyste med sin frånvaro och 17-åringen funderade starkt på att dra till Barcelona. Det blir nog en intressant vecka ...
Hjälp.

25 februari 2011

Tyckmycken

• Muammar al-Gaddafi - ge dig AV till dina fränder råttorna!
• Carl Bildt - varför inte JOJNA Gaddafi?
• Jan Björklund - hur vore det att vara liiiite mer 2011?
• Sossarnas nya partiledarvelande är rena parodin. De får väl den ledare de FÖRTJÄNAR ...
• Hur OVÄNTAT är det att Persbrandt blir ny Hamilton?
• Hur TRIST är det inte med skid-vm?
• Vad är fredagsmys för J-A uttryck egentligen?

24 februari 2011

Bli en vän!

Ikväll har en av mina bloggläsare berättat att för att ett blogginlägg ska bli INTRESSANT ska bloggaren ha en stark åsikt om något. Och så är det såklart, och egentligen har jag i princip åsikter om ALLT. Men det blir så jobbigt att jämt ta STÄLLNING. Men ikväll tar jag ställning FÖR Palatset vars vänförening jag ikväll varit med och startat. Läs bara!

"Till hösten slår Palatset upp portarna i det magiska Gamla riksarkivet på Riddarholmen, Stockholm. Under Palatsets tak kommer barn och unga mellan 6 och 18 år att erbjudas upplevelser i världsklass och eget skapande inom t ex film, litteratur, musik och scenkonst."

Du måste omedelbart bli en Palatset-vän!

22 februari 2011

Uppdatering

Dagens bästa: God lunch på restaurang Shogun i Gamla Stan.
Dagens sämsta: Iskylan och snålblåsten.
Dagens snyggaste: Mina nya Wrangler-jeans.
Dagens fulaste: Det högljudda fyllot på tunnelbanan.
Dagens skratt: Två busiga katter.
Dagens överraskning: Ett oväntat manus.
Dagens suris: Vissa saker som inte fungerar.
Dagens snällis: Kollegan som bjöd mig på lunch.
Dagens sista: Ett halvtråkigt manus och ett par apelsiner.

21 februari 2011

Briljanta hjärnor ...

På tal om barnens texter som jag lovat kommentera - en del är verkligen briljanta. Vassa pennor och skarpa hjärnor! Det kanske är under tonåren som de ÄR på sin topp. Å andra sidan är det väl då de har svullna hjärnor. Iaf anser min dotter att hennes 17-åring är svullen i hela huvudet och skulle behöva bära ishjälm. Han orkar inte mycket ... inte duka undan sin tallrik ... knappt gå ur sängen ... absolut inte stryka sin skjorta ...
Och på tal om tonåringar åker dottern och svågern till USA i åtta dagar fr o m nästa måndag - och gissa vem som ska vara barnvakt till fyra barn i åldrarna 4, 10, 13 och 17? Just det - undertecknad. Hilfe!

19 februari 2011

Is there anybody out there ...?

Alla som kollar på den här bloggen regelbundet räcker upp en hand! Skriv ett kort inlägg - om så bara ett litet, svagt JA. Måste fundera på om jag verkligen ska fortsätta med det här forumet ... Känns lite avslaget minst sagt.

17 februari 2011

Sveavägen del två

Så fick jag äntligen börja skolan. Pappa envisades med att jag skulle gå i privat flickskola (jag vet, apsnobbigt, usch!) så jag fick vackert traska Sveavägen fram till 7:ans spårvagn som gick från korsningen Sveavägen-Odengatan och ta den till öfre Östermalm, för där låg skolan som på den tiden hette Nya Elementar. Det enda fräcka med den skolan var att Maria Lang (ni vet deckarförfattaren) var rektor. På de fyra år jag gick där fick jag i stort sett inga kompisar. Dels kände väl inte mina föräldrar deras fiiina päron, de bodde på Östermalm och jag bara i simpla Vasastan/nästan Sibirien och dessutom - nu skäms jag lite - var jag en riktig skvallerbytta! Vår fröken var uråldrig och när man fick en fråga skulle man ställa sig upp innan man fick svara. Varje morgon spelade fröken på orgeln i klassrummet och sjöng någon slags religiösa sånger. Vi fick mängder med psalmer i läxa att lära utantill och jag vantrivdes i fyra långa år ... ända till jag äntligen lyckades övertala mamma och pappa att få byta till en vanlig skola. Jag hamnade i Matteus, vi bodde bara några kvarter därifrån, och jag var stormande glad. Där fanns killar! Snygga dessutom! Och en tjej som jag genast blev väldigt osams med. Hon var klassens okrönta drottning och när jag kom fick hon konkurrens. Det slutade med att vi - faktiskt - slogs. Och sen blev vi bästa vänner. Under tiden läste jag böcker på löpande band, mina föräldrar skilde sig, jag fick en styvmor på ett håll och en styvfar på det andra. Och sen kom halvsykonen utpluppande, en efter en. Till sist hade jag fem halvsyskon och fick aldrig vara ifred, och heller aldrig själv någon uppmärksamhet, utom när jag gjorde dumheter förstås. Och dom började jag med i princip samma dag jag blev tonåring. Men det får bli nästa kapitel ...

16 februari 2011

De rara, duktiga ungarna ...

Har idag gjort del två av min skrivarkurs för den blandade (både sjuor, åttor och nior) dramaklassen. Många hade gjort sin "läxa" (frivillig) och lämnade glatt in den för att få kommentarer. Sen genomförde jag den avslutande omgången med flera roliga skrivuppgifter som de klarade med glans! Några läste sina bidrag högt och med mig hem har jag en hög skrivna alster som jag ska "kommentera" och skicka tillbaka. De verkade uppskatta uppgifterna, men jag får snart höra vad de sagt till sin lärare (som också är min kompis). Kanske var de bara artiga? Hoppas inte. Nu ska jag försöka få in en fot i den 14-åriga huliganens klass och kanske få testa kursen på dem också! De är ju "bara" en vanlig klass, dvs ingen dramaklass, så det kan säkert bli knepigare ...

15 februari 2011

Några minnesbilder från 50-talets Sveavägen

Jag är nog sex år. Det är en solig eftermiddag i maj och barnen i kvarteret är ute på sina respektive gårdar som gränsar till varandra. Jag och min granne och kompis Ingela hoppar hopprep. På varje gård står ett stinkande skjul där man kastar soporna. På den tiden fick sopgubbarna ta sig in i de öppna (!) portarna och traska ut på gårdarna och hämta sopor. Vi barn bryr oss inte om lukten, vi är vana. Vi leker och klättrar, hoppar hage och bollar gris tills våra mammor (aldrig pappor) hänger ut genom fönstren och ropar: "Kom in och ät!" Middagen bestod av lever (om man hade riktig otur), köttbullar eller möjligen fläsk och bruna bönor. Om jag inte åt upp maten fick jag sitta kvar vid bordet tills jag hade ätit upp. Jag glömmer aldrig de där kalla, sega köttbitarna som jag aldrig lyckades tugga. Blääk. På lördagsmorgnarna lyssnade jag på Karusellen och Nicke lilltroll på vår stora radiogrammofon. Tv fanns ingen ännu. Tror vi köpte tv 1959 eller året därpå. Jag går i kindergarten på dagarna. När vi ska gå ut i parken är vi säkert 20 barn som går på led efter fröken, varje unge håller i en knut och gud nåde den som släpper taget ... Jag är klädd i en vid, vit- och rödrandig välstruken bomullsklänning, vita knästrumpor och skor med slejf. Kanske har jag en beige jacka i något lite nylonaktigt material. På eftermiddagen när jag kommer hem får jag i uppdrag att gå ner till mjölkaffären, som ligger i bottenvåningen på vårt hus, och köpa mjölk. Mjölkflaskorna är av brunt glas och har en liten silverhatt i någon tunn metall. Den måste man trycka ner tummen i så det bildas en grop för att kunna öppna. Några år senare kommer den första trekantiga tetran. Jag har för mig att den var vit och orange. Innan jag går och lägger mig på kvällen försöker jag ljuda mig igenom några rader ur Pippi Långstrump. Jag håller på och lära mig läsa med hjälp av Ingela som är ett år äldre och har börjat skolan ...

Inte mycket nytt ...

Tanken var att blogga från min iPhone när jag åkte hem, men det gick helt enkelt vare sig att få in text i detta fält eller ta bort rubriken. Maj har iaf kommenterat och bett mig berätta något gammalt. Frågan är vad ni vill veta? Att jag växte upp på Sveavägen mitt i Stockholm på 50-talet? Att jag har fem halvsyskon varav ett bor i USA + min pappa och bonusmamma? Att jag har två vuxna döttrar, 34 och 38 år gamla. Att jag drömde om ett skrivande liv redan som 12-åring och började plugga efter 30, efter barnen och till sist började jobba som skribent vid ca 35 års ålder? Att jag lever ihop med en göteborgare som övergav sin älskade västkust för min skull? Att jag bor på en ö vet ni redan, men ni kanske inte vet att den bara ligger 7 km från Stockholms stad bilvägen + något hundratal meter vattenskvalp?
Eller ni kanske vill att jag ska berätta sagan om lilla Magica? Hon som jämt var så glad ända till hon blev tonåring och då förvandlades till "ett hår av hin" enligt min mor? Frid över hemnnes minne eller vad man nu säger ...
Säg bara till så levererar jag!

13 februari 2011

Kulturdag

Idag har jag och två av mellanhuliganerna varit på barnopera. Det var Folkoperan som "bjöd" på föreställningen Faust förvandling. Operan handlar om att vilja bli en annan än den man är. När är man egentligen vacker? Hur funkar vänskap och kärlek när man inte är sig själv? Djävulen ingår ett vad med Gud om att han ska hitta en själ som ingår en pakt med honom inom 24 timmar ... Den 8-åriga huliganen, som är en mycket känslig liten person, tyckte det var lite otäckt när en av huvudpersonerna sticker en kniv i ryggen på en annan. Mycket förståeligt. Folkoperan gjorde som alltid en mästerlig föreställning. Rekommenderas varmt!
Nu manusdags as usual.

12 februari 2011

Bloggen kapad!

Idag har en av huliganerna, tillika det lilla datageniet (tio år) "kapat" min blogg och mixtrat med mitt foto och fyllt den med glada gubbar. Se blogginlägget nedan!
Solen har gassat hela dagen och katterna har fått gå ut på premiärtur. Den lilla skuttade glatt ut i snön och tog ett par ärevarv runt huset, medan den stora var mindre äventyrslysten och nöjde sig med några tassar utanför dörren. Annars är Maine Coon riktiga vinterkatter och har päls mellan tårna till och med. Som lodjur.
Nu – ett riktigt gott rödvin och en bit älgfilé. Till det potatis med fetaost och rödlök, rostat i ugn. Det var det hela.

bloggreapad av barn-barn mohahaha!

Glitter Photos
[Glitterfy.com - *Glitter Photos*]

10 februari 2011

Varg!!!

Faktum är att VARG har synts till på vår lilla ö idag. En granne trodde inte sina ögon när han såg en stor grå best passera över sin tomt. Han ringde omedelbart till viltvårdaren i kommunen som bekräftade att varg synts till i vårt område de senaste dagarna!
Jag citerar nämnda grannes inlägg på vår hemsida idag: "Ang. vargen som sågs, så bekräftade nyss viltvårdaren i Danderyd att antagligen samma varg såg igår kväll på fastlandet. Så koppla er hund om ni är ute och lufsar. Troligtvis är den inte kvar på ön, lite väl mycket människor för vargens smak och tycke."
Very exotic. Slå det om ni kan.

Lite matinspiration ...

Skriver en lista på vad för mat vi ska handla (och jag ska laga) till helgen. Ska testa ett nytt recept med baconlindade pilgrimsmusslor med saffransris. Låter mumsich! Har kollat mängder med recept på pilgrimsmusslor på recept. nu men det bästa hittade jag i min egen kokbok, dvs Vår kokbok. Väldans bra kokbok. Klassisk. Och tro det eller ej men jag gillar Per Morbergs matrecept, även om han själv är en diva. Men hans fisksoppa är delikat - den ska jag göra nästa lördag då vi ska ha gäster.
Förrätt (nästa lördag) blir tranbärsmarinerad älgfilé med ruccolapesto. Älgen ska gravas i fem dygn och sedan skäras tunt typ carpaccio.
Sambon - som på äldre dagar börjar bli hooked på efterrätter - och tårtor - säger att han ska göra chokladmousse.
Blir nog en finfin meny.

9 februari 2011

Dagens reflektion

Nyss var det måndag, snart är det torsdag. Nyss gick jag och la mig, nu ska jag göra det igen. Nyss gick jag upp, och snart är det repris. Nyss åt jag soppa, nyss gjorde jag det igen. Nyss var det vinter, snart är det vår. Nyss föddes min äldsta dotter, snart fyller hon trettionio ... Nyss träffade jag min sambo, snart är det sjutton år sedan. Nyss föddes jag ...
Tiden accelererar.
Och jag med den.

8 februari 2011

Shopping och limoncello

Kände för att shoppa en ny tröja idag och gick således till klädjätten/hovleverantören. Snyggt och prisvärt. Självklart hittade jag en ny tröja, ett nytt linne och en ny sjal inom loppet av ca 30 minuter. 249 pix. Nu är jag lugn och fin och har konsumerat bort lite av min ångest.
För att övergå till något helt annat så kan förtälja att sambon just nu är citronfixerad. Han ska nämlich göra limoncello på nämnda frukt + vodka + socker. Vi ska ha gäster nästa lördag och till dess ska detta tydligen vara klart. Intressant.

7 februari 2011

Biffen och bananen ...

Får jag presentera Nolle och Lill-Babs? Behöver knappast ange vem som är vem antar jag. They lööööve varandra - och ibland lägger Nolle sin enorma tass på hennes rygg så hon nästan kroknar, men hon ger raskt igen. Rätt var det är flyger hon på honom och dumsnällrädd som han är ger han sig ganska snart. Kaxmacka är hennes andranamn.
Vi får väl se om de blir kvar hos oss ...

6 februari 2011

Balkonggolv coming up

Sambon har samlat ihop sig och gör nu en ritning på hur han ska snickra ihop trallgolvet på vår halvrunda balkong som än så länge bara består av ett plåtgolv (nu blir det fjärde sommaren coming up). Så skönt det ska bli att gå ut med bara fötter på de mjuka, lena träplankorna. Helgen har varit lugn och skön, lite promenader, lite manusläsande, lite brasa, några sillar, en nubbe och nu snart den eviga (men ack så goda!) gulaschsoppan ...
Katterna är kvar och nu börjar det låta i kråksången som om ägarna (dottern och mågen) vill att de ska stanna här ... och de är ju väldigt rara. Inatt sov de i vår säng, mysigt. Den lilla (fyra månader) fick gå ut en sväng och hon började sin utekarriär med att jaga bort grannkatten och i fredags var hon inte särskilt rädd för border collien som var här och hälsade på. Kaxig typ. Till skillnad mot den andra katten som är fegheten personifierad. Vad månde detta sluta?

5 februari 2011

Och nu knaprar det hemtrevligt ...

.. katterna verkar trivas här sisådär en vecka senare. Den stora (en Maine coon) som säkert väger 6-7 kg fast han inte är fullvuxen, heter Nolle (döpt av en tvååring som inte kunde säga Nalle på den tiden) och den lilla, svarta, kaxiga, ettriga (hus/bondkatt) heter Lill-Babs. Hon räds ingenting, medan den stora katten räds det mesta. Kan iofs bero på att han växt upp med en ettrig unge som bara var två när han kom - och som ständigt jagade, bar, drog och släpade på den stackars katten. En av våra grannkatter har upptäckt att det finns katter här i huset och är nu här mellan varven och rååååmar utanför fönstret. Då blir Nolle supernervös och springer runt och kollar i alla fönster medan den lilla inte bryr sig ett dugg. Hon blir nog en riktig fighter som vuxen, nu är hon bara ca fyra månader.

Äntligen ...

... har jag tid att blogga lite. I förrgår kväll jobbade jag sent på en mycket fin föreläsning på Skandiabiografen på Drottninggatan. En engagerad föräldraskara lyssnade och fnissade sig igenom en över två timmar lång föreläsning av den kände danske familjeterapeuten Jesper Juul och Unga Klaras regissör Suzanne Osten. Under första halvan berättade Jesper Juuls om sin senaste bok Bonusföräldrar, som handlar om dagens ”stjärnfamiljer”. Under den andra halvan samtalade Jesper Juul med Suzanne Osten om uppfostran, apropå Unga Klaras kommande föreställning ”Uppfostrarna & De ouppfostringsbara”. En pjäs som jag tror är mycket sevärd - premiär i mars någon gång. Det var Barnens Bokklubb, Unga Klara och Bonnier Fakta som bjöd in våra medlemmar och lite andra.
Igår kväll hade vi en granne på middag och nu sitter jag i min morgonrock och bara googlar och slappar. Katterna är fortfarande kvar, och vi känner oss lite sorgsna över att de blir hämtade imorgon. De är både roliga och mysiga att ha kring sig ...
Igår bokade jag en tredagarstripp för mig och sambon till Venedig (vi har pratat om att göra det i minst tio år ...) i anslutning till den årliga barnboksmässan i Bologna som jag alltid åker till med jobbet. Det ska bli härligt.
Nu måste jag dammsuga upp ett och annat katthår ...
Tjao!

2 februari 2011

Euforisk är bara förnamnet

Så kul att hålla kurs! Så duktiga ungar! Det är en blandad klass med både sjuor, åttor och nior. Mixen av åldrar fungerar tydligen fint. De rara ungarna var superkoncentrerade på sina uppgifter i en och en halv timme i sträck (minus 5 minuters paus mitt i), var med på min jongleringsrunda utan att pruta och läste villigt upp sina alster! I kväll är jag väldigt trött och super-duper-GLAD! Nu har de fått en hemuppgift som vi ska gå igenom när jag träffar dem igen om 14 dagar. Det ser jag fram emot. Energikick!

1 februari 2011

Imorgon smäller det ...

Håll tummarna för mig! I morgon mellan 12.30-14.00 ska jag stå inför en högstadieklass och ha/hålla/genomlida mitt livs första skrivarkurs/lektion/pedagogiska moment. Inga är ju så superkritiska och lätta att tråka ut som tonåringar ... Tror ni att de gillar min "sagokroki" som med hjälp av tre olikfärgade jongleringsbollar ska försätta oss alla i berättarstämning?
Hjälp!
Om jag inte skakar för mycket på handen så återkommer jag imorgon kväll och berättar hur rond ett gick. (Rond två ska hållas om 14 dagar på samma tid, i samma klass...)